Counterfactual-metodfelet på väg bort i välfärdsstatsforskningen?
Detta är stort: Jag kan ha bidragit till att välfärdsstatssociologerna äntligen slutar mäta omfördelning genom att jämföra människors inkomster före och efter skatter och bidrag. Slutsatserna med denna metod blir nämligen tokiga. Artikel i Independent Review om hur och varför. Ännu ett exempel här.
I nyutkomna Handbook of politics (Springer), har Brady & Sosnaud ett kapitel med titeln "The Politics of Economic Inequality" vari man kan läsa följande:
Indeed, Bergh (2005) has recently convincingly demonstrated that pre-fisc estimates are biased by the fact that state taxes and transfers actually do impact how much people earn, and whether people work, retire or leave the labor force to care for family (p. 534)
Min artikel från 2005 har citerats tidigare, men då har det varit mer av typen "for a critique of this approach, see Bergh 2005". Nu låter det minsann annorlunda.
Brady & Sosnaud avslutar:
Ultimately, we suggest that moving away from discourse of redistribution would be a productive step for scholars of the politics of economic inequality. (p. 535)
Vi får väl se hur det blir med detta förslag...
Brady, D. and B. Sosnaud, The Politics of Economic Inequality, in Handbook of politics, K.T. Leicht and J.C. Jenkins, Editors. 2009, Springer.
Reader Comments (4)
(fast jag uttryckte mig inte riktigt så i ESR, välfärdsstaten kan fortfarande öka jämlikheten men effekten kan inte mätas på det sätt som hittills varit brukligt i litteraturen)
(måste lära mig vad kunstig betyder på danska)
Det slog mig för övrigt att ett sätt att titta på hur en sådan effekt skapas är den sänkning av a-kassan som alliansen gjorde och hur olika fackförbund har svarat med att införa tilläggsförsäkringar. Enligt det omfördelningsmått som använts borde ju en sådan reform minska omfördelningen i samhället rätt mycket mer än vad som blir realiteten tack vare tilläggsförsäkringarna.
Brady själv har ett ännu bättre exempel: EITC i USA, där måttet går fullständigt balonkers, När den amerikanska vänstern menar att EITC skapar working poor, bygger argumentet just på att EITC-systemet påverkar arbetsutbudet.