Pensioner i nöd och lust...

De senaste månaderna har flera politiker yrvaket uppenbarligen insett vad det innebär att pensionsreformen gjort att pensionerna följer den ekonomiska utvecklingen: Att pensionerna höjs i goda tider och sänks i dåliga tider.

Sedan det nya systemet infördes har tiderna varit relativt goda, och - tvärtom vad många tror - har det nya systemet gett högre pensioner än vad det gamla skulle gjort (det nya är nämligen inkomstindexerat, medan det gamla var prisindexerat - se tidigare inlägg)

Finanskris och lågkonjunktur innebär nu att tillväxten stannar av, och 2010 beräknas pensionerna falla (även nominellt).

Regeringen har redan tidigare signalerat att man inte tänker tillåta fallande pensioner under ett valår. I DN kräver idag Sahlin, Östros och Palm att pensionssystemet görs om så att svängningarna blir mindre.

Som om våra politiker först nu insett vad reformen innebär.

Det tycks inte har föresvävat något parti att ett pensionsystem som är följsamt mot den ekonomiska utvecklingen är fullkomligt poänglöst, om följsamheten endast gäller när den ekonomiska utvecklingen är god.