tisdag
apr212009
Tyler Cowen om filmen The End of Poverty
21 apr 2009, kl 8:00 | Samhälle och politik
Det verkar ha kommit en ny film som kommer att göra mig upprörd: Philippe Diaz, The end of poverty. Med en viss Martin Sheen () som berättarröst, och Joe Stiglitz, Amartya Sen och Will Easterly som sig själva (IMDB).
Tyler Cowen sammanfattar budskapet:
Fast det kan ju hända att Tyler överdriver. Någon som sett den?
Tyler Cowen sammanfattar budskapet:
The core message is plain: The global South is poor because the developed countries made it that way and wish to keep it that way; free trade is bad and Western corporations are bad; the West is rich because the South is poor.Fräsch analys. Och så konstruktiv sen. [OBS ironi]
Fast det kan ju hända att Tyler överdriver. Någon som sett den?
Reader Comments (4)
Jag har inte sett den, men jag kan nästan lova att så snart det är möjligt så kommer den visas på Stockholm universitets ekonom-historiska institution som en del av "undervisningen".
Later ju konstigt om Stiglitz skulle sitta och saga sadan saker. I hans bocker ar han ju generellt positiv till exempelvis frihandel, aven om han har invandningar.
Tycks mindre som en recension än som en typisk kommentar från den amerikanska högern. Den typen av kommentarer dyker jämt upp på Amazon så fort någon bok uppfattas stödja socialism (allt till vänster om Nozick) eller "den homosexuella agendan".
Det är knappast kontroversiellt att Nord gjorde Syd fattigt - trots allt var ju syftet med kolonialväldena att kolonierna skulle föda metropolen, inte omvänt. Men det är ju trots allt femti år sen, och under den tid som har gått har ju några länder lyckats bättre än andra. Att fokusera på lyckade och misslyckade strategier kan ju ge intressantare slutsatser än att upprepa vad alla redan vet.
En film på temat "How rich countries got rich - and why poor countries stay poor" (Erik Reinert) vore värd att se. Den skulle förstås fokusera på hur vissa länder, till sitt fördärv, har satsat på frihandel utan att ha något att konkurrera med, medan andra har satsat på industrialisering och tagit till hänsynslös protektionism under tiden. Som England på 1600-talet, Frankrike på 1700-talet, Tyskland och USA på 1800-talet, Japan, Sydkorea och Kina på 1900-talet.
Men den skulle förstås också fokusera på skillnaderna mellan lyckad protektionism och misslyckad. Japan var trots allt smartare än Ryssland, och Kina smartare än Argentina. Men hur?