onsdag
maj132009
Vad lär man sig på a-makron egentligen? Om Finanspolitiska rådets kritik mot regeringen
13 maj 2009, kl 9:51 | Samhälle och politik i grundkursen i makroekonomi får man lära sig att de offentliga utgifterna bör öka i en nedgångMartin Flodén på ekonomistas argumenterar för varför finanspolitiken borde vara mer expansiv. Det är tveksamt om utsagan är vare sig sann eller ett bra argument. Kika på följande diagram som Jesper Roine lånat av Torbjörn Becker:
Regeringen har nu fått kritik från Finanspolitiska rådet för att politiken inte är tillräckligt expansiv. Vi borde alltså ha större underskott. Hur mycket större? Pja, med Jespers ord:
flytta ner den röda markeringen så att den precis rör nollorna i 2009 så är det ungefär rätt.Kanske skulle en sådan förändring göra susen, vad vet jag. Men, för att travestera hr Flodén:
När jag gick a-makron, fick vi lära oss att Keynesiansk fine-tuning inte funkar.
Reader Comments (9)
När jag gick a-makron fick vi lära oss att skilja på 4 procents BNP-fall och "fine-tuning" ;-)
Andreas: Jag är inte helt säker hur jag ska tolka din travestering av vad jag har sagt. Hur som helst håller jag med både dig och tidigare kommentator om att fine tuning ska undvikas (eller helt enkelt att finanspolitiken normalt inte bör användas till att bedriva aktiv konjunkturpolitik), men att vi nu talar om något helt annat.
Det kan också vara värt att poängtera att vi i Finanspolitiska rådets rapport inte har någon konkret åsikt om hur stora ytterligare konjunkturåtgärder som är lämpliga. Personligen tycker jag att en rimlig approach är att inte bara fokusera på åtgärdernas totala storlek utan även på vilka åtgärder som kan komma i fråga. Jag tycker att det är svårt att lista omfattande åtgärder som kan väntas bli effektiva.
BNP-fallet (x-axeln) får väl betraktas som exogent (för sveriges del). Finetuning rör var vi ska ligga på y-axeln - budgetsaldot. Och det finns knappast någon vetenskap som säger att ett underskott på 4% är klokare krispolitik än ett underskott på 3.8%.
Däremot finns det ganska mycket som tyder på att tidpunkten för återhämtningen beror på helt andra faktorer än om budgetunderskottet blir 140 eller 150 miljarder.
Man kan väl också vända på det - om man nu vill vara rejält expensiv är det inte 10 miljarder hit eller dit som kommer att avgöra stabiliteten i statsfinanserna, varför då inte gasa lite till?
Huvudalternativet kanske helt enkelt borde vara att inte vara överdrivet försiktig just nu - har vi råd med tio miljarder till så borde vi kanske satsa det också?
Andreas: Jag förstår fortfarande inte om du försöker säga något annat än vad jag säger, men det låter (av din kommentar på ekonomistas.se) som att du vill se större stimulanser än Finanspolitiska rådet. Och vad jag försöker säga är att vi i Finanspolitiska rådet inte har någon direkt uppfattning om vilket budgetsaldo som är lämpligt. Däremot påpekar vi att de automatiska stabilisatorerna ska få verka fritt. Det medför bl a att kommunerna inte ska behöva strama åt sina budgetar under nedgången. Den åsikten handlar inte om fine tuning utan om en vedertagen princip (baserad på en stor empirisk och teoretisk forskningslitteratur) som även regeringen säger sig hålla med om, även om de inte verkar försöka omsätta sina uttalanden i praktiken. Dessutom menar vi att en konjunkturberoende a-kassa skulle vara effektiv.
Jag tycker att det i högre utsträckning liknar fine tuning om man menar att större stimulanser/budgetunderskott behövs utan att samtidigt precisera vilka stimulanser som man vill använda.
För tydlighets skull: jag förordar inte ytterligare stimulanser. De regelstyrda automatiska stabilisatorena gör i sig att Sverige stimulerar mer än de flesta andra länder. Jag tror det är tveksamt om ytterligare diskretionära åtgärder får avsedd effekt i dagens läge.
De resonemang ni för i rapporten på sid 82-87 går ut på att regeringen borde stimulera mer, och stimulanserna borde riktas mot grupper med hög marginell konsumtionsbenägenhet i syfte att dämpa efterfrågefallet.
Ni skriver dock också att konjunkturinstitutet föreslagit ytterligare stimulanser på 40 Gkr och ni betvivlar att så stora stimulanser blir effektiva.
Således: Följer man FpR blir underskottet större, men ökningen blir mindre än 40 Gkr. Röd och grön punkt i diagrammet flyttas ned marginellt.
Jag tror dock att när man gått från överskott på 120 Gkr till ett minst lika stort underskott på drygt ett halvår, är det inte ytterligare några miljarders underskott som kommer att få folk att börja konsumera.
Temporärt höjd a-kassa påverkar knappast konsumtionen särskilt mycket om de som blivit arbetslösa inte tror att de snart kommer att få ett jobb igen.