Två exempel på poängen med Twitter och andra sociala medier

Denna dag bjöd på två exempel av mycket olika slag.
1. I morse läste jag följande i New York Times:

China has issued a sweeping directive requiring all personal computers sold in the country to include sophisticated software [...] The software, which manufacturers must install on all new PCs startingJuly 1, would allow the government to regularly update computers withan ever-changing list of banned Web sites. [...]

Last week, as the 20th anniversary of the military crackdown on the Tiananmen Square protests approached, the government blocked a host of Internet services, including Twitter, Microsoft’s live.com and Flickr, a photo-sharing site, though by Monday evening, these sites had become available again. YouTube has been inaccessible in China outside Hong Kong since March.

Genom att vara ett kommunikationsverktyg är alltså Twitter och liknande ett verktyg för kollektivt handlande. Diktaturer har som vi vet goda skäl att hindra folk från att få tag i verktyg som underlättar kollektivt handlande. Naturligtvis är detta omöjligt i längden. Trevligt!

2. I morse berättade jag via bloggy/fb att jag "forskar om invandrares syn på välfärdsstaten". Efter lunch hade jag tipsats om en högst relevant artikel på väg ut men ännu opublicerad i European Sociological Review. Också trevligt!