Wennemo om socialdemokratins akademikerkomplex

I Fokus finns en av få riktigt intressanta artiklar om socialdemokratin, som faktiskt diskuterar politik, och inte bara person.

Irene Wennemo uttalar sig så här:

Socialdemokratin har akademikerkomplex. Jag blir så trött på allt snack om social rörlighet, för det man menar då är ju klassresor uppåt, aldrig neråt. Hon sammanfattar problemen på ett sätt som vi ska känna igen hos vilken wonk vi än talar med hösten 2010. Felet är att man talar om förnyelse utan att tala om vilka problem det är som politiken ska lösa. Och det vågar man inte tala om eftersom man är fast i falangerna ifrån 90-talet

Comments

[Olof Johansson-Stenman]

Utomordentligt bra och dessvärre också rättvisande artikel. Det enda alla (eller i alla fall de som kan beskrivas som vänsterkandidater) verkar säga just nu är att det gäller att definiera vad den politiska mitten är, oftast med hänvisning till uttalanden av Sigmar Gabriel, som om ett parti med socialdemokratins läge skulle ha någon som helst möjlighet till det!

[Malin Strid]

Ja, det var en rackarns bra artikel. Intressant i sig, och så spann jag loss totalt på termerna hacks och wonks.

Drog slutsatsen att mitt eget parti folkpartiet en gång i tiden var ett parti totalt dominerat av wonks, men som nu styrs av hacks. Och själv är jag nog mest en wonk, även om jag inte är helt borttappad som hack heller.

[bergh]

Instämmer (även om termerna, och om fp)

[Olof Johansson-Stenman]

Också enig om FP, där sådana som Johan Jakobsson (som iofs avgått efter den s k spionaffären) haft alltför mycket makt. Trodde ett tag att det ändå blivit lite bättre igen (med bättre menar jag alltså mer inflytande av wonks), men är tveksam.

[bergh]

Jag tror det blivit aningen bättre, men fortfarande inte som det var förr.

[Björn]

I Sverige har det under en lång period förts en kritisk debatt om utbyggnaden av högskolan. Vad som inte lika ofta nämns är att det pågår en liknande utveckling i många andra europeiska länder. Samhället har blivit mer komplicerat, och den processen kommer att fortsätta. Det som är verkligt intressant är att utröna huruvida utbyggnaden av den akademiska utbildningen sker i en högre takt än samhällets fortlöpande "kompliceringsgrad".

Om vi i framtiden har truckar som kör sig själva och plockar rätt varor i rätt kvantiteter från hyllorna behövs inga lagerarbetare. Det kommer dock fortfarande att behövas människor som övervakar processen från en datorcentral, reparerar robotarna vid behov samt utför övrigt underhåll. Det kommer kanske att innebära att det behövs högskoleutbildade personer även i fabrikernas verkstäder.

[bergh]

Här har du naturligtvis en poäng Björn, men debatten rör ju också teoretiseringen av många utbildningar vs praktiskt inriktade yrkeshögskolor.

Ditt exempel visar att det kommer att behövas mer utbildning för att hantera exempelvis industrirobotar. Men behöver det vara teoretiskt skolade akademiker?

[Björn]

Nej, egentligen behöver de förstås inte vara akademiker. Om de inte har högskoleutbildning kanske de å andra sidan inte kan byta arbetsuppgifter lika lätt om de skulle vilja jobba i en annan del av organisationen.

Akademisk utbildning kan också vara något de hänvisar till för att få högre lön, men egentligen är det irrelevant. Det är i slutändan marknaden som sätter lönen. Den inkomst man får är ju beroende av en mängd faktorer som inte är kopplade till hur många års utbildning någon har. Det kan handla om personliga faktorer, arbetsmiljö, antal utbildningsplatser i förhållande till efterfrågan o s v.

Den omfattande teoretiseringen på allt fler utbildningar är olämplig. I Danmark finns det t ex betydligt fler lärlingsutbildningar och det verkar fungera bra där.

Visst går det att jobba sig upp i vissa branscher och hos vissa (större) arbetsgivare, men knappast överallt. En bra utbildning ska ge överblick och en problemlösningsförmåga som är användbar i många olika sammanhang.