Andreas Bergh is associate professor in Economics at Lund university and fellow at the Research Institute of Industrial Economics in Stockholm.

His research concerns the welfare state, institutions, development, globalization, trust and social norms.

He has published in journals such as European Economic Review, World Development, European Sociological Review and Public Choice. He is the author of 'Sweden and the revival of the capitalist welfare state" (Edward Elgar, 2014).

Google Scholar
Ny hem
« I Sokals fotspår... | Main | Wennemo om socialdemokratins akademikerkomplex »
måndag
nov222010

Hur stolligt är det att vara emot kvantitativa lättnader?

Här kommer en fortsättning på detta inlägg och därmed på höstens tema om makroekonomi och penningpolitik.

I avsnitt efter avsnitt av Ekonomiklubben har jag, när kriser och stimulanser kommit upp (dvs ofta!), försökt få gehör för följande grundläggande budskap:

1. Reala problem kan inte lösas genom att finjustera någon centralbanks dagslåneränta.

2. Reala problem kan definitivt inte lösas genom att sätta fart på sedelpressarna (som f ö numera är virtuella snarare än fysiska) med s k kvantitativa lättnader.

3. Det är i själva verket en mycket dålig idé att omedelbart ge mer pengar till personer och institutioner som förlorat stora belopp på dåliga affärer, med tanke på vilka signaler detta sänder inför framtiden.

4. De räddningsåtgärder och stimulanspaket som genomfördes under finanskrisen kan utifrån punkt 1-3 ovan mycket väl ha gjort mer skada än nytta.

Eftersom hävdandet av ovanstående gett mig rykte om att vara en hårdhudad nyliberal, var det med viss glädje jag fann att Ali Esbati gör en mycket snarlik analys, efter att ha läst en intervju med Michael Hudson. Ali skriver exempelvis:

Hudson påpekar samtidigt att detta[FEDs stimulanser] inte är något som kommer att gynna vanligt folk i USA. Tvärtom! I princip ger centralbanken nu nya pengar att leka med till banker och finansinstitut – pengar som omvandlas till spekulativa investeringar utomlands, och till feta löner och bonusar, samtidigt som den inhemska realekonomin är trög och många är arbetslösa.

Liknande kritik finns f ö i denna bitvis festliga amatörfilm. Och i filmen Överdos av Johan Norberg m fl, som kan ses på TV4 play.

Dags att göra en fördelningspolitisk analys av stimulanserna i krisens namn?

PrintView Printer Friendly Version

EmailEmail Article to Friend

Reader Comments (12)

Hur motiverar du din ståndpunkt? Är du österrikare? Tror du på rikardiansk ekvivalens? Flexibla priser?
En sak i sänder - vilken ståndpunkt är det du vill ha motiverad?

Huruvida Österrikare är en etikett som passar eller ej på mina ståndpunkter, kan vi ev återkomma till när jag blivit mer säker på vad jag tycker.

Rikardiansk ekvivalens anses väl ha någorlunda empiriskt stöd, liksom idén att priser på långsikt är flexibla? Eller?
23 nov | Unregistered Commenterbergh
Full Rikardiansk ekvivalens innebär ju inte att finanspolitiska åtgärder på kort sikt är verkningslösa, även om många verkar tro det. Dessutom är det tröttsamt att höra ekonomer bekymra sig över moral hazard med 8-10% arbetslöshet.
23 nov | Unregistered CommenterIkaros
Inte alls stolligt, rätt vettigt faktiskt. Synd bara att du är så ensam om den åsikten i ekonomkåren.
23 nov | Unregistered CommenterPer
Andreas - Har haller jag verkligen inte med. Att vastvarlden ar fattigare idag an for tre ar sedan beror varken pa negativa produktivitetschocker eller sarskilt stora strukturella forandringar, utan pa ett fall i aggregerad efterfragan. Detta fall beror pa ett gigantiskt fall i M3, eller M4 om du vill, pa grund av att den endogena penningtillverkningen som sker hos bankerna har avtagit pa grund av kreditatstramning. Med mindre pengar, och med trogrorliga priser, sa leder detta till kraftigt minskad efterfragan och medfoljande arbetsloshet. Att darfor oka penningmangden borde darfor vara prioritet #1 hos centralbankerna, vilket ar ocksa exakt vad de gor. Tyvarr finns det en trakig realitet med "zero-lower bound", och QE ar darfor ett alternativ. Om QE kommer lyckas oka penningmangden tillrackligt ar osakert, men principen att injicera pengar ar sund (nu fick jag precis en deja-vu ... har jag skrivit det har till dig tidigare?). Vad Prospect Magazine skriver avslojar att de tror pa den mekanismen jag redogor ovan, men misstror att QE kommer leda till okad M4.

Forovrigt har rikardians ekvivalens inget med penningpolitik att gora.
23 nov | Unregistered Commenterpontus
Ok, vi är helt överens om att rikardiansk ekvivalens inte har med penningpolitik att göra :-)

(och det är ffa penningpolitiken jag ville diskutera i inlägget).

I övrigt får du gärna utveckla, eller ge något lästips, rörande den mycket intressanta utsagan

"Att vastvarlden ar fattigare idag an for tre ar sedan beror varken pa negativa produktivitetschocker eller sarskilt stora strukturella forandringar, utan pa ett fall i aggregerad efterfragan. Detta fall beror pa ett gigantiskt fall i M3, eller M4 om du vill, pa grund av att den endogena penningtillverkningen som sker hos bankerna har avtagit pa grund av kreditatstramning"

ty jag är aningen skeptisk till de flesta led i detta påstående!

@Ikaros Jag är högst bekymrad över arbetslösheten. Men den kanske inte bäst bekämpas med kvantitativa lättnader?
24 nov | Unregistered Commenterbergh
Om man anser att den klassiska dikotomin mellan reala och nominella variabler håller även på kort sikt förkastar man den nykeynesianska synen (dit jag även räknar monetarism osv) - som ju anser att dikotomin inte håller eftersom priserna är tröga. De skolor som återstår är då nyklassiska skolan (som antar att priser är flexibla även på kort sikt) och den österrikiska skolan.

Som jag ser det finns det de här tre skolorna att välja på. Jag frågar för att jag själv velar mellan nykeynesianism och nyklassisk ekonomi. Det är uppfriskande att hitta någon som försvarar den klassiska dikotomi - som ju är lockade - men det verkar som att empirin pekar mot tröga priser.
Andreas - Ok da. Att penningmangden har fallit kan du se har: http://ideas.repec.org/p/bre/polcon/335.html

I synnerhet rekommenderar jag sida 6 som visar penningmultiplikatorns enorma fall under krisen (till detta hor en ytterligare okning av cash holdings och reserves). Att mindre pengar vid trogrorliga priser ger lagre efterfragan ar val okontroversiellt? Ar priser, och i synnerhet loner, trogrorliga? Det finns ratt mycket som talar for det. Se t.ex. forsta grafen har: http://ideas.repec.org/p/bre/polcon/335.html

Sa ar arbetslosheten strukturell eller cyklisk? Vid minskad efterfragan och vid trogrorliga loner kan antingen foretag "horda" personal, eller saga upp dom. Storyn ovan ger i alla fall teoretisk support for att den kan vara cyklisk. IMF uppskattar att runt en tredjedel av USA okning av arbetslosheten ar strukturell och resterande cyklisk.

Se debatt har:

IMF: http://www.imf.org/external/pubs/ft/survey/so/2010/new090910a.htm

The Economist: http://www.economist.com/blogs/democracyinamerica/2010/08/unemployment

DeLong: http://www.bepress.com/cgi/viewcontent.cgi?article=1789&context=ev

Krugman: http://www.nytimes.com/2010/09/27/opinion/27krugman.html

Och en ratt bra sammanfattning har: http://www.theatlanticwire.com/opinions/view/opinion/Is-Todays-Unemployment-Structural-5179
24 nov | Unregistered Commenterpontus
Jag är inne i samma tankebanor som Bergh. Kul att inte alla fastnar i masspsykosen att aktiv finans- och penningpolitik är lösningen till våra mikroproblem :)

Läser själv i Lund och en del lärare får jag intrycket av är väldigt "vänligt inställda" till Keynesianism etc
24 nov | Unregistered CommenterOlof
Förstatliga alla banker så löser du åtminstone problem 1 och 3. Problem 1 genom att bankerna faktiskt kommer att sänka räntan när det behövs. (Varför problem 3 försvinner behöver jag väl inte förklara?). Hur det skall gå till vet jag dock inte. Om man ber snällt kanske?

Huruvida kvantitativa lättnader är en bra idé eller ej har jag ingen aning om.

Ps. Varför allt detta tjat om skolor? Är det inte roligare att nyfiket sväva fritt?
Jonas,

det intressanta är väl att vi genom riksbankens monopol på sedelutgivning och statens krav att skatt ska betalas i svenska kronor gör att vi redan har betydande statlig inblandning. Samtidigt vill vi ha konkurrens mellan privata affärsbanker.

På flera andra områden är dylika institutionella hybrider mellan marknad och stat sämre än vad både renodlade marknadslösningar och renodlade statslösningar skulle vara.

Men jag ska nyfiket sväva fritt ett tag till, och bl a läsa Pontus referenser, innan jag sätter ned foten och möjligen klistrar en etikett på mig!
25 nov | Unregistered Commenterbergh

PostPost a New Comment

Enter your information below to add a new comment.

My response is on my own website »
Author Email (optional):
Author URL (optional):
Post:
 
All HTML will be escaped. Hyperlinks will be created for URLs automatically.