Hur stolligt är det att vara emot kvantitativa lättnader?
Här kommer en fortsättning på detta inlägg och därmed på höstens tema om makroekonomi och penningpolitik.
I avsnitt efter avsnitt av Ekonomiklubben har jag, när kriser och stimulanser kommit upp (dvs ofta!), försökt få gehör för följande grundläggande budskap:
1. Reala problem kan inte lösas genom att finjustera någon centralbanks dagslåneränta.
2. Reala problem kan definitivt inte lösas genom att sätta fart på sedelpressarna (som f ö numera är virtuella snarare än fysiska) med s k kvantitativa lättnader.
3. Det är i själva verket en mycket dålig idé att omedelbart ge mer pengar till personer och institutioner som förlorat stora belopp på dåliga affärer, med tanke på vilka signaler detta sänder inför framtiden.
4. De räddningsåtgärder och stimulanspaket som genomfördes under finanskrisen kan utifrån punkt 1-3 ovan mycket väl ha gjort mer skada än nytta.
Eftersom hävdandet av ovanstående gett mig rykte om att vara en hårdhudad nyliberal, var det med viss glädje jag fann att Ali Esbati gör en mycket snarlik analys, efter att ha läst en intervju med Michael Hudson. Ali skriver exempelvis:
Hudson påpekar samtidigt att detta[FEDs stimulanser] inte är något som kommer att gynna vanligt folk i USA. Tvärtom! I princip ger centralbanken nu nya pengar att leka med till banker och finansinstitut – pengar som omvandlas till spekulativa investeringar utomlands, och till feta löner och bonusar, samtidigt som den inhemska realekonomin är trög och många är arbetslösa.
Liknande kritik finns f ö i denna bitvis festliga amatörfilm. Och i filmen Överdos av Johan Norberg m fl, som kan ses på TV4 play.
Dags att göra en fördelningspolitisk analys av stimulanserna i krisens namn?
Via Riskbloggen hittar jag även en mycket intressant artikel i Prospect Magazine:
A former Bank economist Danny Gabay, of City consultancy Fathom, says: “The Bank has chopped and changed its metrics of what QE is meant to do. Even though M4 growth is close to zero, they now say look at how much worse it would have been, the counterfactual, which is unprovable.”
Reader Comments (12)
Huruvida Österrikare är en etikett som passar eller ej på mina ståndpunkter, kan vi ev återkomma till när jag blivit mer säker på vad jag tycker.
Rikardiansk ekvivalens anses väl ha någorlunda empiriskt stöd, liksom idén att priser på långsikt är flexibla? Eller?
Forovrigt har rikardians ekvivalens inget med penningpolitik att gora.
(och det är ffa penningpolitiken jag ville diskutera i inlägget).
I övrigt får du gärna utveckla, eller ge något lästips, rörande den mycket intressanta utsagan
"Att vastvarlden ar fattigare idag an for tre ar sedan beror varken pa negativa produktivitetschocker eller sarskilt stora strukturella forandringar, utan pa ett fall i aggregerad efterfragan. Detta fall beror pa ett gigantiskt fall i M3, eller M4 om du vill, pa grund av att den endogena penningtillverkningen som sker hos bankerna har avtagit pa grund av kreditatstramning"
ty jag är aningen skeptisk till de flesta led i detta påstående!
@Ikaros Jag är högst bekymrad över arbetslösheten. Men den kanske inte bäst bekämpas med kvantitativa lättnader?
Som jag ser det finns det de här tre skolorna att välja på. Jag frågar för att jag själv velar mellan nykeynesianism och nyklassisk ekonomi. Det är uppfriskande att hitta någon som försvarar den klassiska dikotomi - som ju är lockade - men det verkar som att empirin pekar mot tröga priser.
I synnerhet rekommenderar jag sida 6 som visar penningmultiplikatorns enorma fall under krisen (till detta hor en ytterligare okning av cash holdings och reserves). Att mindre pengar vid trogrorliga priser ger lagre efterfragan ar val okontroversiellt? Ar priser, och i synnerhet loner, trogrorliga? Det finns ratt mycket som talar for det. Se t.ex. forsta grafen har: http://ideas.repec.org/p/bre/polcon/335.html
Sa ar arbetslosheten strukturell eller cyklisk? Vid minskad efterfragan och vid trogrorliga loner kan antingen foretag "horda" personal, eller saga upp dom. Storyn ovan ger i alla fall teoretisk support for att den kan vara cyklisk. IMF uppskattar att runt en tredjedel av USA okning av arbetslosheten ar strukturell och resterande cyklisk.
Se debatt har:
IMF: http://www.imf.org/external/pubs/ft/survey/so/2010/new090910a.htm
The Economist: http://www.economist.com/blogs/democracyinamerica/2010/08/unemployment
DeLong: http://www.bepress.com/cgi/viewcontent.cgi?article=1789&context=ev
Krugman: http://www.nytimes.com/2010/09/27/opinion/27krugman.html
Och en ratt bra sammanfattning har: http://www.theatlanticwire.com/opinions/view/opinion/Is-Todays-Unemployment-Structural-5179
Läser själv i Lund och en del lärare får jag intrycket av är väldigt "vänligt inställda" till Keynesianism etc
Huruvida kvantitativa lättnader är en bra idé eller ej har jag ingen aning om.
Ps. Varför allt detta tjat om skolor? Är det inte roligare att nyfiket sväva fritt?
det intressanta är väl att vi genom riksbankens monopol på sedelutgivning och statens krav att skatt ska betalas i svenska kronor gör att vi redan har betydande statlig inblandning. Samtidigt vill vi ha konkurrens mellan privata affärsbanker.
På flera andra områden är dylika institutionella hybrider mellan marknad och stat sämre än vad både renodlade marknadslösningar och renodlade statslösningar skulle vara.
Men jag ska nyfiket sväva fritt ett tag till, och bl a läsa Pontus referenser, innan jag sätter ned foten och möjligen klistrar en etikett på mig!