Politisk förändring: Så funkar det (eller: Hur alliansen fick socialdemokraterna att jubla över ytterligare skattesänkningar)
Minns du 2005? Bra. Antag att någon 2005 beskrev följande scenario:
Om några år kommer en borgerlig regering att ha sänkt inkomstskatterna med 70 miljarder kronor. När den föreslår ytterligare en skattesänkning på ungefär fem miljarder, svarar socialdemokraterna med att säga "Bra idé men lite sent".
Socialdemokrater 2005 skulle nog inte tyckt om detta framtidsscenario. Men nu har exakt detta hänt.
Trots att skattesänkningen för pensionärer i grunden är en bra idé enligt s-bloggaren Roger Jönsson, anar han oråd:
Det hela verkar handla mer om att sänka skatten ur strategisk synvinkel inför valet.
En helt vanlig gräsrotssosse (gissar jag) finner det alltså helt naturligt att kritisera den borgerliga regeringen för att bara sänka skatter av valstrategiska skäl. Roger är mån om att påpeka att socialdemokraterna skulle sänkt skatten för pensionärer tidigare under mandatperioden.
Om socialdemokraterna vinner valet kommer de alltså att göra exakt samma sak som de borgerliga: sänka skatten, den här gången för pensionärer.
Någonstans sitter en borgerlig strateg och muttrar att de gick rakt i fällan. Fascinerande.
Reader Comments (15)
För de som av någon konstig orsak låst sig i föreställningen att socialdemokraterna av princip är emot skattesänkningar, då förstår jag att världen måste te sig högst underlig (och socialdemokraterna tämligen lättmanipulerade). Men så enkelt är det ju inte.
Men de socialdemokrater som verkligen gillar höga skatter och vad de kan användas till, och visst finns det sådana, kan inte rimligen vara nöjda med utvecklingen de senaste åren.
Om du med "hålla ihop partiet" menar föreslå saker som de flesta i partiet är helt och hållet överens om - att pensionärer ska behandlas rättvist och inte beskattas hårdare än andra, framför allt eftersom de generellt sätt redan är fattigare - då är vi överens. Däremot tror jag att många socialdemokrater är oroliga för är att man inte lyckas vända underskottet till ett överskott tillräckligt snabbt - och i det läget kan man inte sänka skatter! Men jag tror i så fall att de flesta socialdemokrater hellre ser en liten höjning av skatt på arbete för att finansiera rättvisa för pensionärerna.
Hur som helst, jag är helt och hållet för höjda skatter eftersom jag ser det för borgerliga debattörer obskyra sambandet mellan skatter och välfärd. Däremot tycker jag att det finns andra skatter än skatter på arbete, som är bättre. Har skrivit om det.
Naturligtvis inte, därför skrev jag "gillar höga skatter och vad de kan användas till".
Sambandet mellan skatter och *offentligt finansierad välfärd är inte obskyrt, det är självklart.
Den som tvivlar på att höga skatter kan ses som bra i sig kan ju titta på debatten om RUT-avdraget. Eventuella statsfinansiella kostnader är små och möjligtvis negativa men en hel del på vänsterkanten tycker ändå det är rent förkastligt. Rimligtvis för att de gillar höga skatter i sig på "pigjobb", inte för att de tror avskaffat RUT-avdrag är skillnaden mellan bibehållen och avskaffad välfärdsstat.
Angående RUT så tror jag att man måste förstå motståndet mot det ur just ett fördelningsperspektiv. Där minskas den delen av den gemensamma inkomsten (skatten) till förmån för (subventionerar) de som inte behöver subventioner. Det kan handla om förhållandevis lite pengar, men man anser att de gör bättre nytta och kan skapa fler arbeten någon annanstans.
Sen är det viktigt att komma ihåg att det finns en hel del socialdemokrater som principiellt inte har problem med RUT, men menar att avdraget främst borde gynna de som inte kunnat skaffa städhjälp i normala fall - idag betalas den allra största delen ut till folk som kunnat köpa (och förmodligen tidigare köpte) tjänsterna till fullpris.
Igen, det avundsjuka Socialdemokraten som vill beskatta rika av elakhet är en borgerlig myt. Beskattning ses i direkt koppling till att man anser att de pengarna skulle komma till mycket bättre användning någon annan stans. Men det var kanske det du menade?
Personligen är jag en varm förespråkare för grön skatteväxling, med lägre skatt på arbete, och jag tycker att det tråkigt att debatten hela tiden halkar ner i en sorts för eller emot skatter. Skatter behövs, det är rättfärdigt, men det gäller att beskatta rätt saker. Och vad är det?
Varför man ska subventionera bostadslån och bostadsvinster (uppskov), det övergår tex mitt förstånd.
Samma sak kan sägas om den forna förmögenhetsskatten.
För övrigt så handlar debatten inte om för eller emot skatter (väldigt få är helt emot skatter), men debatten handlar ibland om hur högt skattetryck man vill ha. Och varför är det tråkigt att debattera hur högt skattetrycket ska vara? Vill du bara debattera hur skatterna ska utformas inom ramen för nuvarande skattetryck?
Något som framstår som mycket rimligare, och som också förklarar retoriken, är att man helt enkelt tycker att det är dåligt om det finns för många av den typen av jobb som RUT-avdraget "subventionerar". Om det bara var fiskala hänsyn som låg bakom kan man ju undra varför argument av typen: "låt de rika plocka upp sin egen skit" (parafras) skulle användas.
Att ha höga skatter som egenmål behöver inte vara fel, tänk t ex på bensinskatten, och omvänt så behöver det inte vara okej med höga skatter bara för att syftet är fiskalt. Så min karakterisering av sossarnas politik är knappast ett led i någon borgerlig smutskastning.
För övrigt tror jag nog många sossar gärna skulle medge att de gillar höga skatter i sig. Varje gång man argumenterar för jämlikhet som mål i sig, och det är ju inte ovanligt att man får höra från vänstern, så är det i förlängningen ett argument för att höga skatter kan vara bra i sig. Sedan tror jag säkert sossarna gillar alla bidrag och myndigheter man kan finansiera med skattemedlen också, det har jag aldrig förnekat. Vidare finns det säkert vissa sossar som har vad man skulle kunna kalla för en Rawlsk inställning där jämlikhet är ointressant men jag tror inte övriga utgör en obetydlig minoritet.
fast det är just så även relativt vettiga socialdemokrater argumenterar: se gärna
http://storstad.wordpress.com/2010/04/01/om-rattvisa-och-nagra-lastips/
Två saker: Jag är skeptisk till om RUT verkligen är så billigt för statskassan. De beräkningar som finns tar ju inte hänsyn till undanträngningseffekterna. Om avdraget slopades skulle en del av hushållsarbetsköparna lägga sina pengar på andra varor och tjänster istället, vilket skulle generera andra skatteintäkter och jobbtillfällen. Märkligt att detta inte beaktas av er.
Men det är helt sant att det inte bara finns ett skäl till att jag är emot RUT. I politiken finns det sällan det: politik handlar om att väga samman för- och nackdelar med olika åtgärder och bestämma sig för vad man tycker väger över.
RUT har en fördel, som jag ser det: Det svarar mot ett behov vissa känner. Det har flera nackdelar: Det skapar få jobb per skattekrona ("pengarna skulle göra större nytta nån annanstans"), det är fördelningspolitiskt dåligt, och det snedvrider konkurrensen på marknaden. Summa summarum: För mig väger nackdelarna över.
Om man istället jämför med tex ROT (i den gamla, socialdemokratiska tappningen alltså, då det var ett tillfälligt stöd) så ser uppställningen ut såhär: Fördelar: Svarar mot ett behov vissa känner. Skapar fler jobb per skattekrona än RUT, dvs är en bra konjunkturåtgärd. Nackdelarna: Fördelningsmässigt dåligt. Snedvrider konkurrensen. Summa: jag tycker att fördelarna väger över.
Vad gäller fördelningspolitik och effekter på statskassan får vi väl se. Jag skulle inte väga alltför tungt på de fördelningspolitiska argumenten heller om jag vore motståndare (som inte är bered att ändra sig alltså ;-), av flera skäl:
1. Svenskar gillar fritid. Det kan nog tänkas att en del som nyttjar tjänsten inte ökar sitt arbetsutbud värst mycket. De kanske använder den extra tiden till att spela innebandy eller plantera krokus.
2. Sverige har hög social rörlighet, och ett av de största fördelningspolitiska problemen är att vissa har svårt att komma in på arbetsmarknaden. Det kan mycket väl tänka att detta blir en inkörsport för utbildning och bättre betalda jobb i framtiden.
Men dessa är ju empiriska frågor, så vi får väl se om några år (förutsatt att det får vara kvar tillräckligt länge för att hinna utvärderas ordentligt)
Apropå att städjobben skulle vara bra fördelningspolitiskt: men då bortser du ju från undanträngningseffekterna och att "pengarna skulle göra större nytta nån annanstans" dvs skapa fler potentiella jobb om de användes på annat sätt.
Om vissa höginkomsttagare använder tjänsten till att öka sin fritid förändrar det inte på något sätt den fördelningsmässiga profilen. De får så mycket skatt tillbaka att de kan köpa mer av de varor de önskar, tex fritid. Till skillnad från alla dem som inte anser sig ha råd att utnyttja RUT.
"ett skattesystem som är så pass neutralt som möjligt, dvs snedvrider konkurrensen så lite som möjligt. Alltså går RUT bort."
Det är svårt att kommentera detta påstående, ty jag vet inte vad du menar med neutralt, och det är inte nödvändigtvis samma sak som snedvrider konkurrensen så lite som möjligt, vilket i sin tur inte självklart betyder att RUT går bort. Ett skattesystem som minimerar snedvridningarna är generellt sett INTE ett skattesystem där allt har samma skattesats.
Vidare går politiken ofta ut på att skattesystemet *inte* ska vara neutralt, och *ska* snedvrida konkurrensen, det är svårt att tänka sig ett skattesystem som inte snedvrider på något sätt.
@Håkan Jo, det kan såklart vara en delförklaring. Och då gör jag en snäll tolkning av din fråga, ty jag anser inte att ett RUT-avdrag är att "subventionera tjänster som inte bidrar till tillväxten"