Om Stefan Fölsters kritik av The Spirit Level i Expressen
26 apr 2010, kl 10:59 | Lite väl akademiskt Björn Johnson undrade för någon vecka sedan vad jag tyckte om Stefan Fölsters debattartikel i Expressen om The Spirit Level/Jämlikhetsanden. Nu kommer min kommentar.
Fölsters artikel har vissa poänger, men jag tycker inte den är välavvägd och den är inte skriven på ett sätt som skulle kunna få någon att tänka till och ändra uppfattning i frågan. Fölster tar till väldigt många argument från många olika håll, och det funkar inte i en kort debattartikel.
En hel yrkeskår lever på att odla klasskampsmyten. De är avlönade av en mängd intressegrupper, fackföreningar och delvis skattefinansierade ideella organisationer. [osv]
Dålig inledning. Dylikt misstänkliggörande hör inte hemma i en seriös debatt. Även forskning finansierad av fackföreningar - eller av svenskt näringsliv - kan vara bra forskning.
I den vetenskapliga litteraturen ges däremot i huvudsak den omvända bilden. Fördelningen av levnadsstandarden i världen och i Sverige blir tvärtom allt jämnare.
Njae, det finns en del som talar för detta, men det beror på vilka mått man använder (vad är levnadsstandard och vad är en jämn fördelning?).
Däremot är forskningen någorlunda enig om att de globala klyftorna inte ökar i alarmerande takt, vilket är vad många inom vänstern tycks tro. Kunde Fölster inte nöjt sig med denna poäng? Påståendet följs av statistik över absolut fattigdom (i Sverige och globalt), som mycket riktigt minskar, men det är ju något annat än en jämn fördelning.
Därefter kommer något intressant:
Ändå underskattas utjämningen i statistiken. Globaliseringen har lett till kraftiga prissänkningar på en hel del varor som låginkomsttagare i högre grad konsumerar jämfört med höginkomsttagare. En borrmaskin från Clas Ohlsson har till exempel fallit kraftigt i pris för den som meckar själv, medan lagning av lyxbilen har blivit dyrare.
Helt korrekt, men inte självklart hur detta ska tolkas. Daniel Ankarloo har invänt. Det faktum att människor har olika konsumtionsmönster är ju i sig en klyfta.
Därefter byter Fölster spår igen:
Svenskars årliga inkomster ser ut att vara mer ojämna enbart [sic!] därför att de svänger mer under livet än tidigare. I inkomststatistiken omfattar "låginkomsttagare" exempelvis läkarstudenten som snart får en hög lön resten av livet, miljonären som slutat jobba och lever på sparat kapital, [...]
Åter ett korrekt resonemang, en av mina egna käpphästar faktiskt. Men mig veterligen finns ingen systematisk studie av hur mycket av den ökade ojämlikheten på årsbasis som förklaras av dylika faktorer. Ordet "enbart" verkar väl starkt.
Vidare:
Svenskars livsinkomster är däremot extremt jämnt fördelade. Om bara ytterligare 9 procent av livsinkomsterna omfördelades skulle alla svenskar tjäna exakt lika mycket sett över livet. Sannolikt har utjämningen redan drivits för långt.
Denna siffra blir jag mycket nyfiken på var den kommer ifrån. Korrekt är att livsinkomstfördelningen är mycket jämnare än årsinkomstfördelningen.
Så kommer Fölster in på The Spirit Level:
Haken är bara att vartenda diagram är gravt manipulerat enligt de forskare som har granskat materialet. Detta hindrar dock inte den svenska vänstern från att låta sig fortsätta att tjusas - i dagarna är Richard Wilkinson i Sverige för att sprida sina myter inom arbetarrörelsen.
Det finns en utmärkt diskussion om detta hos August Thorngren Wartin, där Tino Sanandaji och Richard Wilkinson själv granskar varandras data. Tino avgår med segern, men jag tycker inte statistiken i The Spirit Level är gravt manipulerad. (Se även diskussion maa skattebetalarnas granskning av The Spirit Level)
Dessutom, missar denna diskussion den grundläggande poängen att kausala effekter av ojämlikhet på människors hälsa inte kan beläggas (eller vederläggas) med hjälp av bivariata samband på aggregerad nivå.
Det är faktiskt väldigt svårt att ens tänka sig vad en kausal effekt från inkomstfördelning på individuell hälsa är, eftersom det är svårt att ändra inkomstfördelningen utan att ändra människors inkomster. Därmed blir det svårt att göra politik av de samband som redovisas i The Spirit Level, oavsett om de är robusta eller inte.
Reader Comments (48)
Ar det kanske darfor denna typen av medicinsk forskning veckopendlar mellan att havda att mobiler ger cancer, omega 3 ar nyttigt, och alkoholens halsoeffekt svanger som en jo-jo.?
Att "Vänstern" skulle ha detta speciella argument mot ett forskningsfält låter för mig lite konstigt, men jag känner inte till det närmare.
Men detta innebär naturligtvis inte att något högre ersättningsnivåer än idag måste vara dåligt sammantaget, på samma sätt som det inte måste vara fel att en husägare som försäkrat sitt hus får en stor andel tillbaka om huset brinner ner, även om det förmodligen är rimligt att anta att husägaren blir något mindre försiktig ju högre andelen är.
Saken är den att Nymnchen inte förespråkar EN forskningsmetodik. Nymnchen menar att forskare måste vara kapable till att använda ett stort antal olika datakällor för att forma testbara hypoteser. Det gör det ju visserligen mer komplext att vara forskare, och det kan ju upplevas som jobbigt. Oavsett vad Pontus tror så uppnår medicinsk forskning reella resutat i sin två steg framåt ett steg tillbaka tango. Om pontus faktiskt inte tror på någon medicinsk forskning som inte uppfyller ekonometriska kriterier, då föreslår jag att han tillkallar en präst nästa gång han blir sjuk, istället för att ta sig till sjukhuset. Och vad det gäller det kausala sambandet så kan ju pontus fortsätta fundera över hurvida fattiga 2-åringarnas kortisolnivåer som orsakat deras sociala status eller om det kan vara den sociala statusen som på ett eller annat sätt orsakat de höga kolesterolnivåerna. Medan vi andra bedriver forskning. Ärligt talat, att tänka mig att folk som kallar sig forskare visar detta kunskapssförakt, det får mig att efterfråga skämskudde!
Forskare (inom medicin i alla fall) är överens idag om fenomen som man var osäker på tidigare - tex att skillnader i socioekonomisk status kan förklara hälsoskillnader inom ett samhälle. Det tror jag alla är överens om, också Pontus. Om man ökar inkomstspridningen ökar man de socioekonomiska skillnaderna. Det är inte forskningsmetodik, det är enkel logik. Ungefär detta tankeexperiment beskrev jag i Isobels kommentarsfält (där jag också för en parasitblogg för tillfället):
Tänk er att inkomst är normalfördelad i befolkningen. Medianinkomsten är mitten på puckeln, 60% av medianinkomsten (gränsen för relativ fattigdom) ligger lite till vänster. I ett samhälle med liten inkomstspridning är kurvan spetsig och de allra flesta har en inkomst ovanför gränsen för fattigdom, vilken kanske sammanfaller med 95% procentilen. Tänk er sedan att ni tar en tumme och trycker ut normalfördelningskurvan (utan att ändra läget för medianinkomsten). Man ökar alltså spridningen av inkomst. Ju mer kurvan trycks ut, desto större del av den hamnar nedanför 60%-sträcket. Med inkomstspridning har vi skapat en system-inbyggd relativ fattigdom, som är oberoende av hur folk beter sig.
Nu är inte inkomst normalfördelad, riktigt, och detta scenario skulle man kanske kunna undvika genom att ändra fördelningen av inkomst på olika sätt. Och det är inte klart från denna tankeövning hur de rikaste påverkar eller påverkas av inkomstspridningen, eller hur magnituden i skillnaden påverkar (W&Ps huvudpoäng)
Min poäng är alltså att inkomstspridning som princip kommer att öka andelen fattiga (som vi mäter fattigdom idag). Eftersom fattigdom har negativa hälsoeffekter kommer en ökad inkomstspridning i princip att ha negativa hälsoeffekter. Det är ett rent teoretiskt resonemang, annorlunda från det W&P gör, som förklarar en av mekanismerna för varför ojämlik inkomstfördelning skapar mer fattigdom. Om man kan kompensera de fattigas dåliga hälsa med att de rikare istället blir mycket friskare? Inget tyder på att hälsovinsten av ökad inkomst, från medianinkomst och uppåt, skulle vara betydande. Är det någon som har sett sådan data är jag nyfiken.
Har jag förklarat världen på ett nationalekonomiskt godtagbart sätt? Obesudlat av det komplikationer studier av verkligheten bidrar med? ;-)
Att läsa valda eller av andra presenterade delar av ett vetenskapligt arbete och sedan förkasta hela arbetet är inte ok om man vill kalla sig forskare, mina herrar.
Andreas, HAR du läst boken ordentligt eller ägnat dig åt samma sorts selektiv informationsinhämntning som dina kollegor? Jag vet att du påpekade att du kan tänka dig att IIH kan stämma…men det var ju först efter att den hypotesen stödjs i en artikel av ekonomkollegor. Du verkar ju faktiskt inte särskilt villig att ta till dig resultaten av de ca 10-20 000 artiklarna i PubMed som undersöker sambandet mellan hälsa och socioekonomisk status?
Vilka skulle de övriga teoretiska länkarna mellan ojämlikhet och hälsa som du kan tänka dig? (annat än att relativ fattigdom i sig är ett hälsohot) Allvarligt menade frågor.
Olof, jag hoppas verkligen och innerligt att nationalekonomer forskar mer om dessa frågor! Framför allt kommer med olika smarta förslag på lösningar och på hur de skulle kunna testas!
Aterigen ser jag att du gillar att lagga ord i min mun. Jag ar inte motstandare till att anvanda flera datakallor. Vad har du fatt det ifran? Anvand hur manga du vill. The more the merrier. Och aterigen ser jag att du har stannat din tankegang kring omvand kausalitet, och konsekvent vagrar fundera over tredje variabler (som normalt kallas alternativa forklaringar). Varfor? For att det ar enklare att attackera infantila versioner av meningsmotstandares argument?
Du tycker jag skall tillkalla en prast itsallet for att uppsoka sjukhus? Ok, det gor jag, men bara pa ett villkor: Om du ger ETT exempel pa medicinsk behandling inom sjukvarden som baseras pa observational data, och inte pa randomiserade experiment!
Kom igen nu, ett endaste litet exempel kan du vill ge? For det ar ju endast observational data vi har diskuterat, och det ar endast forskning kring det jag har kritiserat. Att blanda ihop korten har ar riktigt fult.
Sen sa kan vi ju titta pa ditt dagisexempel igen med normalfordelningen; att du inte bara tar hoger tumme och trycker ut den hogra svansen. Da MINSKAR du massan till vanster om 60% strecket, men W&P havdar att halsan gar ner I ALLA FALL. Sa vad ar din poang?
Sa for att sammanfatta: Jag har sjalvklart inte nagot problem med forskning som baseras pa randomiserade experiment, den som sager annat attackerar strawmen. Men nar observational data istallet anvands, da far man nog lagga ner lite flit pa att se till att de uppvisade korrelationerna inte ar spuriosa (som nar man "glommer" att kontrollera for confounding factors), att man i alla fall forsoker identifiera kausalitet fran korrelation (dvs. betraktar exogen variation), och, at a very minimum, ser till att ens korrelationer i alla fall ar signifikanta, och inte snurrar som en kompassnal pa nordpolen. Endast nar man uppfyller dessa tre kriterier borjar man ha ngt som liknar ett "naturligt experiment". Och jag skulle saga ett serios forskning uppfyller i alla ett. W&P uppfyller inget.
PS. Jag har varken last Bibeln eller Koranen parm till parm, men jag refuserar deras hypoteser i alla fall. Och jag hade hallt med dig att jag borde lasa boken om du sagt "men vanta killar, det sker en knorr pa slutet dar de adresserar all er kritik. sa det ar viktigt att ni laser allt". Men det verkar mest bara bli mer av samma och, som sagt, livet ar for kort.
Och som avslutningsvis vill jag stalla en valdigt enkel fraga: Om det ar sa att din absoluta position inom gruppen paverkar din halsa negativt, borde det inte vara socialt optimalt att dela in samhallet i lite mindre referensgrupper, detvillsaga ghetton? For det kan val knappast va sa att miljonaren i san francisco skapar angest for byggarbetaren i new york ...