Tjänar 90 procent på oppositionens politik?

Idag presenterades min och Henrik Jordahls granskning av oppositionens budgetalternativ vid ett seminarium på Fores. Sven-Erik Österberg (S) gav kommentarer som enkelt uttryckt gick ut på att forskning är en sak, politik är en annan.

Bland det som irriterar mig mest med oppositionens budgetalternativ, är deras analys av fördelningseffekterna. Den består i några typexempel samt följande stapeldiagram:

Diagrammet förmedlar onekligen intrycket att endast de 10 procent rikaste förlorar på oppositionens förslag. Detta är också vad exempelvis Maria Wetterstrand sade i DI i går: 

Enligt riksdagens utredningstjänsts beräkningar får 90 procent av befolkningen mer pengar i plånboken med det rödgröna budgetförslaget.

Våra invändningar mot detta påstående är följande:

1. Stapeldiagrammet är antingen felaktigt eller underbalanserat: Det går inte ihop att 90 procent vinner (i snitt 1800 per person och år), medan 10 procent förlorar 3600 kr. Av underliggande RUT-pm framgår att det saknas 9,4 miljarder. [RUT promemoria, Dnr 2010:0752, sid. 5]

2. Oppositionen lagt stora delar av finansieringen som skattehöjningar 2012 som inte finns med i diagrammet. Detta förklarar de 9,4 miljarderna ovan.

3. Staplarna jämför 2011 med 2010, inte opposition och regering. Det innehåller således bland annat av sittande riksdag redan beslutade skattesänkningar och höjt flerbarnstillägg.

4. Analysen beaktar inte förslagen om höjd alkohol- och tobaksskatt.

Är detta allvarliga invändningar? Punkt 4 är det inte. Punkt 3 vore helt ok om det tydligt angavs hur jämförelsen är gjord.

Punkt 1 och 2 är däremot allvarliga. Fördelningseffekter av en politik bör rimligen beakta politikens finansiering. Det är inte seriöst att ge utredningstjänsten instruktioner att inkludera höjda bidrag och sänkta skatter 2011, men inte beakta höjda skatter 2012.

Nog är det en smula lurigt av Maria Wetterstrand att låna trovärdighet av riksdagens utredningstjänst på det sätt hon gör i citatet ovan?

En annan intressant tråd från seminariet rör miljöskatterna, och plockas upp av Johan Hedin.

Comments

[David H]

Fast alla skatter drabbar ju inte folk "personligen", De rödgröna vill höja arbetsgivaravgifterna med 8 miljarder kronor redan 2011, därtill kommer flera miljarder kronor i införd kilometerskatt på transporter och höjd elproduktionsskatt. Visst kommer detta slå på konsumentpriserna för alla, men det kan vara svårt att beräkna hur mycket det blir per percentil.

[Dennis]

David: Alla skatter betalas av i slutänden av någon person, antingen är det i egenskap av ägare, konsument eller löntagare. Arbetsgivaravgifter har en tendens att falla på löntagarna. Om inte de rödgröna tar med sådant i beräkningarna så ser det inte bättre ut.

[bergh]

Davud, håller helt med om att detta är svårt. RUT använder schabloner, som jag inte invänder mot. Kruxet är att de bara räknar på 2011, medan stora delar av skattehöjningarna ligger 2012.

[David H]

Ok, tack för svaret. Finns RUT-rapporten nedladdningsbar någonstans?

[bergh]

det tror jag inte, men eftersom fler har frågat har jag gjort en pdf och lagt upp den under downloads.

http://www.andreasbergh.se/download/RUT%202010-752.pdf

[David H]

Stort tack! Dock undrar jag hur de 7,9 miljarder i höjda socialavgifter för företag (netto) år 2011 liksom de 2 miljarderna i höjd elproduktionsskatt är schabloniserade in i RUTs siffror. Det finns andra, mindre, poster också. Finns schablonen med i den s.k FASIT-modell som de nämner på sidan 1? För en lekman ser det ut som om de bara har räknat på vissa delar av budgeten. mvh

[bergh]

David,

jag har ingen detaljkunskap om utredningstjänsten, men det kan inte uteslutas att de gör FASIT-körningar en smula på rutin utan erforderliga djupkunskaper om hur denna simuleringsmodell är konstruerad. Jag vill än en gång understryka att utredningstjänsten knappast har resurser nog för en seriös utvärdering av en hel budgets fördelningseffekter, så det är snarast oppositionens användande av RUT jag vänder mig mot.