Använder regeringen svepskäl om jobbskatteavdraget?

Är det rätt att förutsätta att det uppskjutna jobbskatteavdraget orsakats av regeringens rädsla att förslaget skulle fällas av riksdagen – trots att det officiella skälet är omsorg om statsfinanserna i en oväntat svag internationell konjunktur?

Genomgången nedan visar åtminstone att de officiella argumenten har varierat på ett sätt som väcker vissa misstankar.

Före valet 2006: Löftet var att sänka skatten med  1000 kronor kronor i månaden. Motiven var dels ideologiska, dels att arbetsmarknaden skulle fungera bättre.

Efter finanskrisen 2008: Jobbskatteavdragen framställdes nu som stimulerande åtgärder, motiverade av den vikande konjunkturen (pm från finansdepartementet, 2009)

En förstärkning av jobbskatteavdraget är därför särskilt viktig i nuvarande konjunkturläge genom att det ökar hushållens inkomster. Detta stimulerar konsumtionen och därmed dämpas sysselsättningsfallet. [min fetning]]

Så till valmanifestet 2010: Nu är det åter strukturella effekter som betonas:

Ytterligare sänkta inkomstskatter inom ramen för jobbskatteavdraget och den statliga
inkomstskatten är effektiva åtgärder för att öka arbetsutbudet. När det lönar sig att
arbeta vill fler arbeta och därmed stiger arbetsutbudet och sysselsättningen, vilket
ökar svensk ekonomis möjligheter att växa långsiktigt

Men även ideologiska argument fanns:

Sänkta inkomstskatter … ökar också människors makt över den egna vardagen

I Augusti 2011 låter det dock åter annorlunda:

Med hänsyn till behovet av säkerhetsmarginaler skjuts jobbskatteavdraget, höjd brytpunkt för statlig skatt och sänkt skatt för pensionärer fram och kommer att genomföras senare under mandatperioden

I svenskan gör Reinfeldt ett intressant uttalande:

vi vill mer när det gäller jobben, men bara om det finns ett utrymme … Vi bedömer nu att det finns nu först i senare delen av mandatperioden, kanske först i budgeten för 2014.

Nu är alltså premissen att det måste finnas ett ekonomiskt utrymme som kan användas för skattesänkningar som skapar jobb. Men detta hindrade alltså inte regeringen från att genomföra jobbskatteavdrag när budgeten var underbalanserad under förra mandatperioden. Regeringens synen på jobbskatteavdragets interaktion med konjunkturen tycks alltså ha ändrats kraftigt, av något skäl.

Således: Utan att säga något om vilka argument som är bra eller dåliga, finns det en variation över tiden som antyder att de officiella skälen inte är hela sanningen om jobbskatteavdragen.

Gissning om Juholt och RUT-avdraget

De flesta torde väl ha uppmärksammat Håkan Juholts syn avdraget för hushålls nära tjänster:

– Jag är övertygad om att Sverige aldrig kan bli ett rikt land om vi skattesubventionerar att vi går ut med hundar, att vi bäddar varandras sängar och att vi klipper varandras hår, säger han i "Bakom kulisserna"

Hm. Bortsett från det retoriskt smarta i att kalla skattesänkningar som genomförts sedan 2006 för subventioner (se tidigare inlägg), undrar jag om detta går hem. De exempel han nämner är ju inte direkt hårresande. Det kan heller inte uteslutas att en och annan väljare noterat att vi numera har billiga prylar i massor samtidigt som det är tämligen dyrt att anställa en annan människa vitt.

Jag har ju tidigare spått att avdraget skulle få vara kvar vid ett eventuellt regimskifte. Nu blev det ju inget sådant förra året, men jag upprepar min spådom inför 2014 – trots att hr Juholt låter så kategorisk ovan. Intervjun gjordes innan han föreslogs som partiledare.

Socialdemokrater, moderater och människor från andra länder

Kort efter att jag inser att socialdemokraterna vill återinföra fackligt veto mot utländsk arbetskraft, kommer jag hem endast för att finna att Malmö-moderaternas 10-punktsprogram för staden har som första punkt införandet av ett tillfälligt flyktingstopp.

Menar inte dessa partier att det är en tillgång för ett land (eller en stad) att människor från andra länder söker sig dit?

Update on 3 sep 2010, kl 19:50 by bergh

och här kan man läsa om ännu ett snille som tycker flyktingstopp är en bra idé. Denna gång en socialdemokrat.

Fackligt veto mot utländsk arbetskraft?

Jag undrar om följande s-krav kommer att användas på valaffischerna:

Socialdemokraterna vill återinföra det fackliga vetot mot att ta in arbetskraft från utlandet. [...] Förslaget är en del av Socialdemokraternas handlingsplan för ordning och reda [sic!] på arbetsmarknaden.

Från Dagens Arena

En miljöpartist som nästan tycker som jag!

Bästa centerpartist (för mig enligt SVT-metoden, får väl tilläggas) blev en viss Per Ankersjö på 71%.

Ilja Batljan om tjänstesektorn

De attraktiva lägen som SL-monopolet reglerar idag behöver avregleras och därmed skapa möjligheter till etableringar för olika typer av tjänsteföretag. Tjänstesektorn behöver växa – både den privata och den offentliga – för att möta upp framtidens behov och krav.

Ilja Batljan i ekonomistas kommentarsfält.

Dock är det fortfarande en smula oklart vad förslaget går ut på: Som Jonas Vlachos påpekar  finns det ju redan gott om skräddare, kemtvättar och affärer i t-banan. Eller är det så att skiljelinjen mellan blocken gäller huruvida tjänstesektorn ska utvecklas i människors hem eller kring t-banan? (se moderaternas svar).

http://ekonomistas.se/2010/08/16/underjordisk-subvention-eller-avdrag-pa-markniva/

Om arberslöshetsnivåer, differenser och valrörelser

I valrörelser dräller av argument där parterna blandar nivåer och differenser. Ett hypotetistkt exempel:

Högern: Höjda skatter kommer att hämma sysselsättningen.

Vänstern: Det stämmer inte, Sverige har trots höga skatter högre sysselsättning än många länder med låga skatter.

Båda utsagor kan naturligtvis vara sanna samtidigt.

Nu, ett verkligt exempel, från bloggen moderatprat som anklagar socialdemokraterna för att ljuga om jobben. Argumentationen i sin helhet:

Socialdemokraterna skriver i sin rapport att arbetslösheten ökat mer i Sverige än genomsnittet i EU. Det är fel.

Arbetslöshet:
EU 27: 9,6 %
Euro 16: 10 %
Sverige: 8,1 %

Tvärt om ligger Sverige väldigt bra till.

Självklart kan arbetslösheten under en period ha ökat mer i Sverige samtidigt som Sverige enligt de senaste siffrorna ligger bra till.

Vore jag moderat skulle jag skämmas över argumentationen ovan.

Å andra sidan: Vore jag socialdemokrat skulle jag ligga lågt med att måla upp Sverige som ett misslyckande när det gäller arbetslösheten, det kan slå tillbaka: Kolla den senaste trenden i diagrammet i Martin Flodéns inlägg på ekonomistas.

Om arbetsmarknadsstatistiken

Antal arbetslösa 15-74 år (1000-tal)

Bilden ovan är från senaste AKUn och visar att antalet arbetslösa tycks ha slutat öka.

Det kommer att bollas mycket arbetsmarknadsstatistik framöver.  Några förtydliganden för den som vill undvika förvirring:

1. Arbetslösheten mäts som andel av arbetskraften, inte andel av befolkningen. 

2. Arbetslöshet och sysselsättning behöver därför inte vara varandras motsatser. Om arbetskraften ökar kan både arbetslöshet och sysselsättning öka, och vice versa.

3. I arbetskraften ingår exempelvis inte pensionärer och heltidsstuderande. Således går det att hyfsa statistiken genom förtidspensioneringar och högkoleplatser. Det är ingen hemlighet att detta faktiskt skett.

4. Den höga ungdomsarbetslösheten betyder  inte att 25 procent av ungdomarna saknar jobb, lika lite som arbetslösheten bland vuxna betyder att 9 procent av den vuxna befolkningen saknar jobb. Nämnaren är i båda fallen arbetskraften, inte befolkningen.

5. Studenter som söker jobb räknas numera som arbetslösa även i Sverige. Därmed är svensk arbetslöshetsstatistik jämförbar med utländsk, både för hela befolkningen och för ungdomar. Någon synvilla rör det sig alltså inte om (förutsatt att man har klart för sig att arbetslöshet aldrig har hela befolkningen i en viss ålder som nämnare).

6. Oavsett mått, ska jämförelser göras med motsvarande månad eller kvartal för ett år sedan, inget annat. Under valår brukar oppositionen tala om ökande arbetslöshet i maj-juni när skolorna slutar, och regeringen slår tillbaka med fallande siffror i slutet av augusti. Numera verkar de flesta ha hajat detta. 

7. Slutligen: Det är både rimligt och naturligt att vi arbetar mindre när vår produktivitet ökar och vi blir rikare och kan unna oss mer fritid. Hög sysselsättning har inget egenvärde. Det faktum att sysselsättningen är mycket ojämnt fördelad såtillvida att många jobbar mycket och andra inte alls tyder dock på att arbetsmarknaden inte fungerar som den ska.

Slutligen, en informativ bild från bakgrundsfakta till AKU-statistiken. Den blir större om man klickar. Enjoy!

Tjänar 90 procent på oppositionens politik?

Idag presenterades min och Henrik Jordahls granskning av oppositionens budgetalternativ vid ett seminarium på Fores. Sven-Erik Österberg (S) gav kommentarer som enkelt uttryckt gick ut på att forskning är en sak, politik är en annan.

Bland det som irriterar mig mest med oppositionens budgetalternativ, är deras analys av fördelningseffekterna. Den består i några typexempel samt följande stapeldiagram:

Diagrammet förmedlar onekligen intrycket att endast de 10 procent rikaste förlorar på oppositionens förslag. Detta är också vad exempelvis Maria Wetterstrand sade i DI i går: 

Enligt riksdagens utredningstjänsts beräkningar får 90 procent av befolkningen mer pengar i plånboken med det rödgröna budgetförslaget.

Våra invändningar mot detta påstående är följande:

1. Stapeldiagrammet är antingen felaktigt eller underbalanserat: Det går inte ihop att 90 procent vinner (i snitt 1800 per person och år), medan 10 procent förlorar 3600 kr. Av underliggande RUT-pm framgår att det saknas 9,4 miljarder. [RUT promemoria, Dnr 2010:0752, sid. 5]

2. Oppositionen lagt stora delar av finansieringen som skattehöjningar 2012 som inte finns med i diagrammet. Detta förklarar de 9,4 miljarderna ovan.

3. Staplarna jämför 2011 med 2010, inte opposition och regering. Det innehåller således bland annat av sittande riksdag redan beslutade skattesänkningar och höjt flerbarnstillägg.

4. Analysen beaktar inte förslagen om höjd alkohol- och tobaksskatt.

Är detta allvarliga invändningar? Punkt 4 är det inte. Punkt 3 vore helt ok om det tydligt angavs hur jämförelsen är gjord.

Punkt 1 och 2 är däremot allvarliga. Fördelningseffekter av en politik bör rimligen beakta politikens finansiering. Det är inte seriöst att ge utredningstjänsten instruktioner att inkludera höjda bidrag och sänkta skatter 2011, men inte beakta höjda skatter 2012.

Nog är det en smula lurigt av Maria Wetterstrand att låna trovärdighet av riksdagens utredningstjänst på det sätt hon gör i citatet ovan?

En annan intressant tråd från seminariet rör miljöskatterna, och plockas upp av Johan Hedin.

Att personrösta - några tentativa kryssningskriterier och kandidater

Vilka kriterier bör användas för att avgöra var krysset i september ska hamna? Några förslag på kriterier:

1. Vara kompetent och ha  hög arbetsförmåga. Någon som inte bara tänker sitta av sin tid i kammaren, eller har två andra heltidsjobb vid sidan om. Någon som är smart.

2. Klara av att ta strid med sitt eget parti, men samtidigt inte isolera sig fullständigt och därmed förlora inflytande. En svår avvägning, där de flesta är snäppet för lojala, medan andra flippar ut och blir vildar.

3. Ha en politisk profil som gör att personen faktiskt tillför något på marginalen.

4. Ha vettiga liberala värderingar. (dvs tycka ungefär som jag :-)

Några kandidater som uppfyller dessa krav:

Birgitta Ohlsson

Annie Johansson

Maria Weimer

Kanske finns det fler som passar in? Hursomhelst rekommenderar jag den blandade strategin att rösta på dessa med sannolikheten 1/3.