Senaste poster
Populära
Google Scholar
« Prognoser om framtiden från Vetandets Värld: 1980-talet. | Main | Medelinkomst och medianinkomst i Sverige 2008 »
fredag
jul302010

Canning & Bowser om Marmot

Prolog: När jag i våras skrev om Wilkinson & Picket (The spirit level) fick jag en del mail med innebörden att jag borde läsa Michael Marmot. Det gjorde jag inte i någon större utsträckning, men jag stötte på en festlig prick vid namn David Canning, som då pysslade med att skriva om Marmots bok Fair Society, Healthy Lives till Social Science and Medicine.

Några nyckelcitat ur recensionen:

 We view the socioeconomic gradient in health to be large part the result of differentials in health, reversing the direction of causality put forward in the Marmot reports. Direct health interventions, particularly in child health, are therefore mechanisms for improving both health and socioeconomic outcomes. ...

Economists have been guilty in the past of focusing too much on income per capita as a measure of wellbeing. A more plausible view ... is that wellbeing is multidimensional ... If we combine health and income into a single welfare measure, over half of the gains in welfare in the last 50 years ... come from health rather than income improvement ...

There is no doubt that some of this link is causal running from socio-economic status to health ... The health story is not really about moving along a fixed income-health relationship, rather it is the upward shift of the whole curve with rising levels of health at each income level over time.

This rising level of health in developing countries has been due to public health measures such as clean water, sanitation, vaccination, oral rehydration, and targeted programs ...These health technologies were originally implemented in rich countries, widening world health inequalities, but since the 1960s have spread around the world leading to rising levels of health even in very poor countries.

We see the rise in life expectancy between 1970 and 2005 as a major welfare gain for the United States, Marmot would presumable see it as a failure since the health-income gradient has become steeper and the standard deviation in life expectancy has increased ... Marmot is implicitly arguing for a shift away from economic growth, and new technologies as the driving force for health improvements to a focus on social fairness as a mechanism. ...

All of this debate however misses the key point that the health-income link is to a large extent driven by the effect of health on income. Our view is that ... investments in early child health in developing countries can have large effects on their physical and cognitive development and health as adults. For example, nutritional supplements, deworming, and the prevention of malaria, can lead to large gains in educational attainments and adult earnings ...

In developed countries the intergenerational transmission seems to run from low socio-economic status parents, to poor health as a child, to low socio-economic status as an adult ...  Marmot argues for breaking this chain by intervening on socioeconomic status, while we see childhood health interventions as an easier way of breaking the destructive cycle. We therefore see investments in ... early childhood health, as a method of improving the socio-economic status ... the health-income relationship reflects, in large part, causality running from health to income

Källa: Canning, D., Bowser, D. Investing in Health to Improve the Wellbeing of the Disadvantaged: Reversing the Argument of Fair Society, Healthy Lives (The Marmot Review), Social Science & Medicine(2010), doi: 10.1016/j.socscimed.2010.07.009

PrintView Printer Friendly Version

EmailEmail Article to Friend

Reader Comments (14)

Med andra ord, fattigt folk ska vara nöjda med att de fått det bättre och inte vara så åpna! Tacksamma över att de slipper dö i tuberkulos, typ.
Men det är ju bara en fråga om man vill komma åt de faktiska problemen eller försöka lappa och laga på symptomen.

Sen är det rejält naivt att försöka inbilla fattigt folk att de skulle få det bättre bara för att vi har ekonomisk tillväxt. Bibehålls en hög arbetslöshet och sänks skatterna så finns det mindre resurser för att ge de med låg SES de resurserna som skulle behövas, även om det blir tillväxt.
Omfördelning fungerar däremot alldeles utmärkt även utan ekonomisk tillväxt, och ger de som har det sämst möjlighet att komma ikapp. Jag menar, så länge de som har bäst hälsa inte får det sämre, så har de väl ingen anledning att klaga!
30 jul | Unregistered CommenterNymne
Han kombinerar ju två olika strömmar av argumentering här som möjligen har olika meriter. Den första linjen i argumenteringen bygger ju på någon slags 'trickle down' effekt av hälsa. Det vill säga, 'tekniker' för god hälsa utvecklas i de högre skikten, vilket ökar ojämlikheten, för att sedan bli tillgängliga för alla. Det här är en intressant teori som med största sannolikhet har en viss bäring. Den är dock inte ny, utan har tidigare utvecklats av förespråkarna för 'fundamental cause' skolan inom socialepidemiologin.

Den andra argumentationslinjen, som gör gällande att den primära kausala ordningen är att hälsan påverkar den sociala positionen snarare än tvärt om är också väl känd inom socialepidemiologin. Det är en envis hypotes som överlevt trots att den haft svårt att hitta stöd i empirin. Här är den dock presenterad i en något raffinerad form. Föräldrarnas socioeknomiska status påverkar barnens hälsa vilket, i sin tur, påverkar barnens möjligheter till socioekonomisk framgång. Emedan den här formen möjligen är mer förenlig med empirin, så har den även motbevisat sig själv i någon mån. Om föräldrarnas socioekonomiska position påverkar barnens hälsa så löper ju faktiskt den primära kausala ordningen från socioekonomi till hälsa, och inte tvärt om!
30 jul | Unregistered CommenterStefan Fors
Trevligt att se en expert här! Stefan, du skulle nog göra professor Mats Persson en tjänst om kunde förklara varför och hur denna artikel http://pediatrics.aappublications.org/cgi/content/full/124/Supplement_3/S196 stödjer påståendet att SES tidigt i barndomen är avgörande för individers framtida hälsa. Det går inte riktigt fram.
http://ekonomistas.se/2010/07/24/forenklat-om-fattigdomen/
30 jul | Unregistered CommenterNymnchen
Expert, oj, jag tackar! Den där tråden har jag tidigare sneglat på med skräckblandad förtjusning. Som simpel sociolog tror jag dock inte att jag är rätt person för att ge mig in där och erbjuda tolkningar av epigenetiska artiklar. Däremot kan man väl bara kort sluta sig till att det finns en omfattande litteratur som påvisar starka samband mellan socioekonomiska förhållanden i barndomen och hälsa senare i livet. Kausalitet är ju alltid svårbelagt, men de studier som studerat effekterna av social mobilitet på hälsa och dödlighet senare i livet antyder ju att det i första hand är den socioekonomiska positionen (både i barndomen och i vuxen ålder) som påverkar hälsan snarare än tvärtom. 'The gradient constraint hypothesis' gör gällande att social mobilitet snarast minskar hälsoklyftorna. I korthet går den ut på att de som gör en klassresa uppåt, i genomsnitt, har en bättre hälsa än klassen de lämnar, men en sämre hälsa än klassen de hamnar i. För de som gör en klassresa neråt råder spegelvänt mönster, de har sämre hälsa än klassen de lämnar men bättre än klassen de hamnar i. Detta samband leder till att den sociala gradienten snarast blir flackare av social mobilitet då skillnaderna i hälsa är som störst mellan de klasstabila. Jag har en rudimentär analys av det här slaget i min avhandling som visar att det här mönstret även återfinns i Sverige.
30 jul | Unregistered CommenterStefan Fors
Stefan skriver:

"Om föräldrarnas socioekonomiska position påverkar barnens hälsa så löper ju faktiskt den primära kausala ordningen från socioekonomi till hälsa, och inte tvärt om!"

Och var kommer då föräldrarnas socio-ekonomi från? ;-) Snarare än att träta om vad som är höna och ägg, är det kanske läge att se det som en självförstärkande ond cirkel, och diskuterar hur den lättast bryts.

Ett sätt är att bekämpa ojämlikhet och därmed uppnå bättre hälsa hos fattiga, ett annat sätt är att bekämpa ohälsa hos fattiga och därmed uppnå ökad jämlikhet.

Lustigt nog landar Canning och Marmot i samma policyslutsats: Insatser för att förbättra hälsan hos barn i fattiga hushåll.
30 jul | Unregistered Commenterbergh
Intressant mekanism för hur ökad social rörlighet är hälsosamt. Det har jag inte funderat över. Och som jag förstår det är ju stor rörlighet en effekt av eller åtminstone relaterat till små socioekonomiska skillnader. Kan 'The gradient constraint hypothesis' vara någonting som medierar den positiva effekten av små socioekonomiska skillnader i samhällen på hälsa?

En annan fundering som egentligen är ganska uppenbar, men som jag i alla fall inte sett i debatten; är det inte rimligt att tro att det finns större hälsovinster att göra genom att fokusera resurser på de med sämst hälsa. Helt enkelt för att samma insats ger större förbättringar. Ekonomer borde gilla det resonamanget.
30 jul | Unregistered CommenterNymnchen
Bergh: Nja, jag skulle nog snarast göra tjänstefel som forskare om jag inte intresserade mig, åtminstone lite, för hur den sociala gradienten i hälsa uppstår. Ur ett policyperspektiv kan man ju däremot möjligen lämna den kausala diskussionen ett tag för att, på ett mer pragmatiskt sätt, försöka lösa problemet. Båda vägarna du föreslår är sannolikt framkomliga, och lyckligtvis utesluter de inte varandra.

Sen är ju social mobilitet beroende av mycket annat än barndomshälsan (som sannolikt endast har en marginell effekt på den totala sociala mobiliteten i samhället), så satsningar på barns hälsa bör kanske snarast ses som en intervention mot konsekvenserna av ojämlikhet än som en intervention mot ojämlikheten i sig.

Nymchen: Jag vet inte om det är så mycket ett argument för att social mobilitet är hälsosamt som ett argument mot att den sociala gradienten i hälsa skulle drivas primärt av hälsoselektion. Jag vet egentligen inte heller om ’the gradient constraint hypothesis’ nödväntigtvis innebär att social mobilitet skulle vara bra för den genomsnittliga hälsan i ett samhälle (men iom att lejonparten av social mobilitet idag är uppåtgående så borde den vara det), men den innebär åtminstone att de sociala skillnaderna i hälsa minskar.

När det gäller din andra fundering så tror jag tveklöst att du har rätt. Eftersom sambandet mellan ekonomi och hälsa är kurvlinjärt (det vill säga marginalnyttan av ytterligare ekonomiskt tillskott avtar desto högre upp på skalan du kommer) så är det sannolikt så att de största hälsovinsterna per investerad krona kan göras bland de som har minst. Detta är sannolikt en av huvudanledningarna till att hälsan, i genomsnitt, är bättre i mer egalitära samhällen.
30 jul | Unregistered CommenterStefan Fors
bergh;
det är vad dessa insatser bör bestå av som är skiljelinjen. Om man tar effekten av låg SES på allvar så inser man att tex psykococialt stöd och föräldrautbildning till blivande och nyblivna föräldrar och tidig, högkvalitativ personaltät förskola som förgår ge kognitiv stimulans är viktigare insatser än några rena hälsoinsatser.
30 jul | Unregistered CommenterNymnchen
Nymnchen: Och vilket stöd finns för att den typen av insatser fungerar? De studier jag sett kring sådana interventioner är skakiga, framförallt för att de är stark själv-selektering till medverkan i sådana program & utvärderingar (de som borde gå programmen, får man ofta inte att gå programmen). Vad gäller hög personaltäthet i förskola och tidiga skolår finns det väl en del studier om dess effekt på skolresultat, vilket brukar indikera en mycket marginell (om ens någon) positiv effekt. Givet att detta är mycket dyra insatser kan man sannerligen fråga sig om de är värda pengarna. Hög personaltäthet i skolan högre upp i åldrarna är tveksamt om de har några positiva effekter överhuvudtaget (vare sig på psykosocial hälsa eller utbildnignsresultat).

Det är väldigt lätt att säga att tidiga interventioner är viktiga, desto svårare att de facto identifiera hur man ska lyckas med interventionerna (och nå rätt grupper!).
1 aug | Unregistered CommenterMikael
Ja, det finns en hel del data på detta, men det är naturligtvis alltid så att man måste fortsätta med kontinuerlig utvärdering.
När det gäller tidig stimulering:
http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/20573117

Matematik:
Det har visat sig att barn från familjer med låg SES kommer till dagis med en mycket sämre tidig nummerförståelse (?) och det har visat sig mycket viktigt för hur man senare lyckas med inlärningen http://goo.gl/2d3T. Detta är en bra review över fältet.http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/19213011 där de konstaterar "Early interventions have potential to help all children develop the foundations they need to learn school mathematics. Without such help, many disadvantaged learners are almost certain to experience a ‘‘cascade of mathematics failure’’ and may have great difficulty catching up to their peers who have had more mathematical input during early childhood." I den översiktsartikeln ger man sedan ett antal referenser till studier på hur man kan hjälpa barn specifikt med låg SES. Det handlar om ett 10-tal referenser till hur man kan hjälpa dessa barn på dagis och ytterligare ca 5 refs till hur man kan stödja föräldrar till att stimulera sina barn på rätt sätt i hemmet. Jag har inte i detalj satt mig in i de referenserna.

Här finns direkta beräkningar av avkastningar av tidiga investeringar i dagis för barn (i USA huvudsakligen fattar jag det som) http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/18370615. Här listar de 19 olika referenser till åtgärdsprogram. De sammanfattar slutsatserna av dessa referenser såhär:
"Two major conclusions are evident. First, many programs have assessed long-term effects into adulthood. Three-quarters of the reviews reported effects at five or more years after the end of participation. This is rare for social programs and indicates that impacts on life course development and economic benefits can be accurately assessed. Second, the accumulated evidence includes both model programs, developed for research demonstration, and large-scale programs, developed for routine implementation by schools and other institutions. Consequently, the generalizability of the evidence for policy recommendations is much stronger today than a decade ago."
Reviewartikeln innehåller också en sektionen "CLASS SIZE REDUCTION". Där hittar man bla följande mening: "In a recent synthesis of 38 studies of class size reductions, Aos et al. (2007) reported that reducing class sizes in kindergarten through second grade was more cost-effective than reducing class sizes in third through sixth grades, middle school, or in high school." (Aos et al. 2007 finns tyvärr inte på nätet)
Innan ni frågar, ja det finns också ett långt avsnitt som heter "ASSESSMENT OF CAUSAL MECHANISMS" med en lång lista på referenser där man tillslut bla konstaterar att "...causal interferences are strengthened."

Det finns väldigt mycket mer materia (jag har sett andra beräkningar som jag inte hittar nu), men med tanke på att jag tidigare uppfattat att många ekonomer inte kan ta till sig denhär sortens information så avvaktar jag med att göra mer research tills jag vet om det blir en fruktbar diskussion.
Poängen är att för att ha en ide om vad man ska försöka med så måsta man ha en väl underbyggd hypotes att utgå ifrån. Det har man.
1 aug | Unregistered CommenterNymnchen
Nymnchen,

Jag instämmer i att det mesta tyder på att tidiga interventioner är det som krävs för att få en rimlig och signifikant effekt (och har inga problem med det påståendet). Problemet är att detta idag har gått vidare in till policy-sammanhang för att motivera all möjlig typ av program med ingen eller oviss effekt (eller direkt negativ). De två exempel du själv tog upp är hyggliga exempel på detta. Detta stjäl förstås en hel mängd av samhällets resurser ifrån annan produktiv verksamhet.

Folkhälsoinstitutet har under lång tid kallat en hel del program "för evidensbaserade" på mycket skakig grund. Så här skriver t.ex. SBU efter sin omfattande granskning av insatser för att minska barns psykiska ohälsa: "I Sverige används ett hundratal olika program för att förebygga psykisk ohälsa hos barn, i huvudsak av utagerande typ. Inget av dem har utvärderats i Sverige i randomiserade studier med minst sex månaders uppföljning. Programmen De Otroliga Åren (översatt från Incredible Years), Triple-P och Family Check Up har enligt internationella studier begränsat vetenskapligt stöd för förebyggande effekt. Programmen KOMET, COPE, SET, StegVis, Beardslee’s familjeintervention, Connect och DISA har undersökts i minst en kontrollerad studie vardera men har inte tillräckligt vetenskapligt stöd för förebyggande effekt. Övriga program som används i Sverige är inte vetenskapligt utprövade som preventionsprogram. "
http://www.sbu.se/sv/Publicerat/Gul/Program-for-att-forebygga-psykisk-ohalsa-hos-barn/

Så även om "tidiga insatser" visat sig vara potentiellt effektivt (och kostnadseffektivt), så vet man mycket lite om vilka typ av insatser som krävs. Det man de facto gör ute i verkligheten har som SBU:s metastudie visar oftast ingen evidensbaserad positiv effekt. Jag vet att det även görs en del RCT på föräldrastödsprogram i Sverige, de presentationer jag sett visar dock på det uppenbara problemet: ingen kan tvingas att delta i dessa program, och de som verkligen borde gå programmen, är inte intresserade.

Frågan kring lärartäthet och klasstorlek har jag tittat en hel del på själv. Såvitt jag vet finns det inga studier som på ett bra sätt (alltså med en rimlig empirisk idé för att identifiera potentiellt kausala meknismer) som tittat på långsiktiga hälsoeffekter. Det finns en hel del gjort kring klasstorlek och utbildningsresultat, och de indikerar oftast just vissa positiva effekter de tidiga åren (och oftast inga positiva effekter bland äldre elever). I en artikeln från IFAU skrivs t.ex. så här: "Most summaries of the literature on the effect of class size (or the effect of the pupil-teacher ratio if the unit of observation is larger than a class) and student achievement begin with the admonition that the literature is mixed." http://cep.lse.ac.uk/seminarpapers/06-02-04-BJO.pdf (s.51).

Angående tidiga interventioner och dess kostnadseffektivitet hänvisas ofta till en del som är gjort av James Heckman mfl. i USA som visar på väldigt hög lönsamhet. Problemet är dock förstås att den amerikanska kontexten är mycket olik den svenska i detta sammanhang (med tanke på vår redan utbyggda "tidiga intervention" med förskola m m), och hur välgjorda RCTs eller observationsstudier med en sund empirisk strategi för kausalitet så säger det ändå inte nödvändigtvis mycket om hur det skulle fungera i Sverige i allmänhet.

Jag tycker en rimlig tolkning av det vi faktiskt vet och dess policy-kontext i Sverige är ungefär:
(1) Litteraturen visar att tidiga interventioner kan vara potentiellt väldigt effektiva (och det är nog där, om någonstans, vi bör satsa resurserna).
(2) Forskningen säger oss väldigt lite om vilka interventioner detta är. Studierna från USA, även de mer välgjorda RCTs, säger inte nödvändigtvis särskilt mycket om hur det funkar i Sverige.
(3) Det mesta man faktiskt gör av 100-tals olika program ute i svenska skolor och förskolor har överhuvudtaget inte utvärderats på ett vetenskapligt sätt. Det som har utvärderats har oftast inget stöd för att det fungerar, medan ett fåtal program har stöd för att det fungerar (men effekten är liten, och kommer oftast från amerikanska studier). Således: det är troligtvis mängder av miljoner som kastas i sjön på meningslösa program (motiverade med att "jo, men tidiga interventioner är bra").
(4) Jag menar inte att detta betyder att vi ska ge upp. Men det vore idag bättre att lägga ner många av de satsningar som de facto görs ute i skolorna...och åtminstone ta en liten del av detta till seriösa forskningsprojekt som försöker göra riktiga utvärderingar av olika insatser [Folkhälsoinstitutet satsade 50 miljoner på detta för några år sedan på ett antal olika program/kommuner med ett sådant syfte, men det blev tyvärr inte så mycket av kvantitativa utvärderingar med möjlighet att säga något indikativt om kausalitet...istället blev det kvalitativa studier alternativ epidemiologiska sambandsstudier om riskfaktorer...vilket inte gör oss särskilt mycket klokare i den frågan som här diskuteras.]

Slutligen, off-topic, angående din raljerande kommentar om ekonomers fattningsförmåga kring detta: ekonomer är försiktiga kring dessa frågor eftersom det ligger stort fokus i vår kvantitativa träning på kausalitetsfrågan och vad är exogent/endogent (och för att idag överhuvudtaget kunna publicera i hyggliga tidsskrifter måste du övertyga starkt på denna punkt). Kanske ibland till överdrift. Dock, det är något som epidemiologer och (ffa socialmedicinerare) skulle behöva avsevärt mer av. Olika discipliner har sina egna svaga punkter (och starka). Jag ser t.ex. en stor svaghet bland ekonomer vad gäller mätning (vilket ofta analyseras och utförs mycket mer seriöst och närmare forskningsfronten av en del epidemiologer). Å andra sidan ser jag att ekonomer oftast är mycket starkare på analys och statistisk modellering (t.ex. kring kausal inferens), och där är epidemiologer (och än mer socialmedicinare) avsevärt svagare. Så jag tror inte du ska utgå från att ekonomernas skepsis (t.ex. på Ekonomistas-tråden) beror på dålig fattningsförmåga, utan i första hand ska ses i ljuset av en stor skepsis kring kausal identifikation i observationsdata.
1 aug | Unregistered CommenterMikael
Ja, vi är ju överens om en del, så ta inte illa upp när jag nu fokuserar på de punkter där vi inte är överens.

För det första vill jag tillägga att det ingenstans i det materialet jag redovisat finns någon hänvisning till några som helst hälsoeffekter. Du kanske missuppfattade mig där, det var inte alls det jag ville visa. Om man, som tex bergh, tror, baserat på någon ännu icke redovisad forskning och simulationer, att det är hälsotillstånd som är avgörande för ens framtida SES, då är hälsa naturligtvis ett viktigt utfall. Tror man däremot (som forskare inom flera olika naturvetenskapliga dicipliner anser, se referenser i Ekonomista-tråden) att föräldrar med låg SES tidigt påverkar barns sociala och kognitiv förmåga och därmed utbildningsmöjligheter, som i sin tur är avgörande för framtida SES, då är utbildning ett viktigare utfall. Det är det utfallet man undersökt i de artiklarna jag refererade till, det framgår tydligt.
Min uppfattning, utifrån det jag sett i litteraturen, är att så vitt vi vet idag är personer med låg SES i barndomen dömda till sämre hälsa än sina medelklass-peers. Ingenstans har jag sett någon åtgärd som skulle kunna riktas specifikt till dessa barn som effektivt skulle kunna få dem att knappa in på de andras försprång när et gäller hälsa. Det kanske finns sådana åtgärder, men rätta mig om jag har fel, vi känner inte till dem. (Man kan påverka hälsan hos vuxna personer med låg SES med inkomst och utbildning, men effekten är tveksam http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/20201868. Att höja folks SES relativt till andra är mycket mer komplext än att helt enkelt öka inkomsten, och dessutom har det visat sig att barndomens SES är avgörande även för klassresenärerna. Denna (nya) tvillingstudie visar att man kan infrågasätta utbildningens vikt för hälsa http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC2900940/?tool=pubmed Men visst, man måste ju försöka http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/20044967) Så, anser man att ohälsa är orsaken låg SES, då kan man för tillfället skita i att försöka åtgärda någonting, dessa barn är ändå dömda. Däremot, tror man att hälsa snarare är en konsekvens av låg SES och att möjligheten att öka sin egen och därmed sina barns SES och framtida hälsa ligger i utbildning, social anpassning och kognitiv förmåga, då kan man ju ta till sig av den kunskap som finns. Jag tror inte att det är kvaliteten på kunskapen det är fel på, utan på att ekonomer resonerar som bergh; "jag föredrar att tro att det VIKTIGA kausala sambandet är ohälsa->låg SES, trots att det inte finns belägg för det, för det passar min ideologi bättre, snarare än att ta till mig evidens som säger motsatsen"

Vad Folkhälsoinstitutet tidigare har kallat evidensbaserat är ju fullständigt ovidkommande, och summorna du hänvisar till är struntsummor i sammanhanget, slutsatsen av litteraturöversikten du hänvisar till är gammal (och gäller så vitt jag ser skolbarn och inte som jag diskuterade, förskolebarn). Att hävda att vi inte kan dra några slutsatser i Sverige av hur man utformar tidig pedagogik i USA är underligt med tanke på att små barns kongnitiva förmågor och inlärning lär vara ett av de få områden där vi faktisk har stor anledning att tro att vi är ganska lika! Att avstå från att dra slutsatser om de grundläggande mekanismer för kausalitet som man faktiskt identifierat i http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/18370615 är att uppfinna hjulet på nytt. Vad kostar det i så fall?

Jag vill igen påpeka att jag tror att för att komma åt problemets kärna som måste skillnaderna i SES över hela samhället minska. Allt annat är dyra åtgärder för att bota symptom som uppstår ur ett systemfel, och som, om man inte åtgärdar dem, förr eller senare degraderar samhällets fundament (samarbetet).

Apropå ekonomers fattningsförmåga så har jag inte alls uttalat mig.
Apropå dina nedlåtande kommentarer om epidemiologers och socialmedicinares ointresse för att visa kausalitet så tycker jag det är intressant hur det blottar två helt olika synsätt på hur man inhämtar kunskap. Medan du anser att ekonomers styrka ligger i den statistiska analysen och i modelleringarna så anser naturvetare nog generellt att det är detta som är ekonomers svaghet. (med reservation för att jag inte direkt kan tala för epidemiologers och socialmedicinare, för jag är infektionsbiolog om än visserligen med doktorandkurser för Hans Rosling och i statistik).
Så, generellt sett är det kontrollerna (vad man kontrollerar för, positiva och negativa referenspunkter i VARJE steg av processen) av naturliga eller utförda experiment som är avgörande för hurvida man kan säga någonting om kausaliteten. Statistik är inte ett relevant instrument för att avgöra kausalitet, utan ett verkyg för att undersöka de kvantitativa resultatens giltighet. Kausalitet är inget fenomen man beräknar utan en mekanism man klarlägger i empiriska studier som bygger på existerande resultat. Kausalitet är synonymt i mitt arbete med mekanism, dvs kunskapen om förutsättningarna för orsak och verkan. Kunskapens generaliserbarhet, och där med användbarhet, framkommer genom att olika metoder används i olika studiesystem. Oftast går det ut på att man i detalj studerar mekanismen i ett system (tex olika försöksmodeller) och sedan undersöker hur det relaterar till vissa kritiska punkter i andra system (tex patienter) för att ta reda på om mekanismen är generell eller specifik.
Det teoretiska begreppet kausalitet är fullständigt underordnat det praktiska begreppet applicerbarhet - kan kunskapen användas för att förutsäga och/eller manipulera reella omständigheter är den relevant. Att tro att man skulle kunna beräkna kausalitet ur en observation eller ännu värre, en simulation är för mig fullkomligt skrattretande. (simulationer är förövrigt intressanta för tex hypotesbyggen och riskbedömningar men har för mig inget som helst bevisvärde)
Att hävda att vissa naturvetare skulle vara ointresserade av kausalitet och att detta skulle vara deras svaghet, det tyder bara på att man helt missat hur kunskap inhämtas och värderas. Jag börjar få nog av ekonomer som grovt nedvärderar högst funktionella forskningsfält för att de inte uppfyller den teoretisk standard som ekonomer antagit i brist på möjligheter till empiriska försök. Det är detta jag syftar på när jag menar att ekonomer inte tar till sig den informationen jag ger.
1 aug | Unregistered CommenterNymnchen
Nymnchen,

Ja, då missförtod jag dig uppenberligen. Jag trodde du talade om tidiga insatser för att påverka hälsan per se direkt såväl som att påverka kognitiva förmågan och utbildningsresultat. Det var det förra (åtgärder för att direkt påverka hälsan) jag menade att man idag gör mängder av tidiga insatser, med inga eller mycket små effekter. Många av föräldrastödsprogrammen inriktar sig just på barnens välmående (psykisk hälsa, utåtagerande m m), därav grunden för min missuppfattning. Länken med studien om alla tidiga insatser funkar inte (för mig i alla fall), så kanske fanns det där matnyttigt om föräldrastödsprogram och dess effekt på barnens skolgång snarare än deras hälsa.

Om klasstorlek: finns det liknande översikt från i somras (se avsnitt 7.1). Den har med de få svenska studier som har gjorts också: [http://www.ifau.se/upload/pdf/se/2010/r10-13-Den-svenska-utbildningspolitikens-arbetsmarknadseffekter-vad-sager-forskningen.pdf] I allmänhet säger det väl just det som redan kommenterats här, positiva effekter i tidiga åldrar (okej), men troligtvis inga (eller mycket små) längre upp i åren.

Angående att ta amerikanska studier och översätta till svenska förhållanden. Jo, att barns hjärnor inte är så olika är en sak. Men kontexten är oavsett detta troligtvis viktig för den här typen av sociala program/interventioner (många av studierna om klasstorlek vittnar just på detta). T.ex. finns det indikationer på att klasstorleksreduktioner har en tydligare effekter för barn från familjer med låg SES. Det är då uppenbart att kontexten, typen av elever, inkomstnivåer är oerhört viktigt för att veta hur man ska kunna tolka resultaten i en svensk kontext (som lär vara olika beroende på var i Sverige, var i en kommun o s v). Eller om en japansk studie visar på positiva effekter av en minskad klasstorlek (med ett genomsnitt på nära 40 elever per klass) får det inte nödvändigtvis samma effekter i en svensk skola med 20 elever per klass. Det var detta enkla faktum jag ville poängtera, och därför är här svensk forskning önskvärd i första hand för att ge god evidens om dessa programs önskvärdhet. Och här är jag inte helt övertygad om att vi har så väldigt mycket på fötterna.
Till skillnad från USA har vi också i Sverige redan en viss nivå av tidiga insatser som jag nämnde (våra förskolor). [Dock inte nu under sommaren; vårt långa svenska sommarlov är troligtvis signfikant negativt ur ett SES-perspektiv.]

Ang. kausalitet här. Statistik är inte verktyget som säger oss något om kausalitet (visst), men hur vi ser på de faktiska sambanden (vad är exogent/endogent o s v) leder oss också till vilka statistiska metoder vi väljer att använda för att analysera en frågeställning. Klasstorleksfrågan är förstås ett bra exempel på ett sådant problem (eftersom det nog också kan finns en mekanism som går från utbildningsresultat-->klasstorlek via transfereringsmekanismer i kommunala budgeter o s v, men det vi "vill mäta" är ju effekten klasstorlek-->utbildningsresultat). Jag tror inte ekonomer har svårt att förstå denna typ av problem (mer än andra), tvärtom var min poäng att jag tror ekonomer drillas relativt mycket i den typen av kvantitativa problemställningar. Nedlåtande mot epidemiologer tyckte jag verkligen inte att jag var (jag jobbar med många sådana, så jag uppskattar tvärtom det faktum att vi oftast är olika bra på olika saker vad gäller metodfrågorna).
2 aug | Unregistered CommenterMikael
Mikael
de har förskolor i USA också, anmärkningsvärt lika våra måste jag säga, av det lilla jag personligen sett. Det är dessa som forskningen gäller. Oavsett så finns det ingen anledning att tro att grundläggande mekanismer skulle vara annorlunda när det gäller små barn.
Du kan få artiklarna av mig om du är intresserad. nymnchen(at)gmail.com
3 aug | Unregistered CommenterNymnchen

PostPost a New Comment

Enter your information below to add a new comment.

My response is on my own website »
Author Email (optional):
Author URL (optional):
Post:
 
All HTML will be escaped. Hyperlinks will be created for URLs automatically.