Lars Tornstam om den demografiska bomben
Angående diskussionen om demografi (nyligen förd i denna tråd om den så kallade Borg-kommissionen) kan tipsa om denna genomgång (en nedtecknad föreläsning) av sociologen Lars Tornstam.
Några intressanta kurvor på basis av SCB-statistik ur föreläsningen:
De första två bilderna är självförklarande. Mot dessa kan dock invändas att det är missvisande att bara räkna ungdomar upp till 14 som beroende, och att inte beakta sysselsättning. I den tredje bilden visas därför kvoten mellan hela befolkningen och antalet heltidsårsarbeten (normalarbetstid = 1760 timmar på ett år).
Tolkningen är alltså att 1995 skulle varje fiktiv heltidarbetare försörja 2,44 personer inklusive sig själv, vilket beräknas öka till 2,46 år 2020.
Dessa siffror antyder ju att de demografiska förändringarna är ett icke-problem. Betänk dock att demografin förändras ytterligare mellan 2020 och 2040 enligt de flesta bedömningar, samt (vilket också diskuteras i texten) att gamla brukar sägas vara dyrare att ta hand om än barn. (Effekten att fler läser vidare och därmed börjar jobba senare finns däremot med i det tredje diagrammet).
Reader Comments (7)
Gamla har rösträtt... ;-)
Ytterligare en aspekt att fundera över är att försörjningsbördan per heltidsarbete bara förblir (ungefärligt) konstant om de arbetande utsätts för en minskad andelen barn och ökad andel gamlingar. Men i termer av upplevd välfärd så skulle det inte förvåna mig om vi är biologiskt svarvade till att föredra att lägga våra mödor på våra ungar istället för på våra förfäder. Dvs försörjningsbördan må vara konstant, men de arbetande gör ändock en uppoffring i att de inte kan ha lika många ungar som de skulle velat ha om de äldre försörjt sig själva. Antalet ungar kanske kan härlad till just försörjningsbördan, då antalet barn står en oftast någorlunda fritt att välja, men antalet äldre att försörja kan man inte välja ut är exogent givet för varje arbetande. Om man då trivs vid en given försörjningsbörda så får man uppoffra nöjet att ha så många ungar som man skulle föredragit om man levt 20 år tidigare, så länge andelen äldre växer utanför ens kontroll.
Gissar jag...! :-)
Sedan får väl de som hävdat att vi behöver fler invandrare för klara den sk. 40-talist proppen se sitt huvudargument smulas sönder.
Inga problem, vi kan framöver upprätthålla välfärden på 1850 års nivå :)
Finns väl knappast några varelser som har genetiskt självmord inprogrammerat i sin biologi.
Faktum är ju att ovanstående diagram faktiskt spräcker åldersmyten även om den inte ens tar hänsyn till produktivitetstillväxten. I teorin kan vi nog ¨både behålla och förstärka välfärden.
Verkar mer som en uppåtgående spiral i befolkningshänseende än realistiska tankar.