Olle Wästberg om fördelarna med tråkig, pragmatisk konsensuspolitik

Ekonomen tidigare känd som Nonicoclosasos bloggar inte längre. Men stora delar av funktionaliteten finns kvar: Niclas spanar fortfarande efter intressanta artiklar, ofta vetenskapliga alster i politiskt intressanta frågor. Numera finns dock Niclas på twitter – som @nonicoc. Nyss tipsades jag om följande:

Olle Wästberg beskriver på newsmill idag fördelarna med den tråkiga, svenska pragmatiska konsensuspolitiken.

Sverige 1992 hade en minoritetsregering. …Ny demokrati ville gärna samarbeta med regeringen i den ekonomiska krisen. Åtskilliga i kretsen kring statsminister Carl Bildt - dock inte han själv - ville ha en sådan lösning. Så blev det inte. I stället kom den borgerliga regeringen och socialdemokraterna överens i tre viktiga krisuppgörelser hösten 1992. … Kronan föll, men skadeverkningarna blev långt mindre bl a tack vare den politiska sammanhållningen.

Som Niclas påpekar, finns det visst vetenskapligt stöd för tanken svensk politik är särskilt konsensusinriktad. Vad det beror på är svårt att säga, men utredningsväsendet spelar förmodligen en stor roll.

Mer om detta kan man läsa i två vetenskapliga artiklar:

Anton, T.J. (1969). Policy-Making and Political Culture in Sweden. Scandinavian Political Studies, 4, 88-102.

Bergh, A., and Erlingsson, G.Ó. (2009). Liberalization without Retrenchment: Understanding the Consensus on Swedish Welfare State Reforms. Scandinavian Political Studies, 32, 71-94.

Det är naturligtvis inte självklart att konsensuspolitik alltid är bättre, och stundom har ju Sverige onekligen lidit en del av att det rått konsensus kring tokigheter...