Är USAs arbetslöshet Kinas fel? Funderingar kring Barry Eichengreen, Kinas valutapolitik och billiga TV-apparater

Ang Eichengreens nya bok: Det borde inte går att motstå en flygplatsbok med undertiteln “The Rise and  Fall of the Dollar and the Future of the International Monetary System” – men för den tidspressade finns en Econtalk podcast jag lyssnat till med intresse, två gånger faktiskt.

Jag tycker att intervjuaren (Chicago-ekonomen och Café Hayek-bloggaren Russell Roberts) ger motfrågor och resonemang som i vissa fall är bättre än Eichengreens svar.

Exempel: 24 minuter in i intervjun. Roberts ifrågasätter varför det skulle vara ett problem att Kinas agerande (högt sparande, låga löner och billig valuta) låter amerikaner konsumera billiga importerade varor. Vissa menar att detta är ett otyg eftersom det skapar deflation i USA, men Roberts påpekar (i mina ögon helt korrekt) att effekten är en relativprisförändring – inte deflation:

När “made-in-China-varor” blir billigare, borde andra varor bli dyrare, och inget deflationsproblem finns. Roberts frågar Eichengreen “What am I missing?”, och får svaret:

You’re missing the importance of aggregate demand.

E. menar att det förvisso är bra för amerikanska konsumenter att platt-TV-apparater blir billigare pga Kinas agerande, men sedan kommer det igen:

…but, as the argument goes – and I think it has some merit – we also have a problem of aggregate demand, ie demand for american goods, in order to get employment growing. … China is diverting demand towards its own exports, leaving less work for americans.

Omedelbart efter detta påpekar E. dock att detta bara gäller på kort sikt, att amerikaner borde utbilda sig, spara och investera. Han avslutar resonemanget lite halvt insinuerande:

I’m not blaming american unemployment on China – but their policies don’t help.

Som jag ser det är det två omständigheter nämns förvånansvärt sällan i denna diskussion:

1. Kinas agerande har frigjort resurser i USA. Högt sparande och billiga varor har gjort det möjligt för amerikaner att leva över sina tillgångar (E. använder faktiskt just den formuleringen). Nyckelfrågan är varför dessa resurser blev konsumtion snarare än investeringar (lämpligen i sektorer där USA har en komparativ fördel även med Kinas nya agerande).

2. Kinas strategi bygger på ett mycket säreget politiskt system med betydande inslag av förtryck, som under lång tid gjort att landet haft nästan oändligt mycket billig arbetskraft. Det är förbluffande att så många analyserar makroekonomin utan att beakta den politiska sidan. Om Kina demokratiseras och konkurrerande fackföreningar tillåts, lär lönerna stiga snabbt.

Var ska då de billiga TV-apparaterna tillverkas?

Comments

[Anders Gustafsson]

Roberts är ekonom vid GMU, inte Chicago :)

Den dagen Afrika och vissa Sydamerikanska länder som t.ex. Haiti får fungerande politiska/marknadsliberala system kan man ju flytta produktionen dit. Dock känns det väl som det kommer dröja ganska länge innan vi får slut på billig indisk eller kinesisk arbetskraft, det bor fortfarande en väldans massa människor på landsbygden som skulle föredra att jobba i fabrikerna. I Kinas fall borde det innebära att produktionen flyttar västerut, till de fattigare delarna.

Kina är intressant, de känns nästan som de är klassiska merkantilister. Instämmer dock med att det inte är ett direkt problem för USA, de lever gott på Kinas bekostad, de borde tacka och ta emot. Men som vanligt är det väl lättare att säga att orsaken till problemet är de där otäcka människorna där borta, så slipper man ta ansvar för att såväl konsumenter som regeringen i USA spräckt sina kreditkort. Samt att ta itu med riktigt jobbiga frågor som pork-barrel spending, regleringar och byråkratin. Och vem vill göra det? :)