Senaste poster
Populära
Google Scholar
« Arbetskraftskostnader i Sverige och Tanzania (med och utan svenska skatter). | Main | Om spontan ordning, centralplanering och neoklassisk ekonomi »
söndag
okt212012

Fyra kärnfrågor och en metadebatt om migration

Jag har en tid samlat mig till att skriva något om migration, segregation och välfärdsstat, men inte riktigt kunnat avgöra var jag ska börja. Detta inlägg är därför ett försök att strukturera diskussionen och om möjligt få mig själv att återkomma i fem (!) separata inlägg.

Det går dock bra att ha synpunkter på mitt sätt att strukturera debatten och bakgrunden: Har jag missat något väsentligt? Felformulerat en fråga? Stavat fel på ett pinsamt sätt?

De fem frågorna jag hoppas återkomma till

1. Är migration ett samhällsekonomiskt problem (generellt resp i Sverige?)

2. Har det skett en glidning (mot ökad problematisering av migration eller rent av ökad främlingsfientlighet) i debatten (till vänster resp till höger?)

3. Borde Sverige ta emot fler eller färre invandrare/flyktingar än idag?

4. Är fri migration förenligt med generell välfärdsstat, och vad bör prioriteras om det finns en konflikt?

5. Policyimplikationer: Vad bör göras? 

 

Bakgrund

Jag noterade med viss förvåning att Anna Dahlberg i Expressen beskrev ett val där hon inte visste vad som var önskvärt: låglönejobb eller stramare flyktingpolitik.

Sveriges kommuner och landsting, SKL, räknar med att minst 70 procent av dagens flyktingar förblir arbetslösa efter två år och måste försörjas med social­bidrag. … De människor som nu söker sig till Sverige - majoriteten från länder som Somalia och Afghanistan - har i de flesta fall mycket begränsad utbildning. Det är inte realistiskt att tro att de ska kunna hävda sig på den svenska arbetsmarknaden med några av världens högsta ingångslöner. Vi måste förr eller senare välja väg. … Jag har inte svaret på vilken väg Sverige bör välja - låglönejobben eller en stramare flyktingpolitik. Men det går inte längre att blunda för att flyktingmottagandet inte fungerar.

Peter Santesson hakade på, fick svar av Alexander Funcke, varpå Peter svarade igen. Utbytet är bitvis väl retoriskt, men fyra kärnfrågor utkristalliseras:

Vad är en marknadsmässig lön för en nyanländ? Hur ska man förmå människor att ta synnerligen lågavlönade jobb? Hur skulle man kunna vinna stöd för låglönelösningen? Var skulle jobben uppstå?

I Peters inlägg blir det tydligt att förslumningen av förorten är viktig för resonemanget:

Inte alls berör han [Funcke] frågan vad som händer med våra städer när stora grupper ska hanka sig fram på dessa synnerligen låga löner. Däremot blir vi varse att det skulle vara suspekt att rygga inför politik som skulle skapa regelrätt slum i Sverige. (För slumområden blir det konkreta resultatet när tusentals familjer ska försöka klara sig på minimala inkomster).  Varför måste vi acceptera att det skapas slum här? Därför att det finns ännu värre slum i andra länder, lyder resonemanget. Här når vi en punkt där vi ser så fundamentalt olika på saker att det inte är lönt för mig att argumentera.

Frågan har spetsats till en smula i allmänborgerliga kretsar på sistone, inte minst sedan Paulina Neuding skrev i Jerusalem Post att

In 2004 the most common name for baby boys in the city was Mohammed, and among 15-year-olds, ethnic Swedes are now in minority

Artikeln i Jerusalem Post, tillsammans med Per Gudmundssons text i svenskan om brottslighet bland invandrare, nämndes av Johan Norberg och Dilsa Demirbag Steen, som tog till orda på DN-debatt:

Flera av inläggen kan bara läsas som att invandringen inte är förknippad med problem, utan att invandringen är problemet.

Till bakgrunden hör även Adam Cwejmans långa inlägg efter att jag - än en gång med viss förvåning - noterat att han skulle tala under rubriken "migration och välfärdsstat är en katastrof".

Debattinläggen ovan är från borgerliga eller liberala debattörer. På vänsterkanten i debatten har det - vad jag sett - varit tystare. Det skrivs en hel del klokt om rasism och konstruktionen av det svenska (av exempelvis Ali Esbati och Qaisar Mahmood), men det är lite vid sidan om de fem frågorna ovan).

PrintView Printer Friendly Version

EmailEmail Article to Friend

Reader Comments (22)

Kanske några andra saker: Hur skulle andra EU-länder reagera om Sverige införde fri(are) invandring, med tanke på att det skulle vara lätt att resa vidare? Hur skulle invandringen se ut, om det inte längre krävs flyktingsmugglare, fejkade pass etc?

Annars ser jag särskilt fram emot inlägg nr 4, vore intressant att titta på olika delar av välfärdsstaten, anlägga ett barnperspektiv, fundera över fri rörlighet som en potentiell mänsklig rättighet mm, mm.
En premiss för hela diskussionen verkar vara att det inte går att öka komplettera de nyanländas bristfälliga utbildning. Vad som saknas är belägg för att så är fallet: annars verkar det rimligare att anta att individer som tidigare inte haft möjligheter att utbilda sig är särdeles motiverade när de får chansen. Eftersom "några av världens högsta ingångslöner" är resultatet av att man tidigare i historien mycket framgångsrikt kunnat kompetenshöja inom diverse olika grupper i befolkningen, borde bevisbördan ligga på dem som hävdar att det nu plötstligt inte är möjligt. Och det borde ta emot för liberala skribenter att förklara varför individer inte är kapabla till något sådant.
21 okt | Unregistered CommenterMartin
En fråga i anslutning till detta är förstås vem/vilka som har rätt att bestämma över politiken. En debatt härom året mellan bland andra Niclas Berggren och Tino Sanadaji handlade bland annat om vilka som "äger" Sverige och har rätt att avgöra hur resurser används. Är det bara de som är medborgare i landet nu, eller även de som skulle kunna bli medborgare i framtiden? Har svenska politiker rätt att prioritera intressena för landets nuvarande befolkning eller är de skyldiga att i lika hög grad tänka på folk i andra länder? Frågan aktualiserades av Lena Andersson i DN i lördags.
22 okt | Unregistered CommenterOlof
Martin, det är ingen premiss för mig, men jag finner det intressant att en ledarskribent inte ens nämner alternativet.

Samtidigt vet jag fortfarande inte om du menar att utbildning är den huvudsakliga policyåtgärd som behövs för att på ett bra sätt hantera existerande och kommande flyktingar från exempelvis Somalia och Afganistan.

(Officiell bakgrund: http://www.migrationsverket.se/info/4353.html

Hur situationen beskrivs av mer främlingsfientliga krafter i samhället än migrationsverket kan du själv googla dig till om du är nyfiken)

Frågan är alltså vad - om något speciellt - vi ska göra när med anledning av att exempelvis vuxna analfabeter från Somalia ämnar leva resten av sina liv i Sverige och har svårt att finna sig till rätta på arbetsmarknaden. Är utbildning ditt svar?

Som du säkert minns dryftade vi ämnet intensivt i våras och det slutade med att jag ställde samma fråga som ovan.
22 okt | Unregistered Commenterbergh
Angående fråga 3. "Borde" utifrån vilka kriterier? Och vilka kategorier migranter (asylsökande/skyddsbehövande, anhöriga, arbetskraftsinvandrare, etc)? "Ta emot" i betydelsen att pröva (asyl-)ansökningar? Eller bevilja tillfälliga eller permanenta uppehållstillstånd? Under vilka förhållanden (rättigheter, skyldigheter, likabehandling/särreglering)?
22 okt | Unregistered CommenterRickard
Tack för svaret, Andreas. Nu kastar du alltså om bevisbördan igen, men jag besvarar gärna dina frågor. Låt mig börja med en motfråga: på vilket sätt är härkomsten från Somalia och Afghanistan relevant i sammanhanget? Gissningsvis är ordet 'analfabet' ett nyckelord, d v s att de som invandrar från dessa länder har mycket låg utbildningsnivå.

Jag vet inget om Afghanistan eller Somalia, men jag gissar att den genomsnittlige somaliske analfabeten inte kunnat välja och vraka mellan olika utbildningar men ändå bestämt sig för att bli just analfabet. Det är alltså en pool som inte alls är lika starkt selekterad som exempelvis de infödda svenskar som har lägst utbildningsnivå. Redan detta talar för att det går att få ganska stor valuta för pengarna genom att satsa på utbildning inom denna grupp. Rent generellt torde ju också gälla att samhällets avkastning på utbildningsinsatser är högre ju lägre utbildning vederbörande har till att börja med.

Ekonomiskt finns det alltså sannolikt en vinst att göra genom att slussa över utbildningsresurser från välutbildade infödda till de nyanlända.

Vad gäller den normativa sidan torde samma slutsats följa: när vi bestämt oss för att släppa in dessa individer i vårt samhälle är det inte acceptabelt att de tvingas fortsätta vara analfabeter. Om nioårig skolplikt gäller så är det för att den motsvarar de kompetenser som krävs för att kunna leva ett värdigt liv i Sverige. Baksidan av myntet är motsvarande rättighet för alla som lever i Sverige.

Så för att ge ett koncist svar på din fråga: ja, utbildning är mitt svar.
23 okt | Unregistered CommenterMartin
Jag tackar för det koncisa svaret, det var så jag tolkade dig.

En formulering i din text i övrigt skulle du gärna få utveckla om du vill, nämligen

"när vi bestämt oss för att släppa in dessa individer i vårt samhälle är det inte acceptabelt att de tvingas fortsätta vara analfabeter."

Jag utgår från att du tycker att vi ska fortsätta släppa in dessa individer i "vårt" samhälle, dvs släppa in dem i Sverige, är det korrekt uppfattat?

Med att "tvingas fortsätta vara analfabeter" menar du nekas skattefinansierad utbildning som tar dem till den utbildningsnivå som krävs för att försörja sig i Sverige, är det korrekt?

Är det tänkbart att någon av de individer vi talar om inte är så sugen på att sätta sig i skolbänken i det antal åt som krävs, och i så fall spelar det någon roll?

Ber om ursäkt för alla frågor, men du är den enda jag träffat eller läst som driver utbildningslinjen så hårt och konsekvent, vilket jag finner intressant.
23 okt | Registered Commenterbergh
Först ett klargörande: jag tycker inte man bör ha några begränsningar på invandringen alls. Poängen med referensen till att släppa in någon i "vårt" samhälle är att situationen för analfabeten förändras när han eller hon flyttar från Somalia till Sverige -- inte för att utbildning inte är en universell rättighet, utan för att *ojämlikheten* då genast blir ett större problem.

Vidare: om det mot förmodan finns människor som vill vara analfabeter och bo i Sverige så är det preferenser som inte bör ges beaktande. Ett mer utsökt exempel på billiga preferenser -- eller 'the battered slave' -- torde vara svårare att finna.

Men det kan mycket väl vara så att det svenska utbildningssystemet inte är tillräckligt anpassat till dessa individer -- liksom man tidigare i historien inte var särskilt väl anpassad till den underklass som plötsligt skulle ges tillgång till utbildning när folkskola och sedan grundskola infördes -- och att de berörda därför inte känner sig särskilt sugna på att sätta sig i just den skolbänk som erbjuds. Men detta hindrade uppenbarligen inte tidigare generationers reformatorer. Jämfört med dem har vi fördelen att det finns en rikedom av forskningsresultat att ta fasta på för den som vill veta hur man bäst främjar utbildning inom dessa grupper.

Fast jag är osäker på om den påstådda oviljan att utbilda sig verkligen är ett reellt problem. Har någon gjort en enkätundersökning bland nyanlända somalier för att finna belägg för sitt påstående? Annars måste väl det mest rimliga antagandet vara att de är som vi, d v s att de i varierande men påtaglig utsträckning vill ta del av de möjligheter som det svenska samhället erbjuder? Jag tycker det är lite oförskämt att hysa så låga tankar om individer bara för att de tillhör en viss grupp.
23 okt | Unregistered CommenterMartin
Tack för ännu ett koncist svar!

Nöjer mig med att frågan inte skulle tolkas som ett påstående om Somaliers vilja att sätta sig i skolbänken. Jag tänker mig att den varierar på individbasis ungefär som den gör i vilken grupp som helst.
23 okt | Unregistered Commenterbergh
En förutsättning för att komma vidare i "debatten" är att exkludera ordet främlingsfientlig då det uttrycket hämmar diskusionen kring problemen invandingen för med sig.
Utgångspunkten bör istället vara invandingskritisk på dom områden som berör den negativa sidan av invandingen för att undvika skuldbeläggelsen på det personliga planet som hämmat debatten tidigare , hur ofta har inte ordet rasist används för att just stoppa vidare diskusioner tex
23 okt | Unregistered Commenterkalle
Jag har svårt att förstå kalles inlägg. Av alla de nedsättande omdömen som yttras i den integrationspolitiska debatten torde epiteten 'främlingsfientlig' och 'rasist' höra till de minst kränkande, och de är dessutom i många fall tämligen rättvisande.

Dessutom: apeller om att man ska kunna föra en öppen debatt utan 'skuldbeläggelse' och 'hämningar' eller 'tabun' handlar i regel om att man ska kunnna uttala sig nedsättande om etniska minoriteter utan att andra ska få påpeka det förkastliga i detta.

Jag vill absolut inte ha en 'öppen' eller 'ohämmad' diskussion i dessa frågor. Tvärtom så är det en civilisatorisk prestation av stora mått att man inte kan uttrycka sig hur som helst i offentligheten.
23 okt | Unregistered CommenterMartin
Skulle tro att man inte har intensionen till en öppen debatt om man ger sig rätten att använda nedsättande epitet såsom främlingsfientlig till någon som frågar sig "hur mycket invandring TÅL Sverige"
23 okt | Unregistered Commenterkalle
Du får tro vad du vill Kalle. När jag skriver främlingsfientlig menar jag just främlingsfientlig. Jag använder inte ordet särskilt ofta. I inlägget om frågan Hur mycket invandring tål Sverige?, som du nämner, använde jag det inte alls.
24 okt | Registered Commenterbergh
Du har glömt att ställa den allra viktigaste frågan som alla dina övriga punkter beror av:

Hur stor migration från företrädesvis muslimska länder och från tredje världens olika länder klarar vår kultur och därmed vårt samhälle av?

Denna fråga är den allra viktigaste då många utomeuropéer, jag menar naturligtvis inte alla, har en helt annan verklighetsuppfattning och livssyn än vi och som inte är förenliga med våra egna värderingar, seder och bruk. Dvs de immateriella värden, svåra att definiera men som ändock utgör vår identitet är därmed själva livsnerven i vårt samhälle och på vilket alla de övriga frågorna du ställt är avhängiga - demokrati, frihet, ekonomin, välfärden, jämlikhet mellan man och kvinna, synen på homsexuella, på djur, religionsfrihet etc.
Att Sverige och vårt samhälle utvecklats som det gjort beror på de människor som levt här genom historiens lopp i samklang med en natur som är kärv och ett klimat som är krävande - åtminstone tills för inte allt för länge sedan, innan det moderna industriella samhället tog fart.

Eftersom vi är en demokrati så kommer av naturliga skäl även åsikter, seder och synsätt att få allt mer inflytande i vårt samhälle ju fler människor i vårt land som omfamnar dem - även om de står i bjärt kontrast till vår egen kultur och vårt eget synsätt.
Dessutom kan vi se att ju större inflytande islamiska grupper och särintressen får i samhället desto större grepp får de även om de muslimer som hellre skulle vilja leva efter vår svenska livsstil. Särskilt unga flickor och kvinnor blir då mer skyddslösa och berövade sin frihet och sina livsval.

Om dessa allvarliga frågor diskuteras inte i dagens Sverige eftersom rasiststämplar och anklagelser då viner i luften.

Vi bevittnar nu en tid då de styrande ifrågasätter om vi svenskar har en kultur och om vi över huvudtaget finns, för vem är egentligen svensk, som makthavaren säger.
I de multikulturellas samhälle får ju inte heller det svenska anses som bättre än det somaliska, det irakiska etc. och skall därför inte heller ha någon särställning i Sverige då "nysvenskar" kan riskera att känna sig åsidosatta. De kan ju känna sig som ett "dom" som därmed betraktas annorlunda än "vi".
Tystnaden breder i stället ut sig i de lättkränktas samhälle. Vi censurera oss själva och varandra under rabblandet av mantrat "allas lika värde och rätt" för säger eller gör du något "fel" kan du riskera både ditt arbete och anseende. Rädslan styr oss svenskar men bara oss, för det är bara vi som inte kan bli kränkta eller utsättas för hets och hat. Om en svensk har mage att dryfta en åsikt som kan tolkas negativt mot den nu förda migrationspolitiken i Sverige så stämplas denne som "främlingsfientlig och rädd för det okända". En mycket märklig inställning att landets egna befolkning inte skall få ha en åsikt om sitt eget lands politik och om dess framtid.
Vi ser att böcker rensas ut från bibliotek och texter och bilder som ej anses comme il faut plockas bort.
Om det är så idag - hur blir det då imorgon? Om 10 år. Om 50 år? Om 100 år?
Vi lånar både pengar och "godhet" av framtiden, ett pris som kommande generationer får betala.

"Men ve den nation, vars litteratur avbryts genom maktingrepp - det är inte blott och bart ett brott mot 'tryckfriheten', det är ett förbommande av nationens hjärta, en sönderhuggning av nationens minne. Nationen minns inte sig själv, nationen berövas den andliga enheten - och trots det skenbart gemensamma språket upphör landsmän att förstå landsmän. Stumma generationer lever och dör utan att ha berättat om sig själva vare sig för sig själva eller för eftervärlden."
Så skrev Alexander Solsjenitsyn i sin Nobelföreläsning i litteratur 1970.
Sedan jag skummat ovanstående inlägg drar jag två slutsatser
1) du vill att alla utlänningar som vill bosätta sig i Sverige ska få göra det
2) alla som anser att detta skulle ställa till med oacceptabla problem av både ekonomisk och kulturell art, och därför förkastar din idé -- är "främlingsfientliga". Och därmed diskvalificerade från att ha en åsikt som räknas. Alltså har DU rätt.
Jag finner att vidare diskussion på de premisserna är fullständigt meningslös.
24 okt | Unregistered CommenterSunnyman
Förslag med några fler och mera utvecklade punkter:

1. (~ Din 2.) Har det skett en glidning (mot ökad problematisering av folk- och kultur-migration, rädsla för främmande folk och kulturer eller rent av ökad främlingsfientlighet) i debatten (till vänster resp till höger?)

2. (~ Din 1.) Är migration ett samhällsekonomiskt problem (generellt resp i Sverige?)
(Olika kultur- och utbildnings-grupper, volymer, olika mottagningsfilosofier, världsekonomins utveckling, påverkan på befintliga arbets-, bostads-, bidrags- och utbildnings-system etc)

3. Är immigration av gruppen muslimer ett problem för svensk kultur, samhällsklimat, säkerhet mm
och på vilken sikt med nuvarande alternativt avsevärt ökande volymer som skulle kunna bli följden av ytterligare oroligheter och bristsituationer i hemländerna?
Dvs: Hur mycket invandring tål Sverige? (Att landet inte tål 1 miljon nya fattiga, outbildade muslimer per år torde de flesta insiktsfulla anse, så var går gränsen, för olika grupper, i ett längre perspektiv, 50 till 100 år, dvs för nuvarande svenskars barns och barnbarns samhälle.)

4. Har vi moralisk rätt och/eller skyldighet att bekymra oss om nuvarande svenskars barns och barnbarns samhälle och om vad våra genomförda och kommande, för stunden välvilliga, åtgärder betyder för det?
Dvs: Har vi moralisk rätt att eventuellt omvandla Sverige till ett nytt kulturellt Mellanöstern för nuvarande svenskars barn och barnbarn att leva i?

5. (Din 4.) Är fri migration förenligt med generell välfärdsstat, och vad bör prioriteras om det finns en konflikt?

6. (~ Din 3.) Borde Sverige ta emot fler eller färre invandrare/flyktingar/anhöriga än idag och på vilka villkor (grupper, bidrag/egenförsörjning, TUT/PUT/Medborgarskap)?

7. Vilka lagliga, praktiska och moraliska möjligheter finns att hejda en flyktingvåg som skulle bli katastrofal för Sveriges nuvarande befolkning, dess barn och barnbarn?
(Flyktingläger och nödhjälp, större U-hjälp, utbildning, bygga institutioner, rättvis handel, ..., repatrieringsincitament för brain-drainade kunniga personer, ..., kulsprutor vid gränsen, pogromer)

8. (Din 5). Policyimplikationer: Vad bör göras?


(Jag tar upp gruppen muslimer särskilt eftersom den är stor och kontroversiell, grupperna norrmän och thaikvinnor torde t. ex. vara ekonomiskt och kulturellt oproblematiska)
24 okt | Unregistered CommenterTorparn
Martin: Pejorativa ord av typen 'främlingsfientlig' och 'rasist' tillför föga i en akademisk debatt, dels eftersom det är ohyfsat (och det borde man veta om man har tagit sig igenom gymnasiet), dels eftersom forskning handlar om att värdera fakta och statistik, att ställa olika teorier emot varandra och inte att försöka ge sig själv någon slags moraliskt överläge i kompensation för bristande sakargument, och dels eftersom motsvarande tillmälen lika väl kan användas i omvänd riktning. Det är inte mer lämpligt att kalla någon för 'främlingsfientlig' och 'rasist' än 'förrädare' eller 'neger' trots att de "i många fall är tämligen rättvisande".

Den vetenskapliga frånvaron i de andefattiga artiklar i svensk media som kryddats med den typen av invektiv är ett tydligt exempel på detta. Att de handlar om känslobaserade åsikter snarare än fakta torde stå klart för alla som har någon form av kritiskt tankeförmåga. Vill man bli tagen på allvar använder man sig inte av känsloargument eller halmdockeretorik.

Att det överhuvudtaget existerar en fråga om huruvida den ena sidan i en invandringsdebatt bör uttrycka sig kränkande om den andra sidan eller inte säger något om vilken vetenskaplig ankdamm Sverige har blivit. En motsvarande frågeställning existerar heller inte i andra forskningsområden ens inom Sverige där det finns olika uppfattningar; t ex om konsekvenser av ett EMU-medlemskap, kärnkraftens framtid, privatisering av offentlig verksamhet etc.

"Jag vill absolut inte ha en 'öppen' eller 'ohämmad' diskussion i dessa frågor. Tvärtom så är det en civilisatorisk prestation av stora mått att man inte kan uttrycka sig hur som helst i offentligheten."

Här har vi ytterligare en tankemässig bedrift symptomatisk för svensk invandringsdebatt. Det är "en civilisatorisk prestation" och dessutom "av stora mått" att begränsa yttrandefriheten för vetenskapliga slutsatser baserade på statistik och fakta medan det är fullt acceptabelt att häva ur sig glåpord mot personer med en annan uppfattning. Där har vi dessutom en idé till ytterligare en frågeställning; "Är den mediala debatten om invandring i Sverige balanserad och objektiv eller vinklad och ideologisk?"
24 okt | Unregistered CommenterSture
"3. Borde Sverige ta emot fler eller färre invandrare/flyktingar än idag?"

Den här frågan bör förtydligas eller segmenteras efter invandringstyp eftersom svaret är helt beroende av vilka invandrare som avses med tanke på de statistiska samband som har återfunnits mellan utbildningsnivå, kön, etnicitet och segregation, arbetslöshet, kriminalitet.

T ex efter utbildningsnivå och kön:
3 a. Borde Sverige tillåta invandring av fler eller färre högutbildade kvinnor än idag?
3 b. Borde Sverige tillåta invandring av fler eller färre lågutbildade män än idag?

Eller efter region/kultur/ekonomi:
3 c. Borde Sverige tillåta invandring av fler eller färre personer från OECDs höginkomstländer?
3 d. Borde Sverige tillåta invandring av fler eller färre personer från Mellanöstern och Afrika?
24 okt | Unregistered CommenterSture
Nu har det hamnat för många troll här, så jag drar mig ur debatten. Tänkte bara bidra med ett par reflexioner kring signaturen Stures inlägg.

För det första: det är såklart olämpligt att använda "rasist" eller "främlingsfientlig" som glåpord. Min poäng var emellertid a) att etniska minoriteter får utstå långt värre påhopp från ledande företrädare från ett av Sveriges riksdagspartier (exv. Åkesson om muslimer, Söder om romer) och b) att tillmälena "rasist" och "främlingsfientlig" många gånger är högst berättigade. Om man ger uttryck för främlingsfientliga åsikter får man nog räkna med att de beskrivs som sådana.

För det andra: vad jag skrev har inget med yttrandefrihet att göra, utan om att man i ett civiliserat land tänker innan man pratar och inte släpper fram sina sämsta sidor i den offentliga debatten. Framför allt i dessa frågor är det viktigt att aldrig förlora människorvärdet ur sikte. Historien är full av tragiska exempel på hur ord har en tendens att följas av handlingar.

Till sist: formuleringen "forskning handlar om att värdera fakta och statistik" är lite komisk. I mitt vetenskapliga värv ser jag nog forskningens uppgift som betydligt mer vidlyftig än så: exempelvis att formulera relevanta frågeställningar (ett tips: "Hur mycket invandring tål Sverige?" är inte en sådan).
24 okt | Unregistered CommenterMartin
Fråga 2: Svar ja. Frågeställningen uppfattas som trivial: att med
full evidens bekräfta det som alla redan vet.
Fråga 4. Nej. det skulle innebära ett upplösande av samhälls-
kontraktet.
24 okt | Unregistered CommenterVidi
"Nu har det hamnat för många troll här, så jag drar mig ur debatten"

Vilken debatt du har ju inte svarat upp , inläggen är sakliga och initierade.
Så varför smiter du , håller inte dina åsikter inför verkligheten ?

"Till sist: formuleringen "forskning handlar om att värdera fakta och statistik" är lite komisk. I mitt vetenskapliga värv ser jag nog forskningens uppgift som betydligt mer vidlyftig än så: exempelvis att formulera relevanta frågeställningar (ett tips: "Hur mycket invandring tål Sverige?" är inte en sådan)."

Ja vad säger man , är debatten kring invandringen personlig , politisk ,eller moralisk , en sak är då alldeles klar , när argumenten synas hos den liberala "falangen" drar dom genast harvärjan
och försvinner bakom floskler .
24 okt | Unregistered Commenterkalle
Martin: Om du syftar på Åkessons artikel publicerad i Aftonbladet så har det sedan länge varit allmänt känt att rubriken sattes av Aftonbladet, sannolikt med det partipolitiska och icke-journalistiska syftet att misskreditera Sverigedemokraterna. Aftonbladet valde alltså att framställa gruppen muslimer som ett hot medan Åkesson syftade på ideologin islam.

Skillnaden är i högsta grad relevant precis som skillnaden mellan narkotika och narkomaner eller cancer och cancersjuka. De drabbade är i många fall offer snarare än gärningsmän; till exempel flickor och kvinnor drabbade av "heders"-våld, småbarn som stympas (omskärs) för att tillfredsställa sina föräldrars religiösa behov utan att själva tillfrågas samt människor i allmänhet som dödas i sekteristiskt våld eller terrordåd motiverade av islam.

Att försöka stämpla en problematisering av ovanstående övergrepp som "främlingsfientlighet" är inte bara oförskämt och akademiskt ohederligt utan medför även en kulturrelativistisk segmentering av de mänskliga rättigheterna där muslimska gärningsmän tolereras på bekostnad av muslimska offer.

Söder uttalande om romer var ordagrant "Enligt en granskning av SR nekas zigenare att hyra bil vid flera bensinmackar i landet. Det kanske finns en anledning till att de nekas? Istället skriks det som vanligt i Sverige om diskriminering.". Om man vill göra detta till ett påhopp så är det alltså främlingsfientligt att ifrågasätta att romer enbart kan missgynnas på grund av diskriminering. I ett annat sammanhang skulle det vara manschauvinistiskt att ifrågasätta att löneskillnaderna mellan könen enbart kan bero på diskriminering. Vetenskapligt berättigat?

Ok, så du syftar inte på extern censur utan om självcensur. Fortfarande innebär det att man ska tänka på vad man säger innan man redovisar forskningsresultat men inte när man häver ur sig invektiv som svar på detta. Skillnaden i praktiken är vad?

Människovärde är ett ord som kan betyda lite vad som helst beroende på vem som använder det. Samma person som klandrar en invandringskritiker för att vara inhuman kan med ett pennstreck ta livet av tusentals människor genom att förlänga vårdköerna, minska anslagen till polisen eller avslå satsningar på ökad trafiksäkerhet. Människovärdet förefaller variera beroende på om det är svenskars eller utlänningars liv som står på spel. Och då talar vi endast om en retorisk tolkning av begreppet. I praktiken är det en försvinnande liten minoritet av Sveriges invandrare som faktiskt riskerar livet vid en utvisning.

Att formulera relevanta frågeställningar kan knappast vara mer relevant än att värdera fakta och statistik. Den uppenbara frågan som infinner sig är: Relevant enligt vem? Är det fortfarande självcensur som bör tillämpas eller bör vi ha någon slags politiskt tillsatt råd av människor med "rätt" åsikter som avgör vad som är "god" respektive "ond" forskning och därmed vad som ska tillåtas respektive förbjudas? En frågeställning som är relevant för vissa kan mycket väl uppfattas som irrelevant för andra och det är endast under sådana förhållanden akademisk frihet kan existera.

Frågeställningen "Hur mycket invandring tål Sverige?" är medialt tillspetsad men i högsta grad relevant även för andra än frågeställaren eftersom:
1. Ett av partierna i riksdagen och debatten har invandringen som sin primära fråga.
2. Samtliga övriga partier skyr frågan som pesten. Därmed finns en konflikt mellan det förstnämnda partiet och de övriga.
3. Sverige har västvärldens högsta utomvästliga invandring per invånare.
4. Invandrare är underrepresenterade i arbetskraften och därmed bidrar med mindre skatt.
5. Invandrare är överrepresenterade i konsumtion av offentlig service, kriminalitet och trafikolyckor vilket orsakar både ekonomiska kostnader och mänskligt lidande.
6. En stor och ökande andel av invandrarna har extremt låg utbildning. De flesta analfabeter i Sverige är invandrare. I Sverige är det svårt att hitta jobb som kräver mindre än en gymnasieutbildning
7. Anhöriginvandring saknar försörjningskrav.

Så även om riksdagen har tagit varje tillfälle i akt att avslå en samhällsekonomisk kalkyl över den förda invandringen så talar det mesta för att kostnaderna överväger vinsterna. Därmed inte sagt att det måste vara på det viset, att det är invandrandet i sig som skapar problemen. Tvärtom talar mycket för att de kostnader och konflikter som orsakas av invandrare från den konfliktpräglade delen av världen ofta förs över till till invandrarnas barn. Dessa problem är ofta av samma typ som är vanliga i invandrarnas hemländer. Kanske är det så enkelt som att välfungerande stater i huvudsak befolkas av välfungerande människor och tvärtom.
24 okt | Unregistered CommenterSture

PostPost a New Comment

Enter your information below to add a new comment.

My response is on my own website »
Author Email (optional):
Author URL (optional):
Post:
 
All HTML will be escaped. Hyperlinks will be created for URLs automatically.