Arbetskraftskostnader i Sverige och Tanzania (med och utan svenska skatter).
23 okt 2012, kl 0:48 | Samhälle och politik, klyftor, real development, skatter Det är välkänt att arbetskraftskostnaderna är högre i Sverige än i världens fattigaste länder. Men hur mycket av skillnaden beror på att skatterna är högre i Sverige och hur mycket förklaras av att lönerna är högre?
Det enkla svaret är att allt beror på lönenivåerna eftersom skatter och arbetsgivaravgifter tas ur löneutrymmet. Men eftersom det är ett vanligt förekommande förslag att underlätta sysselsättningen av lågkvalificerad arbetskraft i Sverige genom att sänka eller helt avskaffa arbetsgivaravgifterna, kan följande räkneövning möjligen vara illustrativ:
Minimilön för hotellarbetare i Tanzania: 65 000 Tanzanianska shilling i månaden. Det är 270 SEK (Forex-kurs), eller 125 PPP-dollar (enligt implied PPP-rate 519). Det finns skatter i Tanzania, men de är låga och företag i export processing zones har undantag de första tio (!) åren.
Minimilön i Sverige enligt Hotell och Restaurang-facket när förkunskaper ej krävs: 18 774 SEK (eller 2041 PPP-dollar). Efter skatt är detta 14 762 kronor, och den totala lönekostnaden för arbetsgivaren 24 673 kr.
Således: Kostnaden för att anställa en hotellarbetare i Tanzania är alltså 1,1% av vad det kostar i Sverige (270/24673). Tar vi bort samtliga löne- och inkomstskatter i Sverige och antar att arbetskraftskostnaden därmed blir lika med nettolönen 14 762 kronor (vilket alltså är helt orealistiskt) skulle Tanzanias relativa kostnad öka till 1,8% av Sveriges.
Det är med andra ord inte välfärdsstaten som gör att arbetskraften är dyrare i Sverige, det är lönenivåerna.
Vänner av välfärdsstaten skulle till och med kunna påpeka följande: Lönerna i Sverige kan vara så mycket högre för att arbetskraften i Sverige har mycket högre produktivitet, och det beror delvis på att just välfärdsstaten genom utbildning och sjukvård är produktivitetshöjande.
Reader Comments (18)
Vi måste göra detta till en verklig möjlighet!
Det inslag i välfärdsstaten som spelar roll är försörjningsstödet och reglerna för detta. Det är en bråkdel av kostnaderna för välfärdsstaten.
Markus, japp. Vi måste bara hitta ett sätt att fördela vinsten så att ingen förlorar och blockerar förändringen.
(Kan ju finnas någon tanzanier som läser bloggen!)
Jag uppfattar markus inlägg som ironi. Ingen kan leva på 3-4000 kr per månad i Sverige än mindre bidra till omsorg när egna personen blir sjuk etc.
Sedan kommer Andreas inlägg som svar "Markus, japp. Vi måste bara hitta ett sätt att fördela vinsten så att ingen förlorar och blockerar förändringen."
Är detta svar även ironi eller måste jag börja bli rädd?
Såg att du tvittrade dessa rader, min följdfråga, hur ska du få H&M att betala före svensksydda kläder när han kan få dem från dem Kambodja för en 1/30 del av arbetskostnaden och även med tanke på att de anställdas produktivitet sjunker i Sverigie med 40 timmars vecka etc.
Hur gör vi när arbetaren i 40-50 årsåldern och är helt sönderarbetad. Kastar ut henne eller låter samhället stå för följdkostnaderna?
Ditt påstående om att ingen kan leva på 3000-4000 kr i Sverige är dock ett faktafel, om det var menat som fakta. Men det kanske var tänkt som en reflektion över den med dagens svenska mått mätt mycket låga standard ett sådant liv innebär.
Bara för att tydliggöra hur man kan leva på 3000 kr/månad. Lägenheten jag bor i är en rätt typisk miljonprogramslägenhet (sådana lägenheter finns det alltså ungefär en miljon av i landet). Den är på 75 kvm och kostar cirka 5200 kr i månaden i hyra och med el. Med migrationsverkets standard så bor man 6 vuxna i den, alltså hyreskostnad på 800 kr per månad. 71 kr per dag, alltså 2200 kr i månaden är vad ensamstående vuxna asylsökande får för för alla övriga utgifter. Det är alltså inte bara möjligt att leva på 3000 kr i månaden i Sverige idag, utan det är något tiotusentals människor gör.
Dessutom är 3 000 kr förmodligen i underkant för vad den oreglerade lönen skulle vara. Se på uppgifterna från facket (Ex. handels och restaurang) i sina kampanjer mot utländskt svartarbete. Deras värsta skräckexempel ligger normalt kring 5000-6000 kr i månaden. Om man då lever som en asylsökande kan man alltså skicka hem runt tio tanzaniska månadslöner till sin familj varje månad.
För övrigt vad tjänar en tanzanisk ekonom"Vi måste bara hitta ett sätt att fördela vinsten så att ingen förlorar och blockerar förändringen."
Exakt vad går inte att förutspå, men jobben tar inte slut. De pengar som sparas lönekostnader kommer att användas till något annat. De pengar den tanzaniska hotellstäderskan tjänar kommer också att användas till något.
Att arbetsuppgifter ändrar karaktär och att vissa tas över av människor i andra länder, och andra automatiseras, är inget nytt. Tvärtom: det är ett tecken på att tekniken utvecklas och att vi alla blir rikare.
Helt rätt men varför flytta fattigdomen och urusla löner till Sverige.
"men jobben tar inte slut"
Nej inte slut, men att tro att Sverige kan öka antalet arbeten som skedde fram till 80-talet är en illusion och inte ens önskvärt. Tittar man på statistiken över antalet i arbete så är det först nu vi är uppe 1990 års siffror trots att antalet människor i arbetsför ålder ökat med 700 000. För vad som är kännetecknande för välfärdländer är att stora delar av det folk efterfrågar redan är tillgodosett(se rut avdrag)I Tanzania däremot är arbetspotentialen oerhört hög.
Välfärdländer av nordisk typ är än1900 talets största "uppfinningar"och en återgång till en typ av socialdarwinistiska samhällen som vissa förespråkar är en återvändsgränd ur humanistisk mening. Välfärsdmodellen ska utveckla inte avvecklas.