Är migration ett samhällsekonomiskt problem?
23 okt 2012, kl 23:44 | Migration Det korta svaret: Nej, migration är en samhällsekonomisk vinst. Däremot kan migration vara problem för den offentliga sektorns ekonomi, genom ökade utgifter för nyanlända som blir försörjda av välfärdsstaten snarare än av eget arbete, eller genom minskade skatteintäkter när exempelvis högutbildade flyttar utomlands.
Det är alltså en skillnad på vad som samhällsekonomiskt kostsamt och vad som är kostsamt ur statens, kommunens eller hela den offentliga sektorns perspektiv. Det samhällsekonomiska perspektivet är ovanligt i flyktingdebatten, men vanligt i skattedebatten.
Ett exempel: Påståendet att jobbskatteavdraget är dyrt då det har kostat 80 miljarder bemöts ofta av det - helt korrekta - påpekandet att en skattesänkning inte är en samhällsekonomisk kostnad. De uteblivna skatteintäkterna motsvaras fullt ut (och överträffas faktiskt) av ökade intäkter för hushållen och företagen.
En samhällsekonomisk kalkyl beaktar alla vinster och kostnader oavsett var de uppstår. Även framtida konsekvenser bör räknas in. Vanligen diskonteras dessa på basis av hur avlägsna de är. Detta gör samhällsekonomiska lönsamhetsbedömningar metodmässigt svåra: hur ska framtida vinster och kostnader ska vägas mot nutida?
Den samhällsekonomiska kalkylen för arbetskraftsinvandring och flyktingmottagning börjar lämpligen med vinsten för den som flyttar till ett land. Den som flyttar kan antas föredra det nya landet framför det gamla. Det är svårt att veta hur stark denna preferens är, men då många betalar ett högt pris för att få komma är det (och gör mycket för att slippa bli utvisade) är det troligt att det rör sig om en stark önskan. Då är vinsten av att göra det lättare att komma och lättare att stanna också stor.
Om det bara funnes en privat vinst för den som flyttar, skulle den samhällsekonomiska effekten härmed vara utredd. Men beslutet har effekter för andra parter, och det kan finnas både positiva och negativa externa effekter som ska beaktas.
* Positiva externa effekter: Människorna i mottagarlandet vinner på att fler människor innebär ökade möjligheter till stordriftsfördelar och specialisering/arbetsdelning. Det är en aspekt som sällan framhålls i debatten, vilket kan ses som ett tecken på hur omedvetna många svenskar är om vad som bygger välstånd. Det är värt att poängtera att vinsten av arbetsdelning i produktionen och frivilliga byten i konsumtionen ökar med graden av heterogenitet i befolkningen. Ju fler olika kompetenser och smaker som finns, desto större är vinsten av att specialisera sig på olika områden och byta med varandra.
Lite teoretisk stadga till argumentationen: Den som eventuellt genomlidit någon av mina kurser i mikroekonomisk teori kanske minns hur indifferenskurvor för en vegetarian och en nykterist ser ut i en värld där öl och korv är de enda varorna. Möjligheterna till paretoförbättrande byten är betydligt större när det finns både vegetarianer och nykterister än när exempelvis alla vill ha öl och ingen vill ha korv).
Ett relaterat praktiskt exempel: Malmö har numera en hyfsat stor utlandsfödd befolkning som av religiösa skäl inte konsumerar alkohol och fläskkött. Samtidigt finns en betydande del svenskfödda som av olika skäl tar det lugnt med alkohol och fläskkött. Grupperna är olika i många dimensioner men gynnar varandra genom att marknaden för alkoholfria alternativ och alternativ till fläskkött växer. Samtidigt är det inget som hindrar utlandsfödda att trots eventuella religiösa förbehåll arbeta med att förse svenskfödda (och andra) med bland annat alkohol och fläskkött.
Den hugade kan nog hitta på fler exempel på positiva externaliteter av invandring, men låt oss kika på minussidan:
* Negativa externa effekter: Vinsten i mottagarlandet motsvaras av en förlust i ursprungslandet, som ju får minskade möjligheter till arbetsdelning och stordriftsfördelar. Vidare kan tänkas att den som flyttar är saknad i ursprungslandet. Kanske ökar brottsligheten i det nya landet, kanske ogillar delar av befolkningen ökad heterogenitet.
Många positiva effekter i det nya landet motsvaras alltså av negativa effekter i ursprungslandet. Ett enkelt resonemang skulle vara att säga att de är svårbedömda i storlek, men sannolikt ungefär lika stora så att de tar ut varandra. Samhällsekonomiskt återstår då den privata vinsten för den som flyttar.
Mycket tyder dock på att de positiva externa effekterna är större än de negativa: När migration sker från fattiga länder med dåligt fungerande marknadsekonomi och samhällsinstitutioner, kapitalbrist och gammal teknologi till länder som Sverige är de positiva effekterna sannolikt markant större än de negativa.
De studier som försökt räkna på saken styrker denna bild. I Journal of Economic Literature publicerades nyligen en översikt (fritt tillgänglig!) med bland annat följande sammanställning:
I artikelns abstract sammanfattas slutsatserna:
The gains to eliminating migration barriers amount to large fractions of world GDP—one or two orders of magnitude larger than the gains from dropping all remaining restrictions on international flows of goods and capital. When it comes to policies that restrict emigration, there appear to be trillion-dollar bills on the sidewalk.
Fyra värdesiffror i dessa sammanhang är naturligtvis en chimär av exakthet. Storleksordningen tyder dock på betryggande marginal innan den samhällsekonomiska kalkylen blir negativ.
Man ska dock komma ihåg att alla vinster inte uppstår i mottagarlandet och mottagarlandets offentliga budgetsaldo kan mycket väl påverkas negativt av betydande flyktingmottagande. När en reform ger stora samhällsekonomiska vinster men samtidigt försämrar den offentliga budgetens saldo är den smarta lösningen att leta efter en så kallad Kaldor-Hicks-lösning (wikiförklaring): en omfördelning eller omstrukturering som gör alla till vinnare (vilket är teoretiskt möjligt då vinnarna vinner mer än vad förlorarna förlorar).
För Sveriges del är det uppenbart var vi ska leta: När utlandsfödda försörjs av välfärdsstaten snarare än av eget arbete blir vinsterna mindre och kostnaderna högre än de skulle behöva vara.
Mer om detta när jag kommer till frågan om välfärdsstat och migration!
Reader Comments (10)
Men som jag uppfattade ditt svar så är det alltså en ekonomisk gagn med migration. Senaste jag läste var en nettokostnad på 50-70 miljarder årligen. Jag har svårt att hänga med i hur du resonerat och kommit fram till din slutsats då den verkar utelämna stora delar av invandringens konsekvenser.
Det som inte verkar ha tagits i åtanke i varken denna text eller den som visade på stora kostnader är just konsekvenser av invandring, och den jämförelsevis stora som Sverige har.
Det känns lite som att svaret var självklart innan frågan genomgicks. Vad hände med alla de kostnader kopplade till invandring? Kostnader som ökad arbetslöshet och i förlängning mer socialbidragsberoende, brottslighet, svart arbete o.s.v. Vi kan ta som exempel minoriteten från somalia, i göteborg är nio av tio beroende av socialbidrag och kan förmodas ligga på liknande nivåer i övriga delar av Sverige. För att kunna ta detta svar seriöst skulle det behövas genomgång på de olika delarna av invandring. Att blanda in den invandring som skedde på t.ex. 70-talet, alltså arbetskraftsinvandring från kulturellt lättintegrerade länder med den som sker idag, asyl och anhöriginvandring från fjärran som också är svårare att integrera går alltså inte. Nu har du inte skrivit om du gjort detta men det skulle som sagt vara intressant att veta hur du kom fram till din tes, försöker vara öppen för nytt, men då behöver jag mer kött på benen än ovanstående.
Jag har alltså svårt att se kopplingen mellan att invandring är bra samhällsekonomiskt när majoriteten kommer från lågutbildade länder och mer än sällan hamnar i långtidsarbetslöshet. Källor kan framskaffas om du så önskar, klockan är sent och känner inte riktigt att jag hade tiden att inkludera referenser. Detta kanske berör välfärdsstat och migration mer men då har du iallafall detta i åtanke.
En samhällsekonomisk kalkyl bör därför enbart betrakta vinster och kostnader som uppstår för mottagarlandet för att vara relevant. Om t.ex. jobbskatteavdraget innebar ökade intäkter för hushållen och företagen i Danmark så skulle det vara omöjligt att politiskt försvara de minskade skatteintäkterna i Sverige, även om dessa skulle var mindre än vinsterna för Danmark. När det gäller de samhällsekonomiska vinsterna för Sverige med nuvarande invandring är det svårt att säga något, det rör sig mest om spekulation, önsketänkande och olika teorier, inte om några egentliga uträkningar som går att kontrollera mot tillgänglig statistik. Men högst troligt är att den belastning som nuvarande invandring utgör på den offentliga ekonomin vida överstiger några positiva samhällsekonomiska effekter som den kan ha för infödda och i Sverige verksamma företag. En sammanställning av forskningen ang. effekterna på den offentliga ekonomin i Sverige finns t.ex. här,
http://www.skattebetalarna.se/LinkClick.aspx?link=Pdf%2frapporter+fakta%2fInvandring.pdf&tabid=3143&mid=15438
Det stämmer naturligtvis att invandrare, liksom för den delen infödda, som inte kommer i arbete är en samhällsekonomisk belastning. Slutsatserna av detta är rimligen att det antingen är en väldigt dålig idé att ta emot invandrare som inte har några realistiska möjligheter att inom rimlig tid få jobb på nuvarande arbetsmarknad eller att man måste radikalt ändra både arbetsmarkanden och de sociala trygghetssystemen.
Men, utan att ha funderat alltför mycket på det, kan jag inte se att det är självklart med det perspektiv om vi tänker oss ex-ante beslutsfattande: "hur stor ska invandringen vara nästa år?". Där man förstås kan argumentera för att den relevanta begränsningen för beslutsfattande är att vi betraktar samhället som de som idag lever i Sverige. Då blir den stora vinsten som du argumenterar för, den "rena" betalningsviljan hos de framtida invandrarna för att få komma till Sverige, irrelevant i analysen och ska sättas till noll.
nivåer (många invandrare), hårt reglerad arbetsmarknad (urstarka fack och då
inga nya jobb) och segregerad skola (andra generationen får sämst utbildning)
Man kan alltid konstruera förutsättningar för lyckosam invandring. Ekberg
har ju utrett att den invandring vi haft sedan 90-talet kostar oss 2% av BNP.
Hade vi haft samma typ av invandringspolitik som i Kanada hade kalkylen
sett annorlunda ut.
nivåer (många invandrare), hårt reglerad arbetsmarknad (urstarka fack och då
inga nya jobb) och segregerad skola (andra generationen får sämst utbildning)
Man kan alltid konstruera förutsättningar för lyckosam invandring. Ekberg
har ju utrett att den invandring vi haft sedan 90-talet kostar oss 2% av BNP.
Hade vi haft samma typ av invandringspolitik som i Kanada hade kalkylen
sett annorlunda ut.
Känns skönt att veta att man bidrar till ökade möjligheter för mer paretoeffektiva allokeringar. :-)
Lite mer on topic: Det vore också ganska intressant, som sällan tas upp i debatten, att försöka diskutera de kunskapsmässiga vinsterna som Sverige får av invandring. Exempelvis, om vi vore bättre på integration, skulle Sverige ha en stor handelsfördel i form av att vi har många människor som kan olika språk i Sverige. Om ett svensk företag exempelvis har mycket handel med ett land där arabiska talas, skulle det företaget tack vare invandringen ha det mycket lättare att rekrytera någon som kan språket och kulturen än vad det skulle med mer stängda gränser. Detta i sin tur hjälper vår exportindustri som i sin tur bär en viktig del av landets BNP-tillväxt.
Men dessvärre stannar kvällspressdebatten kring kebab, fläskkött och thaimat...
Vad säger du om det här, Bergh?
Jag har läst såväl NEK som FEK (dubbelt så mycket NEK som FEK) och du missar en grundläggande och helt avgörande lärdom från FEK: det kostar att hålla lager. Ju fler varianter av en produkt, desto dyrare och kostnaden ökar exponentiellt. Med andra ord, kommer de hit människor som behöver unika produkter (tex rituellt/djurplågerislaktat kött) ökar kostnaderna för lagerhållning, distribution, logistik osv. Denna nackdel överväger kraftigt fördelen av ökad specialisering.
Hade förväntat mig ett bättre resonemang från en professor. Problemet är väl att man blandar ihop, å ena sidan, arbets- och kärleksinvandring och å andra sidan, flyktinginvandring. Det förstnämnda är sannolikt nästan alltid lönsamt, det sistnämnda är sannolikt nästan alltid olönsamt - dubbelt olönsamt om man ser till vad pengarna för försörjningsstöd och liknande skulle kunna använts till i flyktingarnas hemländer/närområden.