Är fri migration förenlig med generell välfärdsstat, och vad bör prioriteras om det finns en konflikt?
11 dec 2012, kl 14:43 | Migration, Samhälle och politik En fråga som ofta får folk att tänka, och där svaren inte följer den vanliga skiljelinjen mellan höger och vänster, är följande:
Givet att det finns en konflikt mellan fri in- och utvandring och generell välfärdsstat, vad bör prioriteras?
Folk som får frågan skiljer sig åt inte bara genom svaren, utan också i synen på den i frågan givna restriktionen: Vissa menar att det är självklart att det finns en konflikt mellan välfärdsstat och fri migration, men inte alla.
Vari består den eventuella konflikten? Om en välfärdsstat är konstruerad så att det är lätt att få ut mer i förmåner än vad man betalat i skatt, samtidigt som det är fritt fram för alla på hela jorden att flytta till landet med välfärdsstaten och erhålla förmåner, riskerar välfärdsstaten en ekonomisk kollaps. Den kan förhindras på tre sätt:
1. Att begränsa människors möjlighet att flytta till välfärdsstaten
2. Att tillåta människor att flytta till landet med välfärdsstaten, men begränsa deras rätt att erhålla förmåner. (Det kan då diskuteras om välfärdsstaten bör kallas generell).
3. Genom att konstruera välfärdsstaten så att den är förenlig med fri migration.
Alternativ 1 innebär att människor med våld hålls borta från välfärdsstaten. Ofta räcker det naturligtvis med hot om våld, men för att hoten ska vara trovärdiga måste våld stundom faktiskt utövas.
Alternativ 2 förespråkas av många liberalt sinnade: Låt folk komma så länge de kan försörja sig själva. I praktiken är alternativet svårt att implementera: Ska de som kommer inte få sjukvård vid behov? Ska deras barn inte få gå skola? Om man hade ett jobb men blir arbetslös, måste man åka tillbaks då?
Mitt svar är därför alternativ 3. Jag vill inte ha en välfärdsstat som bygger på att de som fötts någon annanstans med våld hålls borta från välfärdsstatens trygghetssystem.
Jag lutar dock också åt att välfärdsstat och fri migration är mer förenliga än vad debatten ofta utgår ifrån. För att vara ekonomiskt hållbar utan migration måste en välfärdsstat i Sverige gå ihop för alla som är födda och lever i Sverige. Om det är möjligt, vilket det tycks vara, finns det goda möjligheter att välfärdsstaten går ihop ekonomiskt även med öppna gränser: Det är naturligtvis inte bara svenskfödda som är tillräckligt benägna att i genomsnitt försörja sig genom eget arbete.
Den välfärdsstat - och den arbetsmarknad - som är förenlig med öppna gränser ser dock annorlunda ut jämfört med dagens Sverige. Frågan är hur dessa två måste förändras, och en ännu svårare fråga är om dessa förändringar kan genomföras, utan att stora grupper blir tydliga förlorare på förändringarna.
Återkommer (förhoppningsvis) i ämnet ;-)
Reader Comments (12)
Vad har du för belägg för detta? Se t.ex. följande:
http://super-economy.blogspot.se/2012/10/open-borders-fantasies_31.html?m=1
Problem med "förlorare"i alt. 3 är lätt att föreställa sig. Hur går det exempelvis för personer med omfattande funktionsnedsättningar, som idag har rätt till personlig assistens. På vilket sätt skulle inte de drabbas av en begränsning av personlig frihet vid exempelvis en fri invandring som även innefattar just personer med funktionsnedsättning.
Och hur ska man kunna garantera att barn till fattiga (fritt invandrade eller infödda) inte drabbas av de problem som beskrivs i alternativ 2.
Ett fjärde alternativ skulle kunna vara en variant på alternativ 2: fri invandring för de personer som bedöms kunna klara av att "klara sig själva". Detta genom bakgrundskontroller, genomgång av CV, utbildningsnivå med mera. En skönhetstävling vid gränsen? Det finns många brister med ett sådant system, men även vinster. Ett av de större problemen med detta alternativ är kanske att det skulle kunna bli svårt att locka hit denna typ av fria invandrare, för varför skulle de inte söka sig till exempelvis Kanada istället.
"The luddite fallacy" stämmer inte längre, det finns ingen ny sektor som sväljer den arbetskraft som frigörs av den accelererande teknologiska utvecklingen.
Hur detta påverkar resonemanget om invandring och välfärdsstat har jag inte lyckats klura ut än...
Tror du verkligen att en majoritet av svenskarna skulle välkomna en miljard fattiga människor att bosätta sig i Sverige? Och kan du ge ett exempel på ett land som tagit emot främst lågutbildade människor från länder utanför Europa och som ändå lyckats väl med integration och sysselsättning bland dessa grupper? Bara en fråga. Skulle vara intressant att veta vilka exempel vi har att följa.
Kan du snälla svara på följande:
Du skriver att
"För att vara ekonomiskt hållbar utan migration måste en välfärdsstat i Sverige gå ihop för alla som är födda och lever i Sverige. Om det är möjligt, vilket det tycks vara, finns det goda möjligheter att välfärdsstaten går ihop ekonomiskt även med öppna gränser: Det är naturligtvis inte bara svenskfödda som är tillräckligt benägna att i genomsnitt försörja sig genom eget arbete."
Du glömmer emellertid att du i praktiken inte är anställningsbar om du t.ex. inte kan svenska, och att svenska är ett mycket svårt språk att lära sig - särskilt om man bara umgås med landsfränder. Somalier lever i USA i misär och skyhög arbetslöshet. I sverige är misären inte lika farlug men arbetslösheten ännu högre än i USA. Varför skulle någon plötsligt vilja anställa en somalue som inte kan läsa och inte talar svenska bara för att svenskar kan vara nettoförsörjare av välfärdsstaten? Har du glömt detta?
Jag tror Bergh har en överdriven tro på att alla "smartskallar" i den privata sektorn skall lösa hans visoner om fri invandring.
Jag vill ha svar på vad ska min kommun ha för fördel av en friare invandring, ett svar Bergh måste ha för att framstå som ansvarsfull.
I övrigt saknar jag ett systemvetenskapligt perspektiv på det hela. System med öppna gränser kräver mycket energi för att upprätthålla någon sorts homeostas. Lite hypotetiskt borde väl transaktionskostnader och allokeringar för "säkerhet" öka rätt så mycket vid öppna gränser?