Lokal medfinansiering av infrastruktur inte så smart i praktiken?

I Dagens Samhälle nr 20-2012 skrivs kritiskt om den kommunala medfinansieringen av infrastruktur. Tanken med medfinansiering är att kommuner och regioner får förhandla med staten om att medfinansiera satsningar, så att de vinster som uppstår på lokal nivå internaliseras i beslutet. Effekten har dock blivit att det genomförs samhällsekonomiskt olönsamma projekt, enligt forskning som gjorts på VTI åt Riksrevisionen.

Kommentar: Uppenbarligen har kommuners vilja att medfinansiera olika projekt styrts av andra faktorer än samhällsekonomisk lönsamhet. Inte helt oväntat. (Projekt kring Göteborg och Helsingborg nämns som exempel på hög medfinansiering men negativ samhällsnytta).

Vad som inte framkommer i artikeln är att metoden för beräkning av samhällsekonomisk nettovinst – nettonuvärdeskvoten – är skakig (i likhet med alla metoder för detta ändamål). Man måste uppskatta hur många personminuter ett projekt sparar och sedan värdera denna. Färgandet av vissa projekt som röda och andra som gröna är således att överdriva skillnaderna rejält.

Trots detta vore det fel att vifta bort all forskning som gör dylik cost-benefit-analys. När en given metod tillämpas konsekvent är rangordningen av olika projekt ändå intressant. Jag blir exempelvis nyfiken på E22 Trafikplats Ideon och Södertunnels Helsingborg, som är de mest och minst lönsamma av de listade projekten.

Kommande trafikplats Ideon i Lund.