Veckan som gick och som kommer

Veckan som gick:

Diskuterade tillit i filosofiska rummet i P1.

Publicerade min fjärde Svd-krönika, denna gång om de oavsedda konsekvenserna av det kommunala vårdnadsbidraget:

Statistiken från SCB är tydlig: Användandet av det kommunala vårdnadsbidraget är vanligast bland låginkomsttagare, bland personer med utländsk bakgrund och i förortskommuner. I Stockholm är det fyra till fem gånger vanligare i Tensta och Rinkeby än på Kungsholmen och i Vasastan. Vårdnadsbidraget har med andra ord blivit ännu ett hinder för integrationen av invandrare på arbetsmarknaden, i synnerhet för kvinnor. Den situationen var problematisk nog även utan vårdnadsbidraget.

Veckan som kommer:

Dags att åka till jättekonferensen med American Economics Association i Philadelphia. Presenterar pappret “Are People Too Nice? On the Economic Consequences of Other-Regarding Behavior” vars titel säkerligen kommer att ändras.

Comments

[JFE]

Fast jag undrar om konsekvensen var "oavsedd". Var det något som påpekades i remissvar och debatt när det skulle införas var det just den konsekvensen (som en slutsats av vad som hände i Norge några år tidigare). Så möjligen kan man säga oavsedd, men man kan inte säga oväntad.

[Krister Pettersson]

Till alla er, som tror, att "det är väl bara att stanna hemma om du nu vill det". Och till alla er pedagoger och förskolearbetande - har ni någon gång en tanke på, hur många barn som lämnats till vård och fostran på dagis/förskola på grund av politiskt-ekonomiskt tvång? Eller vilken obetydlig lindring av detta tvång som vårdnadsbidraget är ?

Vet ni, att vård av två barn på förskola motsvarar vad en heltidsarbetande skapar i sitt arbete enligt Statens Offentliga Utredning SOU79:89, civ.ek. Petra Lantz, vilket alltså är ca 15 000 kr per månad och barn.

Känner ni alls till, att en normalinkomsttagare numera betalar 69% av sitt arbetes värde i öppen och dold skatt? Och att man därmed får behålla mindre än en tredjedel av värdet av sitt arbete själv?

Vet ni, att en familj, för att kunna leva drägligt, själv behöver få behålla ungefär två tredjedelar av en normalinkomst? Vilket innebär, att vi måste vara två inkomsttagare i en familj för att till oss själva skrapa ihop två tredjedelar av en normalinkomst att leva för.

Har ni någon gång tänkt på, att under 50- och 60- talen, kunde en arbetare försörja sin familj på sin enda inkomst? Ty då var skatteuttaget inte två tredjedelar, utan bara en tredjedel, så det blev kvar de nödvändiga två tredjedelarna på en enda inkomst.

Känner ni alls till, att det funnits en tid, när svenskar var självständiga, myndiga medborgare, som ansåg att "Frihet är det bästa ting, som sökas kan all världen kring" - och inte som dagens kuschade svenskar? Undersåtar, som inte ens vet, hur och varför de blivit styrda, förledda, omyndiga, okunniga, stressade och olyckliga - vilket ju visas av alarmerande siffror för psykiska problem och självmord i vårt land.