Andreas Bergh is associate professor in Economics at Lund university and fellow at the Research Institute of Industrial Economics in Stockholm.

His research concerns the welfare state, institutions, development, globalization, trust and social norms.

He has published in journals such as European Economic Review, World Development, European Sociological Review and Public Choice. He is the author of 'Sweden and the revival of the capitalist welfare state" (Edward Elgar, 2014).

Google Scholar
Ny hem
« Tre lästips | Main | Några förslag från Malmökommissionen »
söndag
mar102013

Om Rostila i svenskan

I SvD driver Mikael Rostila en rad teser som förvånar mig. Budskapet är att den socialdemokratiska välfärdsstaten skapat social tillit som har goda hälsoeffekter, men att trenden brutis pga nedskärningar.

När välfärdsstaten mognade under 1970- och 1980-talet umgicks svenskarna mer och mer med sina släktingar och vänner. Och under samma period ökade medellivslängden samtidigt som de sociala relationerna mellan invånarna förbättrades. Men under 1990-talet när den ekonomiska krisen ledde till kraftiga nedskärningar i den offentliga sektorn – då bröts trenden, då ökade inte längre tilliten mellan svenskarna, den snarast minskade. Även deltagandet i föreningsliv minskade.

Det finns en hel del att diskutera rörande de orsakskedjor som resonemanget bygger på. Men det som främst förvånar mig är att jag inte känner igen den rent deskriptiva bilden av utvecklingen.

Så här har det sociala tilliten utvecklats i Sverige enligt standardkällan World Value Survey, en enkätundersökning som görs i vågor:

  1981-84 1989-93 1994-98 1999-04 2005-09
Sverige 57 66 60 66 68

Inga tecken på minskad tillit, således.

Medellivslängden har fortsatt att öka, trots att välfärdsstatsexpansionen avstannade. Inte bara det: Förväntad livslängd i Sverige ökade mer under 80-talet, 90-talet och 00-talet än den gjorde på 70-talet (som tidigare noterat)

Spädbarnsbördligheten föll intressant nog kraftigt under 1990-talet:

image

Så långt den rent deskriptiva statistiken. Till saken hör såklart att även om hälsa och tillit skulle ha utvecklats som beskrivs i artikeln, är det såklart inget bevis för att besparingar inom välfärdsstaten är orsaken.

Tesen att den socialdemokratiska välfärdsstaten leder till ökad tillit och ökat socialt kapital är spännande men omdiskuterad. Se inlägg från 2006 om en av Rothsteins artiklar som sägs visa detta. Själv har jag kommit fram till att det omvända orsakssambandet är minst lika troligt och dessutom har empiriskt stöd:

Bergh, A., & Bjørnskov, C. (2011). Historical trust levels predict the current size if the welfare state. Kyklos, 64, 1-19.

Vidare skriver Rostila:

Marknadsliberala länder som Storbritannien och Irland intar en mellanställning i Europa när det gäller tillit och sociala relationer … Där är alltså invånarna … mer misstänksamma mot varandra än i Sverige och övriga Norden. Det hänger samman med att inkomstklyftorna är större och att staten i mindre grad har lagt sig i vad som sker på marknaden.

Här är sista påståendet besynnerligt. Det är nämligen så att länder med hög tillit har färre statliga regleringar av ekonomin:

Aghion, P., Algan, Y., Cahuc, P., & Shleifer, A. (2010). Regulation and Distrust. Quarterly Journal of Economics, 125, 1015–1049.

När det gäller Putnams tes om det sociala kapitalet, får jag kanske återkomma (om inte någon klok statsvetare tar vid…)

PrintView Printer Friendly Version

EmailEmail Article to Friend

Reader Comments (5)

Tack för detta. Bosse R har annars starka invändningar mot Putnam, se

http://www.science.gu.se/digitalAssets/1288/1288309_049-062.pdf

Vidare har Putman själv inte mycket till övers för mångfald (visserligen inte artikelns tema men ändå hyllad egenskap av socialdemokrater)

http://en.wikipedia.org/wiki/Criticism_of_multiculturalism#Diversity_and_social_trust
En viktig invändning mot artikeln är dock att det ofta finns förskjutningar i tiden mellan orsak och verkan. Den stora depressionen sammanföll med avsevärda förbättringar av medellivslängden, vilka sannolikt orsakades av offentliga investeringar under årtiondena dessförinnan. Detta innebär också att figuren ovan skulle kunna användas som (iofs riktigt skakigt) stöd för Rostilas tes.

Men detta utgör ju inga invändningar emot den iofs plausibla storyn utan bara emot det empiriska underlaget.
11 mar | Unregistered CommenterMartin
Hej Andreas m.fl., jag har fått äran att skriva det första inlägget på en jämlikhetsblogg, som Vänsterpartiet i Uppsala står bakom. Den handlar om eran bok Blir Vi Sjuka Av Inkomstskillnader?. Med hopp om en givande dialog.

http://jamlikheten.wordpress.com/
Martin,
jag vet inte vilken av figurerna du syftar påm men som jag har förstått det är den sjunkande spädbarnsdödligheten på 90-talet sannolikt ett resultat av effektiviseringar: Man började skicka hem mödrar mycket snabbare efter förlossningen. Det låter i mina öron plausibelt.

Däremot är kanske den ökade livslängden på 80- och 90-talet delvis en effekt av sjukvårdssatsningar på 70-talet, det är ju tänkbart.
12 mar | Unregistered Commenterbergh
Jan: Den enda gång jag träffat Putnam fick jag ett helt annat intryck, han verkade snarast bekymrad av sina egna forskningsresultat. Jag tror det är viktigt att skilja på forskaren som person och dennes forskningsresultat.

Florian: Noterat! Postade nyss en kommentar hos er!
12 mar | Unregistered Commenterbergh

PostPost a New Comment

Enter your information below to add a new comment.

My response is on my own website »
Author Email (optional):
Author URL (optional):
Post:
 
All HTML will be escaped. Hyperlinks will be created for URLs automatically.