Nina Björk om Kluvet Land, ungdomsarbetslöshet och teknologisk arbetslöshet

Nu sänder P1 kluvet land om ungdomsarbetslösheten IGEN. Jag hoppas innerligt att jag har fel, men åtminstone tre aspekter av detta program är anmärkningsvärda:

1. Ingenstans påpekas att en ungdomsarbetslöshet på 25 procent inte betyder att var fjärde ungdom går utan jobb: Arbetslösheten mäts som andel av arbetskraften, och Sveriges siffra motsvarar ungefär 11 procent av den unga befolkningen (se vidare SCB).
2. Ingenstans problematiseras uttrycket “att få ett jobb” och det uppenbara faktum att om alla väntar på att får ett jobb, skapas inga jobb alls.
3. Ingenstans ifrågasätts att Josefin i reportaget först efter tre år börjar överväga att flytta från Bromölla (trots att hon med hjälp av mängden till salu-skyltar helt korrekt konstaterat att detta inte är någon tillväxtregion).

Däremot har Nina Björk reagerat på programmet. Inte på något av ovanstående (även om det börjar lovande med en upprepning av siffran 25 procent…), utan på att programmet är alltför individualistiskt. Det missar att lägga skulden för arbetslösheten på maskinerna som tar våra jobb. [jo faktiskt].

Teknologisk arbetslöshet, alltså. Idén lär öka i popularitet så länge arbetslösheten biter sig fast.

Det är till att börja med en god idé att kolla upp det ludditiska misstaget, men frågan kräver sannolikt mer funderande än så. En intressant sammanfattning av argumenten finns på bloggen nedan, med det flygplatsboktitelliknande namnet:

THE DECLINE OF SCARCITY
How Technology is Creating Abundance, Destroying Jobs, and Reshaping the Economy

Comments

[Martin]

Tack för en fin sågning av dessa båda radioinslag. Dock undrar jag om du inte gör det lite för lätt för dig när det gäller Nina Björk. Det ludditiska misstaget är ju bara nonsens, men det är en viktig poäng att om en politik förs som leder till 25 procents ungdomsarbetslöshet, så kommer var fjärde individ i arbetskraften att vara arbetslös. Således kommer man inte särskilt långt med att titta på individuella föklaringsfaktorer. Eller finns det något som talar för att tyska ungdomar är så vansinnigt mycket mer framåt än svenska, vilka i sin tur är mycket duktigare än sina grekiska jämnåriga?

[Olle J.]

Nåja, omställningsarbetslösheten i övergången från ett panglossiskt jämviktsläge till ett annat kan vara nog så problematiskt för både den enskilda och samhället. Detta även om det hela tiden skapas nya jobb någon annanstans i ekonomin. Sedan kan det ju mycket väl ha varit så att Josefins har kunnat lära sig från sina föräldrar att i Bromölla fick man ett jobb även om man bara satt och väntade på det.

[TG]

SCB skriver att det är ett vanligt misstag. Naturligtvis vore det vettigt om alla omedelbart begrep hur man ska tolka siffran!

Fast gör proportionerna det till ett försumbart problem som inte är värt journalisternas beskrivning? Klyftan består ju. Om 12 % (enligt SCB) av den unga befolkningen är utan jobb trots sitt sökande så har samhället ett gigantiskt problem att tackla. Ska inte alla vara med på samhällståget? Är det inte full sysselsättning vi ska ha? Är det inte angeläget för alla och finns det inte arbetsuppgifter som aldrig blir utförda hur betydelsefulla de än är?

Det finns ett osynligt kitt, ett förtroendekapital som snabbt eroderar när delar av befolkningen blir satta åt sidan. En revanchism växer ur det, eller ett hackande på sig själv. Ingen vet hur det är att ha varit torterad förrän han blivit det. Inte heller vet den som haft det lätt för sig hur det är att tvärtom ständigt gå i en uppförsbacke utan synbart slut och nästan aldrig någonsin möta respekt för den typen av kamp.

Om du säger något annat än "få jobb", eller "söka jobb" (?) så betyder det inte att människor kan lyfta sig i håret och blomma ut som idésprutor och företagare som tar för sig. Man ska inte ta ifrån människor deras drömmar utan hjälpa dem framåt om man kan, men man ska heller inte så att säga "sol- och våra" dem via orealistiska beskrivningar av omvärlden. Gemensamma problem ska inte bara beskrivas som individuella. Det är elakt, om än kanske omedvetet .

Josefin ställer naturligtvis inte upp på att tvingas försvara sig. Det kan man inte begära av intervjuoffer. Det du önskar av programmet är utanför ramen och alla lyssnare får nöja sig med egna reflektioner och spekulationer.

Det är också så att just de egenskaper som kanske får Josefin att hålla sig kvar i Bromölla skulle kunna vara precis sådana karaktärsdrag som du kommer att efterfråga hos människor den dag du själv av olika anledningar är svag och beroende.

Det ludditiska misstaget, det låter oroväckande. Självklart har teknisk utveckling skapat arbetslöshet i alla tider. Det erkänner till exempel författaren till din länk. I övergången. Det påverkar alltså individerna under tiden. Inte ska vi klandra dem för att arbetsmarknaden blir krävande på ett sätt som de inte är rustade för. Det finns annan konstruktiv hjälp att demonstrera sin kreativa förmåga och sin empatiska sida med. Nina Björk begår helt enkelt inte det misstag du försöker pådyvla henne. Hon påminner om att den tekniska utvecklingen existerar.

[Osunt]

Gällande det ludditiska misstaget så skulle jag vilja säga att det vanligaste misstaget vi gör idag snarare handlar om att vi utgår från att förutsättningarna för fortsatt tillväxt baserat på teknologisk utveckling fortfarande är desamma som under industrialismens framväxt.

Hur gärna vi än försöker framställa Sverige som ett undantag så är tillväxt baserad på ökad energi- och råvaruåtgång. De senaste årens höga oljepris (trots lågkonjunkturen) och dess effekter på oljepriskänsliga ekonomier är ett typexempel.

Asiatiska högutbildade och högkompetenta resurser som är mycket nöjda med en ersättning långt under vad vi är vana vid gör att det bara kommer finnas en utväg kvar för att behålla våra universitetsutbildades konkurrenskraft - reducerad ersättning och därmed levnadsstandard (åtminstone i form av köpkraft).

När det är de globala råvaru-, energi- och ekologisystemen i kombination med en global konkurrens, även inom högkvalificerade yrken (tex universitetslektorer) som sätter gränserna för möjlig tillväxt så kommer det leda till att även vi i Sverige får uppleva arbetslöshetsproblem i nivå med våra grannar i södra Europa.

[bergh]

TG, det är ju därför jag länkar The decline of scarcity, och skriver att frågan är svårare än bara det ludditiska misstaget.

Se även nästa inlägg, vad ska vi göra när teknik X tar våra jobb. Självklart löser man inte mycket genom att lägga skulden på Josefin.

[TG]

Nina Björks krönika handlar inte om det du vrider det till.

Siffran 25% är lätt att missförstå men icke desto mindre gängse.

Josefin har ställt upp i ett radioprogram och hon ska inte klandras av dig för att hon blivit kvar i Bromölla i tre år. Ingen av oss vet något om bakgrunden till det och vi kan ha väldigt olika synsätt på hur andra människor ska hantera sina privatliv på samhällets mikronivå. Rör man sig på makronivån där människor blir abstraktioner tenderar en instrumentell syn på andra att infinna sig. Det gör ditt skutt till en personlig nivå, Josefin, kallsinnig och inte utan förakt. Allt det som gör mellanmänskligt samarbete, välvilja och sympati möjligt försvinner i makroperspektivet och måste snabbt återerövras om man ska röra sig på personlig nivå.

Slutligen löser man alldeles förfärligt mycket politiskt genom att lägga skulden på henne och andra individer.

[bergh]

Jag klandrar självfallet inte Josefin, tvärtom försöker jag skutta från den personliga nivån i reportaget till att fundera kring samhället.