S-gruppens förslag för minskad arbetslöshet
5 mar 2014, kl 14:07 | Samhälle och politik Efter att stora socialförsäkringsutredning stoppades i malpåse är dagens avrapportering från s-ekonomerna kanske den utredning jag varit mest nyfiken på under lång tid.
I gruppen: Mårten Palme, Bertil Holmlund, Eva Mörk och Robert Östling.
Nedan följer de 10 punkterna i debattartikeln och mina omedelbara reaktioner:
1. Arbetslösheten i Sverige är mycket ojämnt fördelad mellan olika grupper. Arbetslöshet drabbar i allra störst utsträckning människor utan gymnasieexamen, ungdomar och utrikes födda. Ungdomar och utrikes födda har dessutom en svagare ställning på arbetsmarknaden än i flertalet jämförbara länder. Ofta står kommunerna för försörjning och aktivering av dessa grupper. Politik för lägre arbetslöshet bör särskilt utformas med dessa grupper i åtanke.
Bra. Har påpekat detta till leda. Det bådar gott att det kommer som första punkt, och höjer förväntningarna på strukturella grepp (och att vi slipper pratet om att räntan borde vara ännu lägre…)
2 Politiken bör inriktas på att stärka utsatta grupper snarare än att försöka anpassa arbetsmarknaden efter dem. Konstaterandet att vissa grupper står långt från arbetsmarknaden leder till ett politiskt vägval: Antingen kan man försöka stimulera framväxten av fler låglönejobb för dessa grupper, eller så kan man – vilket vi förordar – försöka föra dessa grupper närmare arbetsmarknaden och de högproduktiva jobb som finns och som Sverige behöver fler av.
Trist. Vägvalet är faktiskt delvis konstruerat: Det finns inget som hindrar att man både anpassar arbetsmarknaden och stärker gruppernas humankapital. I den mån det finns saker man enklast lär sig på jobbet, finns det t o m komplementariteter mellan dessa båda strategier. S kanske är det enda parti som klarar av att föra en politik som gör både och.
3 Sverige behöver en bättre utbildad arbetskraft. Det finns en myt att Sverige skulle ha en överutbildad arbetskraft. I själva verket ligger utbildningsnivån i Sverige nära OECD-genomsnittet. Högre utbildning är starkt förknippat med högre sysselsättning, både bland inrikes och utrikes födda. Särskilt tufft är det för personer utan gymnasieexamen. Vi föreslår därför generella utbildningssatsningar för att fler ska kunna läsa in gymnasieexamen: ungdomsgaranti för att säkerställa att ungdomar ges möjlighet att komplettera sin gymnasieutbildning och ett nytt kunskapslyft som möjliggör för arbetslösa vuxna att läsa in gymnasieexamen med bibehållen arbetslöshetsersättning.
Väntat, men likväl ganska vettigt. Noterar att man fokuserar på gymnasiekompetens snarare än högskola, vilket tyder på insikt om att bygga kunskap från grunden. Bra. Det knepiga blir att garantera kvalitet i utbildningen och att skapa incitament att välja utbildningen som är gångbar på arbetsmarknaden!
4 Arbetsmarknadspolitiken bör inriktas på att subventionera övergång från arbetslöshet till arbete snarare än att subventionera hela befolkningsgrupper. Generella skattelättnader för alla som arbetar – såsom nedsättningen av arbetsgivaravgifter för unga – skapar få jobb och är dyra i termer av uteblivna skatteintäkter.
Intressant. Korrekt är att jobbskatteavdraget i praktiken främst är ett sätt att sänka skatten, och först i andra hand (eller tredje) ett sätt att bekämpa arbetslöshet. Det enklaste sättet att stärka incitamenten för övergång till arbete är att tydligare än idag trappa av akassa med tiden, och införa en bortre parentes. Men här används istället ordet subventionera… [läser nyfiket vidare]
5 Aktiv arbetsmarknadspolitik kan minska arbetslösheten. Forskningen visar att riktade anställningsstöd, förstärkta förmedlingsinsatser och yrkesinriktad arbetsmarknadsutbildning med ett stort inslag av arbetsgivarkontakter är betydelsefulla åtgärder för att förbättra matchningen på arbetsmarknaden. För att minska undanträngningseffekterna är det viktigt att de subventionerade anställningarna riktas till personer med svag ställning på arbetsmarknaden.
Korrekt återgivande av forskningen – även om jag hade önskat ett resonemang om hur troligt det är att den faktiskt förda arbetsmarknadspolitiken blir den typ som faktiskt fungerar. Sveriges historia ger anledning till viss oro – men det kanske kan bli bättre. Intressant att man öppnar för låglönesubventioner – förmodligen rätt väg att gå.
6 Konjunkturpolitiken påverkar arbetslösheten på både kort och långt sikt. Den svenska 90-talskrisen visar att hög arbetslöshet i kristider riskerar att bita sig fast. Det är därför viktigt att finans- och penningpolitiken används kraftfullt för att hålla tillbaka arbetslösheten i lågkonjunkturer. Vi föreslår ett tydligare ramverk för finanspolitiska stimulansåtgärder med god tidsanpassning; det bör till exempel finnas ”spadfärdiga” offentliga infrastruktur- och bostadsprojekt. Vi föreslår också en tydligare uppföljning av penningpolitiken så att inflationen inte varaktigt understiger inflationsmålet. Finans- och penningpolitiken bör utvärderas regelbundet i ett sammanhang genom ett finans- och penningpolitiskt råd.
Där kom den första riktiga besvikelsen i artikeln: Traditionell konjunkturutjämnande stabiliseringspolitik inklusive den keynesianska klassikern ”spadfärdiga” offentliga infrastruktur- och bostadsprojekt. Detta har alltid varit svårt att lyckas med, och den ökade finansiella integrationen mellan länder gör det inte lättare. Här hade jag hoppats på ett resonemang om automatiska stabilisatorer, som genom sin förutsägbarhet ger flera av fördelarna Keynes ville åt, utan de nackdelar som kommer med diskretionär stabiliseringspolitik.
7 Skapa starkare incitament för arbetsgivare att erbjuda fasta anställningar. Sverige har i jämförelse med andra länder mycket liberala regler för tidsbegränsade anställningar samtidigt som det är relativt kostsamt för arbetsgivare att säga upp tillsvidareanställd personal. Kombinationen av liberala regler för tidsbegränsade anställningar och restriktiva regler för tillsvidareanställningar har bidragit till att andelen anställda med tidsbegränsade jobb är högre i Sverige än i de flesta andra länder. Tidsbegränsade anställningar innebär hög risk för arbetslöshet. Vi föreslår differentierade arbetsgivaravgifter för att stimulera fasta anställningar.
Jag läser detta som: “Vi kan naturligtvis inte blunda för den massiva forskning om tudelad arbetsmarknad mellan tidsbegränsade och fasta anställningar – men vi vill inte föreslå förändringar i LAS och turordningsreglerna”. Lösningen är ganska innovativ, och det är konstigt att s inte tänkt i dessa banor tidigare.
Intressant second best-lösning givet att turordningsreglerna inte ska röras. Men varför ville de inte gå ett steg längre och påpeka att man kan ha regler om anställningstrygghet och uppsägningstider utan att ha en strikt princip om sist in först ut?
8 Arbetslöshetsförsäkringen ska vara en försäkring för alla arbetslösa. Det låga taket i arbetslöshetsförsäkringen och det stora antalet som står utanför försäkringen gör att många inte har ett ordentligt försäkringsskydd vid arbetslöshet. Dessutom har det medfört att många arbetslösa hänvisas till försörjningsstöd. Detta har av en rad skäl försvårat övergången till arbete, bland annat då försörjningsstödet är inkomstprövat på hushållsnivå. Vi föreslår därför ett höjt och indexerat tak i arbetslöshetsförsäkringen samt en förändring av arbetsvillkoret så att färre arbetslösa ska behöva vara beroende av kommunalt försörjningsstöd.
Även här en fullt korrekt problemanalys, som mycket väl kan användas för att motivera mer långtgående förslag än de som faktiskt nämns. (Det är förmodligen också en klok strategi). Men om a-kassan ska vara för alla, varför inte göra den obligatorisk (som övriga socialförsäkringar i Sverige)?
Mest oroande: Man föreslår höjt tak, men inte en tydlig bortre parentes. En generös akassa som varar väldigt länge är ingen bra idé. Skälet är sannolikt (som ju påpekas) att försörjningsstödets inkomstprövning ger ännu svagare arbetsincitament än akassan. Detta talar för att akassa och försörjningsstöd reformeras tillsammans. Är det möjligen så att gruppen väljer den politisk bekvämare lösningen att hoppas att arbetslösheten ska falla så mycket att nästan ingen behöver ha försörjningsstöd, och att detta därför inte behöver reformeras?
9 En förutsättning för att ta ett arbete är god tillgång till bostäder. Där det är lättast att hitta jobb är det svårast att hitta bostad. Bostadspolitiken måste förändras. Vi föreslår därför bland annat ett reformerat bruksvärdessystem, skatteneutralitet mellan hyrt och ägt boende, lägre beskattning vid bostadsbyte, höjd fastighetsskatt samt ökat offentligt stöd till bostadsbyggande.
Utmärkt att gruppen ser kopplingen mellan fungerande arbetsmarknad och fungerande bostadsmarknad. Men varför tar de inte bladet från mun och påtalar behovet av marknadshyror? Är det så politiskt kontroversiellt att endast s-ekonomer över 80 år vågar tala klarspråk?
10 Experimentera, utvärdera och våga göra fel. Alla politiska åtgärder är förknippade med stor osäkerhet och det är därför viktigt att politiska åtgärder genomförs på ett sätt som underlättar utvärdering och att man tar lärdom av tidigare erfarenheter. Det är mänskligt att göra misstag, men det är fel att inte lära av misstag som drabbar andra
Självklart. Ser fram emot kommande IFAU-rapporter (och topp-publikationer) om randomiserade policy-experiment i Sverige!
Reader Comments (12)
Vår underlagsrapport pekar tydligt på heterogeniteten, men också mot att Sverige faktiskt har relativt hög arbetslöshet inom alla befolkningsgrupper vilket borde vara just ett penningpolitiskt uppdrag. Bättre penningpolitik löser inte hela problemet med väldigt hög arbetslöshet bland unga invandrare -- men kan nog dra ned någon % i befolkningen i stort, vilket inte är fy skam.
läste nytt er utmärkta underlagsrapport. Min kritik av stabiliseringspolitiken är främst av de "spadfärdiga" byggprojekten, dvs av diskretionär finanspolitik.
Vad gäller penningpolitiken vet jag att de mest optimistiska beräkningarna kan dra ned arbetslösheten någon procentenhet, men det beror väl på att den varit fel under lång tid, inte på hur penningpolitik använts den använts som stabiliseringspolitik?
Detta sagt är jag ganska skeptisk till de mest optimistiska beräkningarna, jag har svårt att se hur räntorna är bindande för investeringsbeslut och arbetstillfällen i dagsläget.
Sedan måste vi tänka på de som har de aktuella ungdomsjobben. Varför arbetar de egentligen med det de gör? Skulle inte deras liv bli bättre om de fick utbilda sig för framtiden?
Sedan finns det säkerligen många jobb som behövs, exempelvis inom vården, men dessa fall har säkerligen arbetsgivarna råd att betala fulla avgifter för sina anställda.
När det då gäller dessa ungdomar och deras behov av utbildning så anser jag att arbetslösa ungdomar som fyllt 18 år och inte har avgångsbetyg från grundskolan skall erbjudas att studera med fulla A-kasseförmåner och att deras ersättningsperiod inte skall börja räknas förrän de erhållit full grundskolekompetens, förutsatt att de studerar aktivt. Motsvarande bör gälla för arbetslösa ungdomar som fyllt 23 år och som saknar gymnasiekompetens. Åldersgränserna kan naturligtvis sättas olika, men jag hoppas att de sätts så att de hjälper de ungdomar som hamnat på efterkälken men inte lockar andra ungdomar till att vänta med att utbilda sig.
Är det någon som kan tänka sig att fråga Annie Löv om hur hon ser på framtiden för våra telefonförsäljare eller reklamutdelare?
Sedan har jag läst att det kommit ett förslag om att det skall vara attraktivare att fast anställa personal. Jag stöder detta förslag fullt ut och jag hoppas att det läggs avgifter på företag som hyr in personal till arbetsuppgifter som normalt ingår i företagets verksamhet. Jag kan tänka mig att både uthyrningsföretaget och de som hyr var för sig betalar arbetsgivaravgift för den inhyrde. Utomlands skiljer de på konsulter och kontractors. Konsulter är specialister som engageras för en speciell uppgift, det kan vara ÅF eller Accenture. Kontractors är personal som är anställda genom externa bolag för att sedan engageras för att ingå i den hyrande företagets normala verksamhet. Konsulter tillför ju värde som de som hyr in konsuletrna inte själva kan skapa medan kontractors bara är normal personalförstärkning. Därför anser jag att kontractors skall ges samma trygghet som det hyrande företagets egen personal, deras anställningstid som kontractor skall tillgodoräknas vid nedskärningar och de skall ha rätt till avgångsvederla och andra förmåner som fast anställda har. Slutligen bör de företag som hyr in personal har fullt arbetsgivaransvar de iunhyrda och garantera deras löner och förmåner. Om inhyrningsföretaget är ojust mot sin personal är det säkerligen lättare för det inhyrande företaget att komma till rätta med ojustheter än det är för det ojusta företagets personal.
http://www.politism.se/agneta-berge/centerpartiet-visar-sin-egen-politiks-ineffektivitet/
Ang. LAS, se exempelvis Per Skedingers forskningsöversikter, bl a i Ekonomisk Debatt nr 7 - 2008 (finns på nätet)
"Några systematiska effekter på aggregerad sysselsättning eller arbetslöshet av ett starkt anställningsskydd kan inte påvisas i litteraturen, men det är tydligt att ungdomars arbetsmarknadsmöjligheter påverkas negativt. Forskningen indikerar också att strukturomvandling och rörlighet på arbetsmarknaden minskar."
Ett annat problem är risken för regulatory capture och korruption: politiker har plötsligt ett behov av projekt som urvärderas främst enligt kriterierna dyrare och snabbare är bättre. Även om byggsektorn har ett välkänt kvalitetsfokus är det farliga incitament att ge byggföretagen.