Globaliseringsdebatten här och i USA
31 jan 2006, kl 13:50 | Samhälle och politik Svenska globaliseringskritiker argumenterar ofta utifrån att fattiga länder far illa när multinationella företag utnyttjar deras låga kostnadsläge. Debatten mellan kritiker och optimister rör därför oftast just huruvida fattiga länder gynnas eller inte. Den amerikanska debatten tycks vara ganska annorlunda. Läser man exempelvis i Alan Tonelsons bok, The race to the bottom, stöter man på tesen att det är olyckligt att debatten kommit att handla om just fattiga länder i tredje världen:
[...] American unionists and environmentalists played into the hands of cynical globalization supporters. They permitted the debate to change from one that focused on globalization's impact on the U.S. economy and the American worker to one that focused on globalization's impact on third-world poverty. The interests of American working people [...] were almost completely forgotten. (sid. XXIV)
Hittills har vi nästan helt sluppit denna national-populistiska anti-globaliseringsargumentation i Sverige. Här vinner man istället världsförbättrarkidsens hjärta genom att argumentera ur ett Afrika-perspektiv. Sverige är inte så dumt ändå.
Reader Comments (14)
Men efter detta så har det svängt, i alla fall i USA. Hela outsorcing-debatten handlade i första hand om hur amerikanska arbeten försvann och arbetarna fick ta skitjobb.
En gång i tiden hävdade den gamle bocken John F Kennedy att alla USA:s medborgare satt i samma båt. När "tidvattnet steg" (läs = BNP ökade) lyftes alla med, både rika och fattiga, och alla tjänade på utvecklingen. Enligt Reich är detta en illusion i den globaliserade ekonomins tidevarv, eftersom det enbart är de redan välbeställda (läs = rika) som tjänar under de förutsättningar som globaliseringsprocesserna skapat. Han menar att de välmående passar på och kopplar loss sig själva från den övriga politiska gemenskapen för att rå om sig själva, och fortsätter (Reich 1991: 252):
"All that remains rooted within a nation´s borders is its people the most fortunate and best-educated of whom are prospering as a huge, integrated world marked rewards them handsomely; the least skilled of whom are growing poorer, losing out to similarly unskilled workers worldwide. Moreover, because the most fortunate citizens feel less connected to their countrymn, they are less willing to invest in their futures. As a result, the gap between the two groups (rika och fattiga inom USA) is widening, as public investment declines".
Samma argumentationsföring återfinns för övrigt i Demokratiutredningens slutbetänkande (SOU 2000:1); hos Christopher Lasch i "Eliternas uppror", hos Zygmunt Bauman i "Globalization: the Human Consequences", Ulrich Beck i "Vad innebär globaliseringen", Ramesh Mishra i "Globalization and the Welfare State" och Peter Self i "Rolling Back the Market". Ny debatt? Knappast. Olika debatter i USA och Sverige? Nja. Röster som påminner om Tonelssons finns även i Sverige, till och med i slutbetänkanden till vår stora, fina Demokratiutredning!
http://www.robertreich.org/reich/biography.asp
Får det inte att gå ihop, bocken kenndey har väl rätt? Ok lönekyftorna ökar men det beror väl inte på att de fattigare blir fattigare? Jag hade för mig att det beror på att dom blir rikare i makligare takt än de redan rika? Är det fel? Läste en DN artikel för ett par år sedan som gick ut på att om Sverige skulle varit en delstat i USA så skulle vi varit den fattigaste.
De senaste generationerna har upplevt en historiskt sett exempellös välståndsökning, mycket beroende på ökad globalisering, precis när, enligt dig (eller reich), vände den trenden till att innebära ökad fattigdom?
Får en känska av att du hällre skulle dela jämlikt på en ökande fattigdom ett ojämlikt ökande välstånd.
Jag skrev inte att det var en ny debatt, jag skrev om vilken debatt som fick mest utrymme. Det är möjligt att jag har fel och att det i USA hela tiden har fokuserats på de amerikanska arbetarna (vilket skulle innebära att Tonelson har fel), men det är inte den bild jag har av situationen.
http://www.nber.org/papers/w9578
http://www.nber.org/papers/w10749
http://www.nber.org/papers/w10152
http://www.foreignaffairs.org/20020701faresponse8543/david-dollar-aart-kraay/inequality-is-no-myth.html
http://www-wds.worldbank.org/servlet/WDSContentServer/WDSP/IB/2001/05/11/000094946_01042806383524/Rendered/PDF/multi0page.pdf
Istället blir det flumvänstern som med sina hermeneutiska tolkningar tolkar upp gini till 1, för att de vill.
Kommer ni ihåg Ockhams rakkniv? Att om två modeller har samma förklaringsgrad, välj då den med minst fria parametrar. Jefferson (skvatt galen, men rolig) skrev en gång om Esbatis rakkniv: Om två modeller har samma förklaringsgrad, välj då den som skyllar allt ont i världen på George W Bush, USA, Irakkriget och liberalismen.
"Och för den som tror att han är galen, tokig vänsterdebattör, tänk om"
Jag tänkte om; i ungefär fem sekunder tills jag läst vad som skrevs om honom i länken. Där gjordes det uppenbart att han är en "galen, tokig vänsterdebattör". Jag säger som EconLog:
"Look at the universities, Bryan. The professors are a bunch of Marxists!"
Det är ju klart att du referear till Reich.
Egentligen kan vi avsluta med detta konstaterande här men jag undrar trots allt, varför DU skrev HÄR om någonting som REICH påstår, om du inte samtidigt håller med REICH. Vad är poängen?
Jag kan försäkra att om jag refererar till någon kvasikändis så är det för att jag vill namedroppa någon etablerad tyckare som jag råkar hålla med.
"Samtidigt så var det väl inte så mycket debatt över huvud taget innan dess, min känsla är att den stora debatten startade i och med WTO-mötet i Seattle sent på hösten 1999."
...som om han menade att detta var en ny debatt (vilket han nu klargjort att det inte var så han menade). Så, ta nu några djupa andetag Peter, lugna ner dig, och acceptera att man kan använda namn på "kvasikändisar" av andra skäl än att försöka verka vara påläst och viktig, helt enkelt för att... jag vet inte... göra akademiska poänger?
Jag ber om ursäkt om mitt inlägg verkade hetskt. Det har kanske att göra med att tonfall inte går igenom så bra i text (versalerna kanske var ett misstag).
Dennis inlägg sa mig egentligen ingenting nytt.
Men, det går inte att komma runt, de va du som drog in honom (Reich).
Jag tolkade ditt reich inlägg som att ett påståenden som inte verkar stämma med verkligheten gjordes, ville då veta hur reich kommit fram till kontrafaktiska slutsatser.
Reich poäng är att globaliseringsprocesserna slitit upp dessa lojalitetsband och ömsesidiga beroenden; nu kan arbetsgivarna glatt söka sig till andra marknader som erbjuder billigare arbetskraft och billigare råvaror, och lämnar då sina "nationella arbetstagare" bakom sig, som nu befinner sig arbetslöshet och låglöneyrken. Typ så, om jag minns rätt (det är inte precis så att jag läser Reich varje dag...). I den här genren skriver också författare som knyter an till begreppet "secession of the rich" som de tyskarna som skrev den här boken... vaffan... "Globaliseringsfällan"? Hette den så? Nåväl. Jag citerade Reich för att göra poängen att debatten är minst 15 år gammal och inte är beroende av Seattle.
Sorry Andreas för att jag spammar din blogg med klargöranden av initiala oklarheter.