Senaste poster
Populära
Google Scholar
« Popova får svar på tal | Main | Globaliseringsdebatten här och i USA »
torsdag
feb022006

Svensk tillväxt och försörjningsbördan på privat sektor

Apropå en tidigare diskussion om svensk tillväxt, bekräftar nu även SNS genom Magnus Henrekson (ppt-länk) att Sverige haft hyfsad tillväxt men dålig sysselsättningsutveckling:

GDP

GDP per capita

1994–2004

1995–2004

1994–2004

1995–2004

Sweden

2.93

2.82

2.64

2.57

US

337

3.30

2.15

2.07

EU-15

2.29

2.24

1.95

1.91

OECD

2.77

2.72

1.92*

1.86*

Henrekson menar att Sverige (och Finland) är ovanliga länder, eftersom tillväxten inte varit positivt korrelerad med ökad sysselsättning - se även hans debattinlägg om jobless growth.

Henrekson redovisar tidsperioden som börjar 1995 för att inte ge Sverige en fördel för att det är lätt att ha bra tillväxt efter en stor kris, när det finns massor av kapacitet ledig. Här på bloggen har Tino tidigare hävdat att även perioden 95-04 är gynnsam för Sverige, och det ligger nog en del i det.

MEN: Om Sverige växt snabbt just för att vi haft ledig kapacitet efter 90-tals krisen, då borde det finnas en sysselsättningseffekt när den lediga industrikapaciteten fylls upp med folk. Så vad är förklaringen till jobless growth?

En förklaring till jobless growth tror jag faktiskt är att ökad privat sysselsättning i industrin inträffat samtidigt som den offentliga sysselsättningen minskat något. Denna bild bekräftas i AKU-statistiken. 

365946-262262-thumbnail.jpg
Totalt antal arbetade timmar
365946-262259-thumbnail.jpg
Andel privat syss.
Diagrammet till vänster visar totalt antal arbetade timmar sedan 1987 i offentlig resp privat sektor (inklusive egenföretagare och deras "medhjälpare" enligt SCB-terminologi).

Som synes var det främst privat sysselsättning som föll i 90-talskrisen. Denna vände tydligt upp igen 1994. Strax innan dess började den offentliga sysselsättningen minska en  smula. Förändringar i fördelningen mellan privat och offentlig sysselsättning syns tydligare i det högra diagrammet, som visar den privata andelen av det totala antalet timmar.

Två OBS för att undvika missförstånd:

1. Eftersom vi bara är nyfiken på fördelningen privat/offentlig, har jag inte korrigerat för att antalet vuxna ökat något, så den totala sysselsättningsutvecklingen mätt som arbetade timmar per vuxen är sämre än vad som syns i dessa diagram (här finns ett diagram med en sådan korrigering.)

2. De som trodde att sysselsättningen i den offentliga sektorn minskade kraftigt under 90-talskrisen, bör betänka att detta mått bygger på antal arbetade timmar, inte på antalet anställda. Även om man bara räknar anställda var det dock så att sysselsättningsfallet 90-93 var mycket större i den privata sektorn.

3. Offentligt sysselsatt är ju inte samma sak som offentligt försörjd, och av den senare kategorin finns det betydligt fler.

, för alla anhängare av begreppet försörjningsbörda har jag räknat ut antal arbetade timmar i privat sektor, och dividerat med alla svenskar, dvs folkmängden. Då ser det ut så här:

365946-262301-thumbnail.jpg
Privatarbetade timmar per svensk

Förutom den allra senaste trenden ser det faktiskt inte så katastrofalt ut. Kanske råder det numera enighet över blockgränserna om att de nya jobben måste komma i den privata sektorn? 

PrintView Printer Friendly Version

EmailEmail Article to Friend

Reader Comments (9)

Det är intressant att sysselsättningen i den privata sektorn minskat något sedan 2000. Jag har inte ens hunnit läsa färdigt inledningen till den där SNS-studien, men jag tror studien anger svårigheten för unga och invandrare att komma in på arbetsmarknaden som en förklaring. Detta på grund av att minimilönerna är så höga, inte minst inom tjänstesektorn.
2 feb | Unregistered CommenterDennis
Jag skulle vilja ställa en fråga. I Henreksons "responsiveness to aggregate output" beräknas något slags elasticitet. Isolerar denna på något sätt tillväxtens effekt på sysselsättningen, eller är det sambandet i båda riktningar som mäts (signifikans och liknande får tydligen inte heller plats i powerpoint-presentationen)?

Annars skulle man ju kunna påstå att vi i Sverige har "growthless jobs" och inte "jobless growth", vilket torde ha helt andra policyimplikationer...

Vidare kollar SNS-rapporten på den senaste 25-årsperioden. Kontrollerar man därvid för utgångsläge? Sverige hade som bekant en exceptionellt hög sysselsättningsgrad på 80-talet...
3 feb | Unregistered CommenterMartin
Signifikansen finns nog med som "stjärnor" i PPT-filen. Men snyggt misstänkliggörande. Han är nog kopplad till timbro!
3 feb | Unregistered Commenterpontus
Beroendet av utgångsläget 1980 tar Hans Lind (TCO) upp som kritik i dagens industri idag, (kan inte hitta artikeln på nätet), och vad jag kan förstå har han en poäng.

I boken framgår att H. kört en OLS: "Elasticiteten beräknas som lutningskoefficienten i en OLS-regression på årliga observationer för logaritmen av total sysselsättning mot logaritmen för Real BNP" (sid 131)

Det som irriterar mig är att jag inte kan hitta vilket sysselsättningsmått som använts, antal timmar, antal sysselsatta som andel av arbetskraften, eller som andel av vuxna befolkningen?

3 feb | Unregistered Commenterbergh
Men hallå... om stjärnorna visar signifikansen är koefficienten för Sveriges del inte statistiskt signifikant. Henrekson nämner Danmark, USA och Spanien som förebilder, vilka samtliga har insignifikanta parametrar.

Jag börjar misstänka att Henrekson inte är kopplad till Timbro. Den här metodansatsen antyder istället en stark koppling till Eva Lundgren och hennes team.
3 feb | Unregistered CommenterMartin
Kopplingen är slående: Lundgren et al ignorerar statistikt signifakanta siffror, och Henrekson belyser statistikst insignifikanta siffror.

Nu har ju inte jag läst pappret, men det kan vara så att signifikansen är lite sisådär, men resultaten ändå är intressanta (p-värdet är kanske på 0.2 eller så). Dvs. det finns inget QED efter regressionen.
4 feb | Unregistered Commenterpontus
Stjärnorna indikerar att H. använt ett senare startår än 1980. Signifikansen tror jag H. utelämnat eftersom siffrorna bara berättar om tillväxten 1980-2004 skett med eller utan sysselsättningsökning.

Jag tror nog att Martin har en poäng i kausalitetsdiskussionerna. Rubriker som "Graden av sysselsättningsskapande tillväxt" (sid 130 i boken) antyder onekligen att det på något sätt är tillväxten som skapar sysselsättning, när det i själva verket är tillväxten som är resultatet av ökad sysselsättning och - framför allt - ökad produktivitet.
4 feb | Unregistered Commenterbergh
Som Bergh påpekar finns det ju naturligtvis ett endogenitetsproblem. Men det måste vara korrigerat för, tillexempel med IV.

IV borde ju i så fall faktiskt isolera effekten så att vi faktiskt kan tala om "jobless growth".

eller?

Ledsen om det där med stjärnorna. My mistake.
4 feb | Unregistered Commenterpontus
Sist jag läste ekonometri var OLS och IV skilda ting. För övrigt finns det väl ett antal andra problem att sätta tänderna i om man vill gå till grunden med kausalitetsproblemet (autokorrelation, t ex).

Jag gissar att Henrekson et al bara är ute efter att mäta korrelationer. Och i så fall känns det som sagt naturligare att tala om tillväxtskapande sysselsättning snarare än sysslelsättningsskapande tillväxt.

Likt förbaskat tror jag att han har rätt i sin poäng. Men det har ju Lundgren också i sina bästa stunder.
6 feb | Unregistered CommenterMartin

PostPost a New Comment

Enter your information below to add a new comment.

My response is on my own website »
Author Email (optional):
Author URL (optional):
Post:
 
All HTML will be escaped. Hyperlinks will be created for URLs automatically.