Svensk tillväxt och försörjningsbördan på privat sektor
Apropå en tidigare diskussion om svensk tillväxt, bekräftar nu även SNS genom Magnus Henrekson (ppt-länk) att Sverige haft hyfsad tillväxt men dålig sysselsättningsutveckling:
GDP | GDP per capita | |||
1994–2004 | 1995–2004 | 1994–2004 | 1995–2004 | |
Sweden | 2.93 | 2.82 | 2.64 | 2.57 |
US | 337 | 3.30 | 2.15 | 2.07 |
EU-15 | 2.29 | 2.24 | 1.95 | 1.91 |
OECD | 2.77 | 2.72 | 1.92* | 1.86* |
Henrekson menar att Sverige (och Finland) är ovanliga länder, eftersom tillväxten inte varit positivt korrelerad med ökad sysselsättning - se även hans debattinlägg om jobless growth.
Henrekson redovisar tidsperioden som börjar 1995 för att inte ge Sverige en fördel för att det är lätt att ha bra tillväxt efter en stor kris, när det finns massor av kapacitet ledig. Här på bloggen har Tino tidigare hävdat att även perioden 95-04 är gynnsam för Sverige, och det ligger nog en del i det.
MEN: Om Sverige växt snabbt just för att vi haft ledig kapacitet efter 90-tals krisen, då borde det finnas en sysselsättningseffekt när den lediga industrikapaciteten fylls upp med folk. Så vad är förklaringen till jobless growth?
En förklaring till jobless growth tror jag faktiskt är att ökad privat sysselsättning i industrin inträffat samtidigt som den offentliga sysselsättningen minskat något. Denna bild bekräftas i AKU-statistiken.
Diagrammet till vänster visar totalt antal arbetade timmar sedan 1987 i offentlig resp privat sektor (inklusive egenföretagare och deras "medhjälpare" enligt SCB-terminologi).
Som synes var det främst privat sysselsättning som föll i 90-talskrisen. Denna vände tydligt upp igen 1994. Strax innan dess började den offentliga sysselsättningen minska en smula. Förändringar i fördelningen mellan privat och offentlig sysselsättning syns tydligare i det högra diagrammet, som visar den privata andelen av det totala antalet timmar.
Två OBS för att undvika missförstånd:
1. Eftersom vi bara är nyfiken på fördelningen privat/offentlig, har jag inte korrigerat för att antalet vuxna ökat något, så den totala sysselsättningsutvecklingen mätt som arbetade timmar per vuxen är sämre än vad som syns i dessa diagram (här finns ett diagram med en sådan korrigering.)
2. De som trodde att sysselsättningen i den offentliga sektorn minskade kraftigt under 90-talskrisen, bör betänka att detta mått bygger på antal arbetade timmar, inte på antalet anställda. Även om man bara räknar anställda var det dock så att sysselsättningsfallet 90-93 var mycket större i den privata sektorn.
3. Offentligt sysselsatt är ju inte samma sak som offentligt försörjd, och av den senare kategorin finns det betydligt fler.
Så, för alla anhängare av begreppet försörjningsbörda har jag räknat ut antal arbetade timmar i privat sektor, och dividerat med alla svenskar, dvs folkmängden. Då ser det ut så här:
Förutom den allra senaste trenden ser det faktiskt inte så katastrofalt ut. Kanske råder det numera enighet över blockgränserna om att de nya jobben måste komma i den privata sektorn?
Reader Comments (9)
Annars skulle man ju kunna påstå att vi i Sverige har "growthless jobs" och inte "jobless growth", vilket torde ha helt andra policyimplikationer...
Vidare kollar SNS-rapporten på den senaste 25-årsperioden. Kontrollerar man därvid för utgångsläge? Sverige hade som bekant en exceptionellt hög sysselsättningsgrad på 80-talet...
I boken framgår att H. kört en OLS: "Elasticiteten beräknas som lutningskoefficienten i en OLS-regression på årliga observationer för logaritmen av total sysselsättning mot logaritmen för Real BNP" (sid 131)
Det som irriterar mig är att jag inte kan hitta vilket sysselsättningsmått som använts, antal timmar, antal sysselsatta som andel av arbetskraften, eller som andel av vuxna befolkningen?
Jag börjar misstänka att Henrekson inte är kopplad till Timbro. Den här metodansatsen antyder istället en stark koppling till Eva Lundgren och hennes team.
Nu har ju inte jag läst pappret, men det kan vara så att signifikansen är lite sisådär, men resultaten ändå är intressanta (p-värdet är kanske på 0.2 eller så). Dvs. det finns inget QED efter regressionen.
Jag tror nog att Martin har en poäng i kausalitetsdiskussionerna. Rubriker som "Graden av sysselsättningsskapande tillväxt" (sid 130 i boken) antyder onekligen att det på något sätt är tillväxten som skapar sysselsättning, när det i själva verket är tillväxten som är resultatet av ökad sysselsättning och - framför allt - ökad produktivitet.
IV borde ju i så fall faktiskt isolera effekten så att vi faktiskt kan tala om "jobless growth".
eller?
Ledsen om det där med stjärnorna. My mistake.
Jag gissar att Henrekson et al bara är ute efter att mäta korrelationer. Och i så fall känns det som sagt naturligare att tala om tillväxtskapande sysselsättning snarare än sysslelsättningsskapande tillväxt.
Likt förbaskat tror jag att han har rätt i sin poäng. Men det har ju Lundgren också i sina bästa stunder.