Senaste poster
Populära
Google Scholar
« Statsbudgeten lite mer begriplig | Main | Svensk tillväxt och försörjningsbördan på privat sektor »
söndag
feb052006

Popova får svar på tal

Sedan en tid tillbaka finns ett svar från Siv Fahlgren, lektor i socialt arbete och Britt-Marie Thurén, professor i genusvetenskap, på Susanna Popovas kritik av genusforskningen.

I korthet svarar de som följer:

1. Alla fält har sina egna "signalord". Användandet av rätt signalord utgör ingen garant för forskningsanslag.

2. Förekomsten av en strukturell könsmaktordning tas som grund för forskningen, inte som dess resultat, kritiserar Popova. Svaret: "Här bortser hon från trettio års samlade empiriska belägg. Den grunden behöver idag inte ifrågasättas, och den existerar just precis som resultat av ihärdig forskning över lång tid. Skulle varje forskare börja från noll i varje projekt, skulle forskningen inte komma vidare. (Måste varje geograf fortfarande bevisa att jorden är rund?)"

3. Popova kritiserar den konforma vetenskapssynen inom genusforskningen, dominerad av postmodernism. Svaret: "Det stämmer inte generellt, inte heller i det urval av avhandlingar hon refererar. Det finns genusforskare av många olika epistemologiska övertygelser. Att hävda en strukturell könsmaktordning, vilket Popova tycks anse att alla genusforskare gör, är exempelvis inte ett postmodernistiskt argument."

4. Tänkvärt citat: "Den moderna vetenskapen med 'signalord' (om man vill kalla det så) som upplysning, utveckling och förnuft har alltid haft förändringsvisioner, vilket inte minst Auguste Comtes klassiska text Om positivismen tydliggör. Men de visionerna har oftast inte räknat med eller haft förändringar i genusförhållanden som mål, snarare tvärtom. Feminismen kan ses som en ideologi i bemärkelsen en fortsättning och vidgning av upplysningstidens strävan bort från sociala hierarkier."

5. Popova har inte förstått skillnaden mellan jämställdhet, genus och feminism. 

 

På det hela taget: Ett ganska anständigt svar. Särskilt förtjust är jag i punkt två ovan, där de helt ansluter sig till en kumulativ kunskapssyn. Kreativt också att beskriva feminismen som en logisk fortsättning av upplysningen.

MEN: Här finns inget om debatten kring vissa forskares ovilja att redovisa data och lämna ut material till andra forskare som vill granska detta. Det kommer säkert en annan gång.

PrintView Printer Friendly Version

EmailEmail Article to Friend

Reader Comments (8)

Kanske visar den att Popovas kritik var felaktig, jag har inte läst hennes bok. Men att Popova hade dåliga argument säger ju inte att allt är frid och fröjd med genusforskningen. Således lyckas artiklen knappast övertyga om att genusforskningen fungerar bra.

T ex så gör den stort nummer av att det förekommer interna debatter inom genusforskningen. Det är förvisso ett nödvändigt vilkor för att vara ett forskningsområde men knappast ett tillräckligt. T ex så var ju medeltida teologer knappast alltid eniga och det var ju inte en vetenskap.

Snarare så bekräftar artiklen att i varje fall en del genusforskning är skräp genom att tala om att det förekommer marxistiska och postmodernistiska ansatser.

Jag kommer nog att behålla den skeptiska hållning till genusvetenskapen, som jag fått från de genusvetenskapliga artiklar jag läst, ett tag till .
6 feb | Unregistered CommenterJohan
Genus är per definition könskaraktäristika som är socialt skapad, och inte biologiskt. Det är inom den domänen genusvetenskapen arbetar. Problemet är att vetenskapen arbetar inom en domän som inte är väldefinierad; vad som är socialt skapat eller biologiskt är inte okontroversiellt. Många biologer skulle inte hålla med genusvetenskapen ur flertalet perspektiv.

Att påstå att denna problematik är ungefär lika okontroversiell som att "jorden är rund", är bara löjligt.

Det finns dessutom en enorm ovilja inom genusvetenskapen att acceptera biologiska skillnader mellan könen, även om en sådan är "bevisad". Det skall man inte ignorera. Som nationalekonom är det dock enkelt att konstatera denna ovilja som alldeles naturlig.

Pratat om strukturer tycker jag förövrigt är helt ok (strukturer är lite som multiple equilibria). Men jag saknar helt klart en debatt angående hur dessa strukturer upprätthålls: Vem har incitament att upprätthålla dem? Håller detta på ett individuellt plan? etc.
6 feb | Unregistered Commenterpontus
Pontus: man kan tycka vad man vill om Råttan, men jag gillar verkligen hans försök att förklara, hmmm, hur strukturen "könsmaktsordningen" upprätthålls. Och ja, förklaringen är grundad i metodologisk individualism, och ja, den är grundad i någon slags rational choice-tanke. Och ja, det är - delvis - de individuella damernas egna preferenser för män som är ca 3-4 år äldre än dem själva som är skurken i sammanhanget. Läs här:

http://www.pol.gu.se/file/Person/Rothstein/Konsmaktsordn%20-%20STVT.pdf
6 feb | Unregistered Commentergummo
Tack för artikeln. Den var intressant.

Hoppas nationella sekreteriatet för hjärntvätt i göteborg också läser den.

6 feb | Unregistered Commenterpontus
Jag tror de läst den, och av någon anledning ogillar den skarpt.

När det gäller strukturer är jag förtjust i Pontus kommentar "de är lite som multiple equilibria", och även när det gäller frågorna om deras upprätthållande kommer spelteori väl till pass: Man hoppar inte från en nashjämvikt till en annan sådär utan vidare, och den jämvikt där man råkat hamna behöver ju inte vara vare sig effektiv eller moraliskt önskvärd.
7 feb | Unregistered Commenterbergh
Egentligen är väl "onda circlar" exakt samma sak som "multiple equilibria", men strukturer ligger nära till hands.

Jag ser ett par problem med Råttans analys. Ett av dem är följande:

Hela Brian Arthur (the legend of Arthur, har ni läst debatten?) grejer är mycket ad hoc. Vad får han increasing returns ifrån? Han behöver ju det faktiskt inte ens. Vad händer med outside options? Om mannen över tiden får ett enormt förehandlingsövertag, borde inte kvinnan vilja avbryta kontraktet och välja en ny man för att, så att säga, börja från scratch? En prediktion är i så fall att äktenskap är mer sannolika att avbrytas ju längre äktenskapet pågått: något vi inte ser i datan.

Annars tycker jag att det är ett helt riktigt initiativ.
7 feb | Unregistered Commenterpontus
Min inläsning på Arthur är inte vad den borde vara, men jag tror att "Increasing Returns" fått lite vassare skärpa i Paul Piersons bok från 2004, "Politics in Time: History, Institutions and Social Analysis".
7 feb | Unregistered Commentergummo
Jag har inget emot "increasing returns" per se, men däremot i kontexten som Rothstein använder den.
7 feb | Unregistered Commenterpontus

PostPost a New Comment

Enter your information below to add a new comment.

My response is on my own website »
Author Email (optional):
Author URL (optional):
Post:
 
All HTML will be escaped. Hyperlinks will be created for URLs automatically.