Om vägavgifter och civilisationens oundvikliga kostnader
4 jan 2006, kl 22:29 | Samhälle och politik Johan Norbergs försvar av trängselavgifterna har tydligen ånyo fått hans läsare att sätta kaffet i tokstrupen, och plocka fram sina bästa motargument ("Hur mycket fick du betalt för att hoppa upp i knäet på de gröna och sossarna?).
Själv är jag inte så förvånad över att en libertarian förordar självreglering med hjälp av prismekanismen. Lite frågande noterade jag dock Johans släng om det dumma i att intäkterna inte går tillbaka till folket i form av skattesänkningar.
Ty hela systemet kostar 3,8 miljarder som skattefinansieras. En halv miljard väntas komma in i avgifter. Dessa tänker man faktiskt inte festa upp, så skattebetalarna kommer undan med 3,3 miljarder netto. Sveriges skattebetalare, inte Stockholms, nota bene.
Hursomhelst, för en nyliberal torde Paulas invändning vara den bästa: Det blir ju trots allt högre skatt.
Själv ser jag i denna diskussion en chans att veva ett av mina favoritargument mot just nyliberaler, nämligen att användandet av prismekanismen inte är gratis. Det finns kostnader för betalningssystemet som på något sätt måste delas av alla som gynnas av dess effektivitet, på samma sätt som upprätthållandet av äganderätten och avtalsrätten har en kostnad som på något sätt måste fördelas på ett kollektiv. Denna kostnad blir högre ju bråkigare folk är, och ju klumpigare upphandlingen sker.
Slutsats: Skatt är inte stöld - det är marknadspriset för att slippa leva i Hobbes world of warcraft (där det som bekant inte bara rådde trängsel utan också en del annat bus...)
(Vad sägs om det prettoinlägget från en som aldrig spelat WoW, inte läst Hobbes i original och nyss flyttat från Lund till Östermalm, och således bara sett de jämrans tullstationerna på bild???)
Reader Comments (6)
Jag läste idag en insändare i GP med titeln "EMI behandlar alla kunder som potentiella tjuvar". Anledningen till den något överdrivna rubriken är EMI:s metoder att skydda sig ifrån piratkopiering; skivorna fungerar tydligen inte i vilken CD-spelare som helst.
Oavsett, så tycker jag att detta är ett utmärkt forskningsområde för Eva Lundgren: Piratkopieringens normaliseringsprocess. Eventuellt kan en statligt sanktionerad hermeneutisk utredning komma till stånd där detta "bevisas" (eller i alla fall inte kan falsifieras, men det är väl samma sak?).
Duger inte hermeneutik för er positivister? Nähä, då har jag lösningen: Samla in y-datan via intervjuver (skit i x-datan, det ordnar sig sen). Räkna där personen som "piratkopierande" ifall hon fått ett blandband i julklapp någon gång. Kör regressionen på ålder och könsvariabler och finns en adjusted R2 på mindre än en procent. QED. VSB. Up yours, positivistjävlar!
Martin, du är väl i alla fall med mig?
Pontus, du får gärna vara off-topic. Du får t o m ett länktips:
http://kommentar.typepad.com/k/2005/11/artister_med_so.html
Ska svenskarna alltså räknas som det mest primitiva, ondskefulla folk av hobbesianer som existerar alltså? Vi har trots allt högst skatt, högst marknadspris för att undslippa blodigt kaos, i världen. Nja, endast ifall man tror att alla skatter har detta ändamål; och det vore nog naivt.
En nyliberal skulle också kunna peka på nattväktarstaten, som ju har vissa omkostnader, och säga att den trots allt måste finansieras. Det brukar väl till och med vara denna minimala stat som skiljer nyliberaler från anarkister (om viss imprecision tillåts)?
Det skattetryck vi observerar är inte bara priset på nattväktarstatens upprätthållande. Det inkluderar kostnader för allt möjligt som olika majoriteter kan rösta igenom när ett samhälle väl slagit in på vägen med skattefinansiering av kollektiva nyttigheter och dessutom har någon form av demokrati.
Så vad jag menar är nog snarare att eftersom gränsen för nattväktarstaten inte är entydig, är det svårt att hävda att skatter som finansierar denna är oproblematiska medan övriga skatter är stöld.