Politisk förändring i Sverige - så funkar det.

Gudmundson har sammanställt de första trevarna i socialdemokraternas eftervalsdebatt. Annika Billström gör vad som rimligen kommer att bli standardanalysen:

– Det finns aldrig enkla förklaringar till ett nederlag, konstaterar Annika Billström, men en är att vi under valrörelsen inte målade upp en vision om framtiden som attraherade människor. Jag tänker på jobben och välfärden. I stället för att peka på vår egen politik ägnade vi en stor del av valrörelsen åt att försöka mana fram högerspöket. Men Reinfeldt var inget högerspöke som det gick att skrämmas med.

Gudmundson noterar:

Slående är dock att ingen uttalar exakt hur de nya idéerna om jobbtillväxten ska se ut. Kanske saknas det helt enkelt nya tankar (som Jan Andersson antyder)?

Det tror jag inte. De vet alla vad som måste göras. Men det finns förmodligen normer inom socialdemokratin (svårbegripliga för utomstående) rörande vem som först får lov att säga det:

Att regelverket på arbetsmarknaden måste förändras, och kanske även att ingångslöner för unga måste få lov att vara lite lägre.

Således:

De borgerliga får regera på villkor att de inte rör LAS.

Under tiden får rörelsen fyra år på sig att vänja sig vid tanken på att bland annat just LAS måste förändras.

En rejäl utredning och en symbolisk detaljstridstrid senare, trummas förändringarna igenom i kammaren.

Vänstern röstar nej och miljöpartiet lägger nog ner sina röster. Resten röstar för en svensk flexicuritymodell. Alldeles oavsett färgen på den då sittande regeringen.

i? Andra bloggar om: socialdemokraterna, eftervalsdebatt, jobb, LAS, politisk förändring

Update on 4 okt 2006, kl 19:41 by bergh

...och vill man frossa i socialdemokratisk eftervalsdebatt, rekommenderas Josefin Deiving och Jonas Morian.

Update on 6 okt 2006, kl 10:22 by bergh

... och den som först sade de magiska orden "se över arbetsrätten" blev Erik Åsbrink. Men undantag för vårdnadsbidraget påminner Åsbrinks punkter väldigt mycket om regeringsförklaringen som nyss lästes upp i riksdagen... (synd att man inte kan få gamla högersossar i regeringen, men unga vänstermoderater är kanske det näst bästa)

Comments

[Joachim]

Man kan ju hoppas. Som socialdemokrat (slash vänsterliberal) tycker jag att den danska modellen verkar alldeles utmärkt. Liksom privata iniativ och valfrihet i offentlig sektor, lägre skatter för låginkomsttagare och subventionering av hushållsnära tjänster. Det är dags för partiledningen att ompröva sina dogmer.

[Marcus]

Problemet för socialdemokraterna är att de har låtit sin politik definiera ideologin och inte tvärtom.

Man har kommit att försvara exempelvis LAS istället för att faktiskt förstärka arbetares rättigheter. Man har försvarat höga arbetsgivaravgifter med motiveringen att det är socialdemokratins uppgift att försvara höga arbetsgivaravgifter, snarare än att ge sig på en analys av vad dessa höga arbetsgivaravgifter rent faktiskt har för funktion och inverkan på samhället, medborgarna och arbetarna.

Det är hela problemet. Varken LAS eller arbetsgivaravgifter är nödvändiga för en socialdemokratisk eller ens socialistisk politik. (Dock inte det ensidiga avskaffandet av dem heller...)

[Per F Pettersson]

Jag skulle kunna tänka mig att en eventuell ekonomisk kris eller lågkonjuktur under kommande mandatperiod gör att borgarna luckrar upp LAS ordentligt och öppnar för större lönespridning. Sossarna får skrika i opposition, men behåller förändringarna då man återfår makten.

[David Hedenberg]

Det låter bra. Jag litar på dig....