Andreas Bergh is associate professor in Economics at Lund university and fellow at the Research Institute of Industrial Economics in Stockholm.

His research concerns the welfare state, institutions, development, globalization, trust and social norms.

He has published in journals such as European Economic Review, World Development, European Sociological Review and Public Choice. He is the author of 'Sweden and the revival of the capitalist welfare state" (Edward Elgar, 2014).

Google Scholar
Ny hem
« Mer om IQ än vad vi kanske vill veta... | Main | Istid eller växthuseffekt: Har klimatforskarna gjort helt om? »
måndag
nov062006

Calmfors läxar upp landets ekonomijournalister (och regeringen)

Sverige är så litet att nivån på den offentliga debatten stundom står och faller med en enda person. När det gäller ekonomi och arbetsmarknad är Lars Calmfors förmodligen den personen.

I dagens DN läxar han upp Sveriges upp Sveriges ekonomijournalister så raffinerat att de inte ens lär märka något (rubriken handlar naturligtvis om något helt annat.)

Som jag tolkar Calmfors säger han följande:

  • Ekonomijournalisterna har helt misslyckats med att förklara de förändringar regeringen nu genomför av akassan, både vilka de är och hur de är tänkta att fungera.
  • Artiklarna skrivs typiskt ur ett fackligt perspektiv, utan att kompletteras med arbetsgivarperspektivet eller med vad forskningen säger.
  • Eftersom den grundläggande förståelsen saknas, ställs inte ens de rätta kritiska frågorna till regeringen. Calmfors hjälper till med även detta. 

Om själva politiken säger Calmfors följande:

  • Åtgärderna kommer sannolikt att leda till högre sysselsättning men till priset av ökad lönespridning.
  • Akasseavgifter som är differentierade beroende på arbetslöshetsnivå är en god idé, men bör (precis som regeringen aviserat) kombineras med att akassan görs obligatorisk (för att undvika advers selektion).
  • Eftersom obligatoriet ändå ska utredas borde avgiftshöjningarna skjutas upp och infogas i utredningen i stället för att skyndas igenom.

Tack vare Calmfors förstår nu vänstra stranden vad som är i görningen. Men det gillas inte:

de nya jobbens innehåll, deras löneprofil, den ökade lönespridningen och effekterna på de människor som ändå inte får jobb får mig att säga nej till den här förändringen. Jag tror att klassamhället förstärks och att det leder till konflikter, kriminalitet och ökat utanförskap.

 

PrintView Printer Friendly Version

EmailEmail Article to Friend

Reader Comments (11)

Ja, vart tog alla andra nekare i pressen vägen?
7 nov | Unregistered CommenterMagnus
Nog är det bra att man tar adverse selction på allvar men handlar inte a-kasseobligatoriet främst om att den borgerliga regeringen tycker att de svenska fackförbundens makt är för står?
7 nov | Unregistered Commenterdavid
stor, menar jag alltså
7 nov | Unregistered Commenterdavid
pja, det kan nog finnas dem inom regeringen som tänker så.

'andra tänker mer som calmfors.

ytterligare någon tycker nog att det är konstigt att sverige fixat nästa alla medborgares större försäkringsbehov genom obligatoriska socialförsäkringar - utom just arbetslösheten.

det är m a o svårt att tillskriva en regering (eller ett land för den delen) ett enhetligt syfte med sitt handlande.

(såvitt det inte finns en diktator (Arrows teorem): kanske är regeringens preferenser i denna fråga identiska med anders borgs dito. men det blir vi ju inte klokare av - eller?)
7 nov | Unregistered Commenterbergh
helt sant att regeringars enhetliga syfte med sitt handlande är svårt att identifiera ibland. men: att som ytterligare någon tro att regeringen agerar socialförsäkringskramande när de inför obligatorisk a-kasseanslutning innebär mer att konflikter på arbetsmrknaden skyls över än något annat. för en konflikt signalerar rimligen ändå regeringen - borg i rollen som (den välvillige?) diktatorn eventuellt - att de vill ha i och med förslaget, eller?
7 nov | Unregistered Commenterdavid
Det är smaklöst att tillskriva Borg epitetet diktator.
7 nov | Unregistered CommenterErik
David: Du menar att regeringen *vill* ha en konflikt på arbetsmarknaden?

Erik: var lugn, inte diktator som Saddam, utan som i social choice litteraturen:
http://en.wikipedia.org/wiki/Arrow%27s_theorem
7 nov | Unregistered Commenterbergh
Social plannerare, kanske?
7 nov | Unregistered Commenterpontus
Jag tror det är en del borgerliga som inte har något emot att klämma åt specifikt LO som hämnd för/för att motverka deras stöd till sossarna. Däremot tror jag inte att det utanför vissa moderatkretser finns någon allmän fientlighet mot facket.

Sedan kan man ju vara motståndare till a-kassareglernas sätt att hålla uppe organisationsgraden utan att tycke det är ett ändamål i sig att minska organisationsgraden.
Erik: Precis, diktator i nek-mening alltså. Var inte ute efter Anders Borgs skalp.

Andreas: Ja, jag misstänker att regeringen vill ha en konflikt men går bet på varför de inte kommer ut med det. Känns lite som när Mike Tyson hyllar sin motståndare inför en match. För det finns väl fortfarande en konflikt på arbetsmarknaden som även ådefinierar den politiska vänster-högerskalan, eller?
7 nov | Unregistered Commenterdavid
Med en konflikt på arbetsmarknaden brukar man mena att det tillgrips stridsåtgärder, som strejk eller lock-out. Det kan du väl knappast tro att regeringen vill?

Om du med konflikt menar att det finns intressemotsättningar mellan arbetsgivare och arbetstagare så är det ju knappast någonting som regeringen skapat eller kan avskaffa. Att olika människor har delvis motstridiga intressen är helt oundvikligt.

PostPost a New Comment

Enter your information below to add a new comment.

My response is on my own website »
Author Email (optional):
Author URL (optional):
Post:
 
All HTML will be escaped. Hyperlinks will be created for URLs automatically.