Årets julklapp för nördar och andra: Wired och Fokus
4 dec 2006, kl 10:49 | Datorkultur, Samhälle och politik Det framtidsoptimistiska teknik-kulturmagasinet Wireds november nummer innehåller flera bra artiklar:
Om trenden bland forskare och intellektuella att missionera ateism
Om hur Ipod designades och fick sitt namn
Om bot-attacker och hur företaget blue security utan framgång försökte sätta hårt mot hårt och stoppa emailspam.
Och - för tekniknördar - en artikel om batterier i bärbara datorer.
Wired är dessutom ännu ett bevis på att framgångsrika magasin inte är rädda för att lägga ut redaktionellt innehåll på nätet. Artiklarna är mycket behagligare att läsa i papperstidningen.
Vidare: Mot alla odds tycks försöket att göra en svensk variant av Newsweek funka. Fokus har redan överlevt längre än väntat. Dessutom är den riktigt bra. I hopp om att den ska bära sig ekonomiskt utnämner jag den till årets julklapp. (För dem som inte skulle uppskatta en prenumeration på wired)
Reader Comments (11)
Fokus känns lite tunn (inte enbart i bokstavlig mening), men jag har i och för sig bara läst två-tre nummer.
A sugarplum lunker
Dessutom är jag djupt besviken över att man i den senaste a-kasse-frågan helt har valt att belysa saker och ting helt utifrån fackets sida, vilket ju är brukligt i svensk media. När artiklar med rubriker som "Facket slåss för sitt liv" börjar dyka upp då vet man att det inte är mycket annat än ren skräpjournalistik man håller i handen.
Likaså är det tragiskt att inte ens denna publikation kan komma med någon seriös och sansad analys av amerikansk politik. Det verkar vara omöjligt att i Sverige publicera något som ens liknar en oberoende beskrivning av sakernas tillstånd i den stora satan på andra sidan atlanten. Det är alltjämt omöjligt för en person som bara läser svenska tidskrifter att förstå de samband som ligger bakom många av de nyheter som fyller våra tidningar. Detta måste te sig frustrerande, och ligger sannolikt bakom mycket av det irrationella amerikahat vi ser.
Att man sedan väljer att ha krönikor med Ali Esbati säger en hel del. Det är ju för fanken som att ge utrymme till en nynazist eller annan tokstolle! Det måste finnas tusen och åter tusen kunniga och erfarna svenska akademiker inom oliak områden som aldrig får en chans att komma in i debatten. Och så väljer man Ali Esbati, en diktaturkramare av rang, totalitärt sinnad som få och faktiskt i de flesta frågor han skriver om djupt okunnig.
Jag förstår inte alls varför du rekomenderar Fokus. Det enda som är bra med skräpet i dagsläget är formatet.
Hat är ett för starkt ord. Byt din sentens mot "Rationell och berättigad USA-kritik" för det är precis vad det handlar om, min vän.
De flesta i USA inser ju nu vilket gigantiskt misstag invasionen av Irak var. Till och med Bill O'Reilly har börjat krypa till korset...
Det handlar inte om hat, det handlar om kalla fakta. Världens enda kvarvarande supermakt har visat att man inte kan axla det ansvar en sådan position medför. Till råga på allt ett mycket farligt prejudikat när makten (ekonomisk, politisk, militär) så småningom glider över till Kina...
A sugarplum lunker
Apropå det. För något (några?) år sedan hade The Economists framsida ett foto av Blair och Bush med den underfundiga rubriken "Wielders of Mass Deception?".
En läsare (tyvärr inte undertecknad) skickade senare in följande klockrena analys (på ett ungefär): "Sir, regarding the last issue's title. Why the question mark?"
Ganska fyndigt, tycker åtminstone en för aftonen avloggande
A sugarplum lunker
Och Sugerplum, jag vet inte var du får "att Billy O'Reilly" börjar krypa till korset från (eller ens vad det innebär). Men om du tror att han börjar backa om Irak så har du fel. Detsamma gäller The Economist.
Däremot så säger The Economist ungefär att de, ex ante, gjorde rätt, men, ex post, fel. Men det är en helt annat femma. Beslut måste fattas, och även eventuellt bedömas som felaktigt, på basis av information som var tillgänglig vid tillfället för beslutet.
När det gäller Ali Esbati: hur kan man inte vilja läsa krönikor med formuleringar av den här typen:
"Det nya pensionssystemet innebär i grunden en gigantisk privatisering av omtanken för gamla människor"
1. Han heter Bill O'Reilly
2. Jag såg honom i någon talk show (ok, inte det mest seriösa av sammanhang) där han sade sig vara för att amerikansk trupp dras ur Irak. Givetvis inte för att det är ett misslyckande, utan för att "irakierna måste få en demokratisk chans att styra sig själva". Det krävs nämligen personlig integritet att erkänna när man haft fel och det har han och Fox visat gång på gång att de fullständigt saknar...
3. Krypa till korset. För att använda en Bushism, försök med "The Google" så kanske du hittar någonting
4. Angående The Economists ändrande av ståndpunkt eller inte. Jag slutade läsa den kontinuerligt i samband med deras uttalade stöd för Bushs utrikespolitik. Plockar bara upp strönummer då och då när jag ser något med ekonomisk anknytning som intresserar mig. Kolla in Eriks inlägg ovan, där han nämner att The Economist var för en bestraffning av republikanerna i kongressvalet. Eftersom valet avgjordes av Irakfrågan slöt jag mig till att The Economist inte tycker att frågan hanterats optimalt. Eftersom jag inte läser den kontinuerligt längre skrev jag "Då verkar även...". "Verkar" är ett ord som implicerar osäkerhet, att något är möjligt men inte säkert. Om de inte ändrat ståndpunkt är det bara att beklaga och jag kan således fortsätta hoppa över deras ledare nästa gång jag köper ett ex...
A sugarplum lunker
Hittade ingenting på google om O'Reilly och "krypa till korset" (som är ett kontextberoende uttryck förövrigt - hur det nu kunde missförstås). Men jag antar att du åsyftar att O'Reilly anser att "irakierna måste få en demokratisk chans att styra sig själva". Innan tyckte han alltså inte att de borde få en sådan chans? Skitsnack. (och integritetssnacket är inte särskilt övertygande)
The Economist tycker förövrigt inte att frågan hanterats optimalt. Men det innebär naturligtvis inte att de "har vänt under galgen".
Förövrigt, The Economist har bytt redaktör ganska nyligen, vilket naturligtvis satt sin prägel på tidningen, och inte minst på ledarna (de är nu aningen mer kongruenta med din världsbild, tror jag).
Jag vidhållet att det inte finns någon seriösare tidning än The Economist vad avser djuplodande analyser och faktasoäckad journalistik. Sedan kan man tycka vad man vill om ledarsidans ställningstagande i enskilda frågor. Fokus kommer inte ens i närheten.
Varför finns det för övrigt ingen större tidning i Sverige som är liberal? Inte ens DN förmår ju att lösgöra sig från socialdemorkatins hegemoni, och då snackar vi om ledarsidan. På nyhetsplats är det än mer röda nyanser som styr. DN Kultur skall vi inte ens snacka om.