onsdag
maj102006
Debatten om Sverige och välfärdsstaten - Peter H. Lindert svarar
10 maj 2006, kl 10:14 | Samhälle och politik Idag kom Econ Journal Watch med min kritik av Robert Peter H. Linderts bok Growing Public, tidigare bloggad här och här. Där finns även ett 15 sidor långt svar av Lindert (som jag inte läst än).
Update on 17 maj 2006, kl 17:18 by
bergh
bergh
Nu har jag läst Linderts svar, och jag tycker inte att jag är helt bortgjord. Har lovat tidskriften att ha en kort slutkommentar i nästa nummer. Artikeln är även omnämnd i en kommentar på marginalrevolution.com vilket inte skadar, ty Tyler Cowen har där tidigare i positiva ordalag diskuterat ett av Linderts mer tveksamma - för att inte säga felaktiga - resultat.
Reader Comments (10)
Lindert är ute och cyklar med nästan allt han skriver. Boken säger ganska mycket om det intellektuella krut välfärdstatsanhängare har kvar.
Ett exempel:
När han ska ”bevisa” att välfärdstater är smartare på att beskatta än mer liberala länder skriver han att de har lägre ägandeskatter. Men hans proxy är fastighetsskatten som andel av BNP! Förlåt, men är inte fastighetskatt (land rent del) urtypen av en icke-snedvridande skatt?
Anglosaxiska länder tenderar att ta in mer på fastighetsskatter, det ska alltså bevisa att de är dåliga på att beskatta. Gud bevare oss.
Det har inte allts gått bra för Sverige sedan 1980 eller 1990 talet. Det är en ren myt, som bygger på att använda konjunkturbotten som basår samt ignorera fallet i term of trade. Tillväxten i real brottunationalprodukt per capita 1980-2005 var 1.54% per år i genomsnitt (1.4% 1990-2005) .
Hur kan du kalla det bra? Sverige har trots lägre bas växt långsamma än USA, och lika dåligt som resten av Europa i per capita termer.
Heritage index är bara vansinnig. Det ger *bättre* betyd till Sveriges i offentliga sektorns storlek än USA! Trots att vi har 55% av BNP och USA har 35% av BNP, är Sverige friare. Varför? Ju, de mäter förändringen för vissa variabler, nivå för vissa andra. Vetenskapligt…
Herigate har inget som helst nedsättning av Sveriges economic freedom betyg på grund av den genomreglerade arbetsmarknaden, AMS, kollektivtal etc. De bara ignorerar det.
Sverige får bra betyg för att vi har frihandel (liksom alla andra), fristående central bank och bra bankregleringar. Så detaljer som alla andra är lika bra på gör att vi ser bra ut, när de ignorerar de stora bitarna av ofrihet.
En intressant fråga är varför reformerna inte har lett till mer tillväxt. En möjlig förklaring är att de har förbättrat tillväxten, men att effekten kompenserats bort av det starkt negativa effekter på arbetade timmar vi har sett.
1.
den första diskussionen har vi haft förr. Vi enades om att det beror på mätperioden. Du menar att man måste inkludera 90-talskrisen, jag menar att mycket av det som orsakade 90-talskrisen har rättats till.
Mäter man med 93 som basår får man naturligtvis med ganska mycket ren "catching up" pga ledig kapacitet, men Sverige klarar sig hyfsat även med 95 som basår. Du hävdar att även detta mestadels är catching up, jag lämnar gärna den frågan vidare till någon makroekonom.
2.
Jag håller delvis med dig om att Heritage-indexet har nackdelar, men samma poäng kan göras med Fraser-institutets index, brukar anses vara mer gediget. (jag håller dock inte med dig om att större stat automatiskt innebär lägre ekonomisk frihet, om det är vad du menar)
3.
Slutligen håller jag med dig om att orsaken till att avregleringarna inte gett bättre resultat har att göra med den reglerade arbetsmarknaden.
Intressant nog håller även Lindert med oss på den punkten, han är klarsynt kritisk mot employment protection laws och insider-outsider fenomen (se slutet av hans reply)
Seriously, i det här diskussionen finns ingen utrymme för nihilism.
1995 vad Sverige fortfarande i en djupt lågkonkunktur. Enligt SNS och riksbanken nådde vi inte till normal kapacitetsutnyttjande 99. Tillväxten i real BNI per capita 1999-2006 har varit 1.8% per år...Det är samma snitt som 1980-1990.
Hur kan större stat inte innebära mindre ekonomisk frihet? Exakt hur definerar ni frihet då? Sugar and Spice and everything nice?
Enligt gänse definitioner av ekonomiskt frihet är tvångsbeskattning under hot om våld inte frihet, att centralt styra resurser är inte frihet. Du kan tycka att större stat och centralanering är bra, men ekonomiskt frihet maste ha en icke-orwelliansk definition for att vara ett menningsfull koncept.
Om ni sen har en definition av ekonomisk frihet som inte bygger på avsaknaden av tvång kan ni överhuvudtaget inte använda Heritage eller andra liknande index. Varför skulle inte arbetsmarknadsregleringar, peotektionism och dyl. inte också öka "friheten" i så fall? Friheten fran att tvingas välja och friheten fran allieneringen att tvingas sälja sitt arbete är trots allt maximal i Kuba.
Det är jättenekelt att inse varfor Lindert klagar pa arbetsmarknadsregleringar.
För att vänstern i USA idag inte har dessa som politiskt mål. Boken är givetvis inte forskning, det är en partipolitiskt inlägg med svag faktagrund (som du redovisat), för de som vill shockhöja skatter och återinfora väljfärdstat i USA. De maste ha nagot att skylla Europas massiva problem på, och da har de valt den del av modellen Demokraterna inte (just nu) har som mål att replikera, arbetsmarknadsregleringar.
Många problem rättades till 90-94. Detta borde ge resultat någon gång efter 94.
Du menar att perioden 1999-2006 är rättvis eftersom vi var tillbaka på normalt kapacitetsutnyttjande efter 90-talskrisen först 99, och (antar jag) att 2006 är ett lämpligt slutår som ligger på motsvarande ställe i konjunkturcykeln.
Du kan mycket väl ha rätt, men med tanke på att det mesta av 2006 ännu inte inträffat, än mindre hamnat i statistiken, är din självsäkerhet anmärkningsvärd.
2.
Offentliga utgifter på en viss nivå relativt BNP, kan vara en liten eller en stor inskränkning av den ekonomiska friheten beroende på hur skatterna tas in och vad de används till. Oförutsägbar eller t o m retrikativ beskattning är en stor inskränkning av den ekonomiska friheten.
Ett land med stor stat kan ha stor ekonomisk frihet exempelvis genom att vara frihandelsvänligt, ha stabil penningpolitik och fungerande domstolar.
3.
Linderts motiv vet jag inget om, men det är såklart fritt fram för spekulationer.
Just det. I sa fall borde tillvaxten 1990-2005 givetvis blivit mycket hogre!
Enligt dig var val ekonomin under sin potentian (nu menar jag inte konkukturmassigt, utan strukturrelt) 1990, eller hur? Med tanke pa att vikitiga reformer kom 1994-1996? Varfor ar vi da bara anningen rikare nu an 1990? Motsvarande 1.5% per ar, vilket ar en mycket lag siffra. Du har inte svarat pa den fragan.
Jag kan ge ett trolig svar. Samtidigt som Sverige fixade till en del problem med sina reformer gjorde man inget at de grudnlaggande problemen, skatter och bidrag. Fallet i arbetade timmar fortsatte, och accelerade efter krisen (manga fastnade i en Ljungqvist-Sargent falla efter shocken och kom aldrig ut). Arbetade timmar per svensk ar idag 10-15% lagre an 1970, vilket har mycket dramatiska effekter pa tillvaxten.
Min tes har dock inte mycket med karnfragan att gora: Sverige har INTE haft nagon hog tillvaxt pa lang eller mellanlang sikt.
Min sjalvsakerhet ar ett resultat av hur ruboust resultatet av det langsamma tillvaxten ar. Ett ar hit eller dit spelar givetvis ingen roll.
Lat mig visa dig:
Enligt OECD var tillvaxten 1990-2005 1.4% per ar i snitt. Vi tar sen KI siffror for 2005, samt regeringens forvantningar for 2006 (3.3% per capita i real BNI tillvaxt). Vad far man da? 1.52%!
Det enda satter du kan ha ratt ar om Sverige plotsligen borjar vaxa som fan, 2007, 2008, 2009, 2010 etc. Inte ens regeringens skojare tror detta, tillvaxten avtar redan 2007.
Hur robusta ar mina (dvs. OECD:s) siffor? Om jag borjar rakna 1980 sa blir resultatet nastan exakt samma, 1.5%, eller 1.6% med tillvaxten 2005 och forvantade tillvaxten 2006 inkluderad. Med andra ord fett robusta. Som jag sa, man kan inte komma runt det har, det finns ingen som helst utrymme for nihilism.
“jag håller dock inte med dig om att större stat automatiskt innebär lägre ekonomisk frihetnar“
Jag tolkar detta som en allt annat lika resonemang. Om du menar att ett land kan ha liten stat men sa ofattbart mycket andra inskrangningar i andra omfraden att det ar mer ofri sa visst. Men allt annat lika ar storre stat=mindre frihet.
Dock ar hoga skatter alltid per definition en viktig inskrankning pa induviduell frihet, oavsett hur effektivt det anvands, eftersom det tar bort din ratt att bruka dina egna medel fritt. Som sagt far du skilja mellan “frihet“ och “bra“.
I det specifika exemplet har USA och Sverige ungefar samma betyg nar det galler frihandel, stabil penningpolitik och fungerande domstolar. Sen tar politiker i Sverige 55% av medborgarnas pengar och bastammer hur de ska anvandas, USA 35%. Anda ger Heritage Sverige battre betyg i detta (eftersom Sverige det aret okade skatterna langsammare an USA).
Det ar helt orimligt satt att rakna.
90-talskrisen var en mängd olika problem som blommade ut samtidigt, strukturomvandling som av devalveringar skjutits på framtiden ända sedan 70-talet exempelvis. Det är för mig helt omöjligt att säga vad tillväxten 1990-2005 borde ha varit.
2.
Vad gäller sysselsättningsfallet sedan 1990 håller jag med dig, som du nog vet. Men sedan 1970 är lite svårare att separera effekten av preferenser för ökad fritid från ofrivillig undersysselsättning. Se http://jaguaren.blogspot.com/2005/11/katastrofen-brjade-p-70-talet.html och försök bortse från författarens ironiska debattstil, ty han har en poäng i sak.
3.
Om ekonomisk frihet: Av Tinos "allt annat lika"- resonemang följer att den ekonomiska friheten är maximal i ett statslöst samhälle. Det kan väl diskuteras om så är fallet.