Om feminism, patriarkatet samt betydelsen av pojk- och flicknamn
18 maj 2006, kl 14:44 | Feminism, Samhälle och politik Existensen av könsstrukturer är en av stötestenarna i feminismdebatten ( som lär få ny fart när folk hunnit läsa nya Neo)
Vissa tycks mena att utfallet av människors fria val alltid är oproblematiskt (Thomas Idergard i Expressen), andra menar att om man är feminist måste man också vara för rätt till heltidsarbete och förkortad arbetstid (Josefin Brink på samma debattsida).
Här kommer mitt naiva försök att nyansera debatten: Existensen av könsstrukturer som gynnar män mer än kvinnor borde inte vara särskilt kontroversiell (med struktur avses ett mönster av enskildheter).
Mitt favoritexempel är det koordinationsspel som redovisas i Holm (2000). Spelet består i att två personer (som inte ser varandra) får välja en av två strategier: hök eller duva. Om båda väljer hök, eller båda väljer duva, får ingen något. Annars får den som valt hök 300 kronor och den som valt duva 200 kronor.
Således: Det sig för spelarna att koordinera – men någon av dem kommer att vinna mer på koordinationen än den andra.
Resultaten av dessa koordinationsspel på svenska studenter är följande:
- När män möter män väljer ungefär 50% hök. Men när män möter kvinnor, väljer uppemot 80 procent av männen hök.
- När kvinnor möter kvinnor, verkar hök-beteendet dominera. Men när kvinnor möter män väljer bara en tredjedel hök.
Experimentet är naturligtvis konstgjort. Det finns dock en rad situationer då människor gynnas av att koordinera sitt beteende, samtidigt som koordinationsvinsterna inte fördelas jämnt. (Ex: ett par som fördelar hushålls- och marknadsarbete, två anställda som hjälpts åt med ett projekt som en av dem ska föredra för chefen eller ledningsgruppen).
I dylika situationer styrs vårt beteende av våra preferenser, samt av våra förväntningar på andra människors beteende, vilka i sin tur beror på vad vi tror att andra tror om vårt beteende – och så vidare.
Den laddade feministiska termen ’patriarkatet’ kan förstås som de faktorer som bidrar till att fokalpunkten i spelet blivit just man-hök, kvinna-duva. Därmed inte sagt att den andra jämvikten (matriarkatet?) skulle vara mer önskvärd.
Om man ogillar den nuvarande ordningen, kan den motverkas exempelvis genom att det görs lättare att dela jämnt på koordinationsvinsterna, eller genom att det görs svårare att koordinera på just könssignalen.
I ett av scenarierna i experimentet förmedlades könssignalen endast genom förnamnet på motspelaren – ett flicknamn fick 77 procent av de manliga studenterna att välja hök. Vad skulle hänt om motspelaren hetat Kim?
Källa: Holm, H.J. 2000. "Gender-Based Focal Points." Games and Economic Behavior 32:292-314.
Reader Comments (11)
Olyckligt namn dock "patriarkatet". Det låter lite skräckinjagande.
Dessutom så har ju feministerna lyckats lura halva sverige att "alla män är potentiella våldtäktsmän".
Det är synd på så rara krusbär.
Här ser vi ett mönster som reproducerar sig självt, delvis bortom mänsklig kontroll, i en ond cirkel. För att bryta det krävs medvetna, ofta kollektiva, insatser. Antifeminister måste kunna visa att detta mönster uppstår som helt fria val av individer och att det inte finns något mönster (en struktur) som villkorar människors agerande i enlighet med deras kön.
Själv anser jag att antifeminism och den starka varianten av voluntarism är rent önsketänkande.
Förekomsten av strukturer är högerns blinda fläck.
Arbetsgivaren förväntar sig att kvinnan kommer att vara hemma med barn någon gång ----> lägre lön till kvinnan ----> kvinnan får barn och väljer att stanna hemma så att mannen med sin högre lön kan dra in pengar till familjen ----> arbetsgivaren får sina förväntningar bekräftade -----> nästa kvinna får lägre lön -----> osv.
Varför skulle någon betala lägre lön för att man förutsätter att de skaffar barn? Och med tanke på kollektivavtalens utbredning, är det ens möjligt? Den enda anledningen som jag direkt kan komma på är att kostnaden för vikariens inlärning skulle påföras den som blir mammaledig. Men det låter ändå lite långsökt och inte relevant överallt.
Snarare är det väl så att mammaledigheten i sig påverkar lönen genom att yrkeserfarenheten minskar jämfört med män.
För övrigt är strukturer som en blind fläck för högern mycket av en chimär. Det handlar snarare om att många definierar sin ståndpunkt som vänsterns antites. Och då faller sådant som mer eller mindre definierar vänstern bort, även om högern ändå kommer med liknande resonemang men med annan härledning. Det, och en bristande förståelse av vad individualism innebär.
Det Johan skriver i sin kommentar är viktigt att komma ihåg. Den kollektivistiska bilden av strukturer tecknar en aktiv agent, t.ex. genom att kalla det för en könsmaktordning. Jag har vid olika tillfällen jämfört det med intelligent design, där även invecklade samhällsfenomen mer eller mindre måste ha en bakomliggande tanke. Och därför kommer "kollektivistiska lösningar" direkt.
Det individualistiska synsättet skulle i stället betona förekomsten av konsekvenser som inte är avsedda men som ändå har sitt ursprung i mänskligt handlande. Det är väl i sin tur lite av vänsterns blinda fläck, strukturerna måste på något hänvisas tillbaka till individerna.
Detta är troligen en riktig iakttagelse, men jag har svårt att se att den motbevisar förekomsten av en struktur i detta fall. Snarare kompletterar och preciserar den hur strukturen verkar.
"...invecklade samhällsfenomen mer eller mindre måste ha en bakomliggande tanke. Och därför kommer "kollektivistiska lösningar" direkt."
Kanske. Men som jag försökte visa ovan så kan kollektivistiska lösningar vara motiverade även om man inte tror att det finns övermänskliga strukturer med egna viljor.
Den brittiska sociologen/filosofen Margaret Archer har utvecklat en intressant teori, "analytisk dualism", om relationen mellan aktör och struktur (tre böcker har nyligen publicerats av Cambridge University Press). Enligt Archer så har alla strukturer sin uppkomst i individuella handlingar, men sedan de väl uppkommit lever de till viss del ett eget liv och positionerar individer på olika sätt och villkorar därför deras handlingsalternativ. Hon menar att man måste föra in ett tidsperspektiv i analysen av strukturer: 1. aktören träder in i en struktur, 2. strukturen villkorar aktörens handlingar (men determinerar dem inte), 3. strukturen reproduceras eller modifieras som ett resultat av aktörens handlingar.
Din logiska kjedja är precis vad jag sammanfattade med ordet "sunspot" (http://en.wikipedia.org/wiki/Sunspot_equilibrium).
Problemet är att det, som Dennis påpekade, inte riktigt är så som du beskriver det (män och kvinnors löneskillnader existerar ej fram till det första barnet). Det är snarare kvinnors bristande yrkeserfarenhet som drar ner lönen. En ekonomisk förklaring bakom detta är kanske Rothsteins tankar (kan knappast kalla det en "teori") om att kvinnan nästan alltid gifter sig med en äldre man (som har en högre lön --> din kjedja är igång.).
Vad hjälper kvotering mot det? Vilket mönster vill vi bryta? När inga "oskyldiga" kvinnor drabbas. Ex ante välfärden är densamma för kvinnor som för män vid födseln. Bara de som faktiskt valt att stanna hemma drabbas, oavsett om det är en kvinna eller man. Så statistiken är det enda vi bryr oss om.
Det är som tino säger: Det är strukturer som gör att svenskar gillar köttbullar och indier gillar curry. Varför vill vi bryta dessa? Var, undrar jag, ligger orättvisan?
"Det är strukturer som gör att svenskar gillar köttbullar och indier gillar curry. Varför vill vi bryta dessa? Var, undrar jag, ligger orättvisan?"
Självklart finns det oproblematiska likväl som problematiska strukturer. Om vi ändrar på ditt exempel och säger att det finns en struktur som gör att arbetsgivare gillar svenskar och ogillar indier så blir effekten helt annorlunda.
Hur har vi män då löst vårt collective-action problem? Varför bidrar kvinnor till att upprätthålla könsrollerna? Och varför finns det inslag i könsrollerna som gynnar kvinnor?