Existensen av könsstrukturer är en av stötestenarna i feminismdebatten ( som lär få ny fart när folk hunnit läsa nya Neo)
Vissa tycks mena att utfallet av människors fria val alltid är oproblematiskt (Thomas Idergard i Expressen), andra menar att om man är feminist måste man också vara för rätt till heltidsarbete och förkortad arbetstid (Josefin Brink på samma debattsida).
Här kommer mitt naiva försök att nyansera debatten: Existensen av könsstrukturer som gynnar män mer än kvinnor borde inte vara särskilt kontroversiell (med struktur avses ett mönster av enskildheter).
Mitt favoritexempel är det koordinationsspel som redovisas i Holm (2000). Spelet består i att två personer (som inte ser varandra) får välja en av två strategier: hök eller duva. Om båda väljer hök, eller båda väljer duva, får ingen något. Annars får den som valt hök 300 kronor och den som valt duva 200 kronor.
Således: Det sig för spelarna att koordinera – men någon av dem kommer att vinna mer på koordinationen än den andra.
Resultaten av dessa koordinationsspel på svenska studenter är följande:
- När män möter män väljer ungefär 50% hök. Men när män möter kvinnor, väljer uppemot 80 procent av männen hök.
- När kvinnor möter kvinnor, verkar hök-beteendet dominera. Men när kvinnor möter män väljer bara en tredjedel hök.
Experimentet är naturligtvis konstgjort. Det finns dock en rad situationer då människor gynnas av att koordinera sitt beteende, samtidigt som koordinationsvinsterna inte fördelas jämnt. (Ex: ett par som fördelar hushålls- och marknadsarbete, två anställda som hjälpts åt med ett projekt som en av dem ska föredra för chefen eller ledningsgruppen).
I dylika situationer styrs vårt beteende av våra preferenser, samt av våra förväntningar på andra människors beteende, vilka i sin tur beror på vad vi tror att andra tror om vårt beteende – och så vidare.
Den laddade feministiska termen ’patriarkatet’ kan förstås som de faktorer som bidrar till att fokalpunkten i spelet blivit just man-hök, kvinna-duva. Därmed inte sagt att den andra jämvikten (matriarkatet?) skulle vara mer önskvärd.
Om man ogillar den nuvarande ordningen, kan den motverkas exempelvis genom att det görs lättare att dela jämnt på koordinationsvinsterna, eller genom att det görs svårare att koordinera på just könssignalen.
I ett av scenarierna i experimentet förmedlades könssignalen endast genom förnamnet på motspelaren – ett flicknamn fick 77 procent av de manliga studenterna att välja hök. Vad skulle hänt om motspelaren hetat Kim?
Källa: Holm, H.J. 2000. "Gender-Based Focal Points." Games and Economic Behavior 32:292-314.