Utesluter en jämn könsfördelning att ministrar rekryteras efter kompetens?
22 sep 2006, kl 10:38 | Feminism, Samhälle och politik I likhet med Isobel och Joel, förbryllas jag över att folk går i taket över Maud Olofssons utspel om att kommande regering bör ha ungefär lika många kvinnor som män. Reinfeldt borde rekrytera ministrar efter kompetens, heter det. (se länkarna för länkar till utspelet och alla upprörda)
Men: om män och kvinnor i snitt är lika kompetenta, då är kompetensrekrytering och jämn könsfördelning inte bara kompatibla: En väldigt ojämn könsfördelning signalerar då i själva verket att rekryteringen förmodligen inte skett efter kompetens.
Både kristdemokraternas och vänsterpartiets riksdagsgrupper ter sig misstänkt skeva enligt siffror i DN. (Det vore nördigt skoj om någon räknar ut sannolikheten att ett slumpmässigt urval ur en jämn fördelning ger 64% kvinnor hos vänstern resp 37.5% hos kd)
Kanske beror upprördheten beror på att de som upprörs tycker att kompetensrekrytering och jämn könsfördelning är oförenliga. Då borde de förklara varför.
i? Andra bloggar om: feminism, jämställdhet, könsfördelning, Maud Olofsson
Reader Comments (24)
Men om det är så att moderaterna/kd t.ex har fler män än kvinnor som är rekryteringsbas och därmed kanske hela borgerligheten, finns det risk för att viss kompetens åsidosätts vid 50-50-fördelning. Hur det står till i verklig tillströmning har jag ingen aning om.
Fast frågan är om det inte blir ännu mer fyrkantigt än millimeterrättvisa att ta fram kalkylatorn vid tillsättning.
Jag tror de som är upprörda tänker enligt följande: Låt valda människor resonera om andra människor och göra egna bedömningar utan statistik och 50-50-krav som grund.
Om rekryteringsbasen till viss del snedvrids till en irrelevant faktors fördel (könet), på bekostnad av den relevanta faktorn (kompetensen) - borde då inte andelen individer med den relevanta kompetensen inom den förfördelade gruppen (kvinnorna) vara högre än i den orätt gynnade gruppen (män)? Dvs skulle man inte kunna anta att ANTALET verkligt kompetenta fortfarande borde vara relativt jämnt mellan grupperna (om inte snedvridningen är extremt stor givetvis)?
Att på motsvarande sätt få en grupp mer jämställd än kd:s har en sannolikhet på (24! / 10! /14! + 24! / 11! / 13! + 24! / 12! / 12! + 24! / 13! / 11! + 24! / 14! / 10!)/2^24 = 0,692543745, givande en sannolikhet på 0,307456255 att få en minst lika ojämställd, och 0,153728127 att få en minst lika ojämställd till männens favör.
Jag reserverar mig förstås för eventuella fel med tanke på att det gått några år sedan gymnasiets kombinatorikkurs, men sannolikheterna ser väl åtminstone någorlunda rimliga ut.
För det första är ju antecedenten helt orimlig för alla som tror att kvinnor inte av naturen är bättre statsråd men att erfarenhet som män i snitt har mer av påverkar kompetensen i positiv riktning, och för det andra skulle konsekvensen inte följa därav vore den sann: det är inte snittkompetensen som är det relevanta för en sådan post, utan enbart könens andelar av den lilla eliten med den högsta kompetensen. Åtminstone vad gäller intelligens har det ju rapporterats att män har större spridning än kvinnor (förutom att snitten på olika typer av intelligens skiljer sig rätt mycket).
Å andra sidan: om slump får vara en faktor skulle väl "krav på jämn könsfördelning" lika gärna kunna vara en?
Till Marcus m fl: Om det sker ett snett urval på en "lägre" nivå, kommer det att finnas färre kvinnor som dock i snitt är mer kompetenta - helt riktigt. Men det kan ändå vara så att utbudet av kvinnor på den lägre nivå inte räcker till för den högre.
Nu tror jag dock att kvinnor varit poltiskt aktiva i Sverige tillräckligt länge för att rekryteringsbasen för ministrar ska hysa tillräckligt många kvinnor och män som i snitt är ungefär lika kompetenta.
Sedan är ju rekryteringen av ett 20-tal ministrar ett "small sample problem" - men det verkar osannolikt att en small sample bias ständigt ska ge regeringar dominerade av män.
brtkrbzhnv [intressant signatur], din spridningshypotes skulle ändra en hel del, givet att den är sann och att den även gäller den kompetens som behövs i en regering.
Skamligt vore det väl annars...
brtkrbzhnv lämnar ju själv fullt tillräckliga brasklappar för övrigt. Intelligens i den bemärkelse som han eller hon tar upp verkar inte helt relevant för vare sig urvalet eller den faktiska kompetensen.
Jag menar, det är ju ingen hårresande princip direkt.
Problemet är ju att gubbarna (ja lite vänsterspråk kostar jag på mig också :) hela tiden kan behålla sitt maktövertag genom att hänvisa till "kompetensprincipen" - som du väl menar, Pontus, principen är ju faktiskt oantastlig. Men maktmösntret kan då inte brytas, hur mycket man än pekar ut att den ojämna könsfördelningen snarast borde vara ett tecken på att det INTE är kompetensen som värderas främst.
En ojämn könsfördelning, i avseendet medelvärdesjämförelser mellan urval och population, säger ingenting om diskriminering eftersom populationen inte är rekryteringsbasen (som PHberg redan påpekat).
Bergh: Du hade heller inte blivit upprörd över en liknande idé på nationalekonomiska institutionen i lund? Matematiska institutionen? Sjuksköterskor?
Fast kanske din brasklapp (som bygger på hopp snarare än tro) "Nu tror jag dock att kvinnor varit poltiskt aktiva i Sverige tillräckligt länge för att rekryteringsbasen för ministrar ska hysa tillräckligt många kvinnor och män som i snitt är ungefär lika kompetenta." inte kan appliceras här?
Det vill säga om det vore strikt ekonomiska incitament och inget annat som styrde rekryteringar till poster i regeringar likväl som i företag så hade du naturligtvis haft rätt. Men det är väl tämligen uppenbart att det finns många många fler bevekelsegrunder än så - in fact, det är just därför det kallas diskriminering... Just FÖR ATT det inte finns några reella vinster att göra med det, är grunderna för utestängning felaktiga.
Hur många av dessa antaganden är rimliga. Ett.
(Ett är också helt orimligt)
Hur kan man då stötta en sådan princip?
1) Omöjliggör en jämn könsfördelning rekrytering efter kompetens? (Nej)
2) Finns det andra poänger än kompetensförsörjningen med att ha en jämn könsfördelning? (Ja, definitivt i politiska sammanhang)
3) Finns det andra poänger med att ha en ojämn könsfördelning? (Nej!)
Och tar man förslaget på allvar är Mauds kvoteringsvurm verkligen fel och missriktat på så många sätt. För det första, förstås, eftersom hon vill låta den i mångas tycke irrelevanta variabeln kön bli en meriteringsgrund för en ministerpost. Att som vår välfärdsbloggare hävda att ett meritokratiskt urval med någon slags automatik bör ge upphov till en 50-50-fördelning förefaller ganska oöverlagt. Regeringen rymmer bara säg 20 personer. Partiledarna ska rimligen ingå: tre män och en kvinna. Kvar finns 16 platser som alltså enligt Bergh, Schyman, Rosenberg m fl bör fördelas till 9 kvinnor och 7 män. Redan här riskerar konsekvensen att bli absurd. För vad är det som säger att det ur den grupp av påtänkta politrucker - till exempel ur centerns mansdominerade riksdagsgrupp - är mest lämpligt att välja just 9 kvinnor? Ungefär ingenting.
Sedan bör man fråga sig varför just kön är så oerhört viktigt att kvotera efter. Hur många invandrare tror ni kommer att få en ministerpost? Eller ungdomar? Eller homosexuella? Eller personer med arbetarbakgrund? Att sjunga med änglarna i den för dagen moderiktiga feministkören ger säkert plusspoäng i en del sammanhang, men framstår som inkonsekvent om andra typer av potentiell diskriminering samtidigt lämnas därhän.
Jag tror inte att kompetens någonsin kommer att vara helt avgörande för vilka som utnämns till ministrar i Sverige. Det räcker med en snabb blick på den avgående regeringen. Eller för den delen de "initierade" ministertips som i dagarna förorenar tidningsspalter och fikarum. Dock hoppas jag att en borgerlig regering ska visa sig ha tillräckligt mycket ... ryggrad för att ignorera feministiska kvoteringskrav som bygger på ett socialistiskt rättvisebegrepp där aggregaten får ett eget liv och individuella förtjänster får stå tillbaka för kollektiv rättvisa.
Till sist en gliring. När tänker välfärdsbloggaren engagera sig i jämställdhetsgruppen på sitt eget forskningsinstitut? För det finns väl en jämställdhetsplan som beskriver hur man ska hantera det faktum att 90 procent av forskarna är män?
Jag kan bara gissa att de som tycker 50/50 fördelningen är personerna som blir knäsvaga av att läsa i utländska medier där det står att Sverige är världens bästa, mest jämställda land. Alternativt de som tycker siffror skall friseras för då blir verkligheten bättre
1. Det är ett ofrånkomligt faktum att kvinnor traditionellt är diskriminerade när det gäller makt, inflytande och inkomster. Vittnesbörd från t ex kvinnor verksamma i riksdagen berättar om att detta fortfarande är verklighet där. Kvinnor blir ignorerade eller diskret mobbade. Därför är det naturligt att starka kvinnor verkar för en könskvotering, eftersom inga andra konkreta och genomförbara förslag kommit fram till lösning av detta problem. Maud O kan knappast lastas för att den sneda könsfördelningen förekommer inom hennes parti. Snarast kan vi nog anta att hon där också verkar för en bättre balans mellan könen, men att hennes inflytande inte är tillräckligt stort för att resultatet ska vara övertygande.
Detta är den ena dimensionen, och det är hela tiden utifrån den som diskussionen har förts.
2. Den andra dimensionen, den som inte har nämnts, är troligen viktigare. Människor i en maktposition är oftast mycket angelägna om att inte få sin makt kringränd. Det finns knappast någon anledning att tro att ledarna för alliansen är avvikande från det mönstret. Att in blanco acceptera en regel för utnämningarna, hur den än ser ut, är att acceptera inskränkt handlingsfrihet och därmed en försämrad förhandlingsposition i det spel som nu bedrivs bakom stängda dörrar. Varför tror diskussionsdeltagarna att det verkliga målet för ministerutnämningarna är att till varje post välja den mest kompetenta personen? Vet vi inte alla att det är så mycket annat som spelar in? Som att utnämna den eller de personer som skapar den bästa garantin för att var och en av ledarna får behålla eller stärka sin egen position?
Kvotering är alltid fel, men varför skulle det vara till kvinnornas 'fördel' i just regeringsfrågan?