Senaste poster
Populära
Google Scholar
« Utesluter en jämn könsfördelning att ministrar rekryteras efter kompetens? | Main | valvaka, vänsteranalys & SVT:s bloggval »
onsdag
sep202006

Är valet en seger för den socialdemokratiska modellen?

Av de statsvetare som paraderat på DN-debatt sedan valet, är det (föga förvånande) Bo Rothstein som varit skojigast. Hans tes är att Reinfeldt må ha vunnit valet - men den socialdemokratiska samhällsmodellen har segrat: De borgerliga kunde vinna endast genom att lägga alla systemskiftesambitioner på hyllan.

På några punkter måste Rothsteins artikel dock modereras en smula:

1. Sverige har inte "exceptionellt hög tillväxt" som Rothstein skriver (ett enskilt kvartal på toppen av en högkonjunktur räcker inte). "Hyfsad" är ett bättre ord. Lite bättre än EU-snittet de senaste åren, men å andra sidan föll Sverige desto mer 90-93.

2. Studerar man i detalj vad som hänt sedan 80-talet, finns det fog att hävda att s gått åt höger minst lika mycket som "de nya moderaterna" nu gått åt vänster.

På en annan punkt skulle man kunna hävda att den borgerliga segern är en återgång till den arbetslinje som en gång var socialdemokraternas, vilket skulle stärka Rothsteins tes. Det formuleras väl exempelvis i Anders Isakssons krönika, också den i DN:

Förre statsministern Ingvar Carlsson [...] liknade talet om moderaterna som "det nya arbetarpartiet" vid en förklädnad för klassisk högerpolitik. "Moderaterna försvarar sin politik med att ett dåligt jobb är bättre än inget jobb alls . . . men inget verkligt arbetarparti skulle formulera alternativen så", skrev Carlsson. Varför? Jo, för att "dåliga jobb nämligen är detsamma som dåliga livsvillkor", förklarade han.

Men vem avgör vilka jobb som är dåliga eller bra? I arbetslinjen som den ursprungligen formulerades fanns inga sådana distinktioner. Ett jobb vilket som helst till avtalad lön var per definition bättre än inget jobb alls.

Talet om dåliga jobb tog fart i början av 1990-talet när LO-facken bekymrade sig för att så kallade Macjobb i de växande servicenäringarna skulle pressa ner lönenivåerna. I förlängningen väntade dramatiskt växande inkomstklyftor, ett två tredjedels-samhälle där majoriteten levde gott och resten hänvisades till att försörja sig på låglönejobb, leva på a-kassan eller hanka sig fram på bidrag.

Numera närmar vi oss de facto detta två tredjedels-samhälle, men fackets varningar har sedan länge tystnat. 

 

PrintView Printer Friendly Version

EmailEmail Article to Friend

Reader Comments (10)

läste tidigare idag din artikel i Västerbottenskuriren om hur 90-talets tillväxt i mycket går att härleda till liberaliseringarna av t.ex. finans och telemarknaden och försöker få det att gå ihop med Rothsteins teser. Är Sverige ett land som nu fullständigt accepterat det socialdemokratiska problemformuleringsprivilegiet eller ett land där socialdemokraterna accepterat (i stor utsträckning) de liberala (med valfritt prefix) problemformuleringarna.
20 sep | Unregistered CommenterOscarH
Som vanligt är det väl lite av båda delarna. Kombineras Rothsteins analys med Kristina Boréus "Högervåg" och lite av Ehrenbergs tankegångar i de senaste Aftiskrönikorna hamnar vi väl någonstans närmare sanningen. Men ingen kan ta ifrån Råttan det här: han är en fenomenal retoriker!
20 sep | Unregistered Commentergummo
Tack för det Oscar, ännu en artikel som jag själv missat att den kommit in: Här är den:

http://www.vk.se/Article.jsp?article=79666

svaret på din fråga är just "både och". Och det är väl det som gör sverige ganska spännande och intressant.
20 sep | Registered Commenterbergh
KLoka ord Andreas!

Jag undrar vad Bo menar med "nyliberal"? Mig veterligen har de stora ideologiska konfliktytorna inte stått mellan en social och en "nyliberal" modell sedan försvaret slukade halva statsbudgeten under PA Hansson. Och inte ens då tycker jag något parti i svensk politik förtjänar att jämföras med det som kallas nyliberal ideologi.

Vad som har hänt är väl snarare det mest naturliga i världen i en demokrati. Nämligen att de dumma förslagen rensas ut och de bra stannar kvar genom trail and error samt genom mycket visa och retoriska män och kvinnors insatser att förutspå vansinne i politiska förslag.

Med tanke på att sossarna fått rensa bort politiska visioner som att avskaffa penningens makt, införa arbetaredemokrati (vad nu det skulle innebära?) och lägga generalstrejkerna som skulle driva bort kapitalisterna för alltid på is så får de nog sägas ha förlorat stort. Vad skattetryck och socialförsäkrningar anbelangar tror jag varken Lindman, Staaf eller Branting skulle hurra om de då visste vad som nu är.
20 sep | Unregistered Commenterjenny
Det finns från min horisont två tydliga slutsatser:

De nyliberala idéerna (från 80-talet främst) har helt övergivits i realpolitiken.

Den socialdemokratiska modellen har också övergivits i realpolitiken.

Samlingen mot mitten beror på väljarnas behov av trygghet (därav misstron mot nyliberal ekonomisk politik) och de tvingande nya omständigheterna i en globaliserad värld (som den gamla sosse-modellen uppenbarligen inte är anpassad för... Nyliberalismen är det för övrigt inte heller, vad den än säger). Båda dessa är direkta konsekvenser av strukturomvandlingen.

Min analys är att årets val är något av det sista slaget mellan två världskartor som inte följer verkligheten - det ideologiska kompromissandet intill menlöshetens gräns är resultatet av en smygande insikt om allt detta. Ideologisk förnyelse står om hörnet, för både vänster och höger. Spännande!
21 sep | Unregistered CommenterMarcus
Förresten: Borde inte ditt käcka utrop i VK-artikeln, "Sveriges arbetslösa förtjänar att också få del av rekordtillväxten", lyda "Sveriges arbetslösa förtjänar att få jobb". De som alltjämt förblir arbetslösa vinner ju faktiskt inget på din föreslagna politik, det gör de ju bara med fortsatta omfördelningar av rekordtillväxten till bidrag och a-kassa...
21 sep | Unregistered CommenterMarcus
jo. helt rätt.
21 sep | Registered Commenterbergh
Och däri ligger väl hela konflikten egentligen. Kakor är till för att ätas, och en del kommer helt enkelt för sent till kafferepet. Ska staten räcka dem en slant med ett "Seså, var inte ledsen, kila iväg nu och köp dig något gott"? Eller ska den bjuda fler till kalaset men inte lämna en smula till eftersläntrarna?

Det fina vore väl om det gick att både ha kakan och äta den. Göran trodde att man kunde det. Väljarna trodde det inte.
21 sep | Unregistered CommenterMarcus
Vad tycker du om LO:s buller på DN-debatt? Tror du att det finns en risk att kollektivavtalen som sluts kommer att omintetgöra de borgerliga reformerna som LO verkar hota med?

Det här är inget nytt för den som läst sin Hotelling, 1929 tror jag närmare bestämt att året var...

Cider kommer att vara för homogen, politiska partiers plattformer för likartade och reklamfinansierade radiostationer kommer att spela samma slaskiga sörja i kampen om lyssnarna...

A sugarplum lunker

PostPost a New Comment

Enter your information below to add a new comment.

My response is on my own website »
Author Email (optional):
Author URL (optional):
Post:
 
All HTML will be escaped. Hyperlinks will be created for URLs automatically.