Om kön och skandaler
17 okt 2006, kl 23:25 | Feminism, Samhälle och politik Inget ont som inte har något gott med sig: Tack vare svenska journalisters heroiska insatser har vi nu ett ganska stort antal fall av politikerskandaler att analysera. Och det börjar bli svårt att ignorera könsaspekten i vem som kommer undan med vad.
Niklas Ekdal i DN ger en del exempel:
Sist och slutligen kommer man inte runt detta med könet. Mona Sahlin, Laila Freivalds (lägenheten), Maria Borelius och Cecilia Stegö Chilò har grillats hårdare än manliga politiker i motsvarande situation.
Notera hur snabbt Tobias Billström och Andreas Carlgren gled av kroken. Under Sahlin-affären hette den manliga spegelbilden Per Unckel, som åkte för mycket taxi, men vem kommer ihåg det?
För tydlighets skull: Tobias Billström har erkänt obetald TV-licens samt att han använt sitt riksdagskort för privata inköp. Jämför med ståhejet kring Cecilia Stegö och Maria Borelius - eller Mona Sahlin.
Naturligtvis finns det fler exempel:
Thomas Bodström: Rökt hasch, svart hemhjälp.
Anders Borg: Hans rökande verkar bara stärka hans redan coola image. Svart städhjälp har han också haft, i nivå verkar den vara jämförbar med med Gudrun Schymans dito.
Bo Ringholm: var ordförande i en skattefuskande idrottsklubb. Beaktat att Bo blev finansminister fick den skandalen minimala proportioner.
Lars Tobisson Anders Björck: Snodde en pistol han fått som försvarsminister till sin privata samling.
Fler exempel kan nog vaskas fram. Men samtliga ovan nämnda fyra herrar kom ganska lindrigt undan, jämfört med Mona, Cecilia och Maria. Vissa av herrarna var dessutom inkompetenta som ministrar, medan Maria och Cecilia aldrig fick chansen att visa vad de kunde.
OBS: Jag menar nu inte alla ovan borde avgått, eller att alla borde fått sitta kvar.
Däremot tror jag att vissa nu för första gången börjar fundera på om det finns en könsaspekt i vem som kommer undan med vad. Till dem hör nog Cecilia Stegö och Maria Borelius.
i?
Reader Comments (24)
Och det här beror nog på könsroller. Framåt killar med makt *skall* vara lite tuffa och cheeky och ta risker och fiffla lite. Det ingår i rollen. Tjejer skall över huvudtaget inte vara framåt.
Alla socialt konstruerade roller eller grupper innehåller oerhört starka element av inkludering-exkludering - det är ju själva definitionen av en socialt konstruerad grupp. Man inkluderar "sin egen sort" och exkluderar "de andra". Uppbackningen för de kvinnliga snedstegarna är tydligt mycket sämre än för manliga dito, eftersom de tongivande potentiella uppbackarna helt enkelt oftast är män.
Hur kan jämförs Billströms "tremånadersmisstag", med Stöges 16 år? Hur många skandaler kan man räkna upp som bara runnit av Gudrun Schyman? Hur kommer det sig att det finns 10 gånger mer skandaler om män än om kvinnor, trots att det varit "varannan damernas"? Pga att kvinnor är bättre människor? Eller detta kanske också är en "struktur".
Är inte detta att göra det enkelt för sig?
Jag håller nog med signaturen Fredrik: "Man måste nog titta mer i detalj på hur varje person hanterat sitt misstag och framför allt hur media har hanterats innan man kan dra några sådana här slutsatser."
och innan jag funderar på "Hur kommer det sig att det finns 10 gånger mer skandaler om män än om kvinnor, trots att det varit "varannan damernas"?" vill jag veta om det verkligen är så.
min poäng var nämligen att det nu finns så många skandaler att man systematiskt skulle kunna ta sig an frågan om kön spelar roll för vem som kommer undan med vad.
Jag tror att så är fallet - Pontus verkar inte tro det.
Men visst: Kanske är empirin fortfarande så begränsad att vi båda kan behålla våra nollhypoteser. Behagligt ;-)!
Kanske gick media, medvetet eller omedvetet, speciellt hårt åt Cecilia Stegö just för att hon var ett hot mot deras jobb (presstödet, etc).
Kultursidorna i flera tidningar blev rena ledarsidorna i ett par dagar.
De andra ministerskandalerna har förstorats upp ovanligt mycket pga Stegös fiffel, nu när hon avgått dör allt ut om ett par dagar...
Den värsta av dessa syndare är förstås Borelius - vacker, välutbildad och framgångsrik som hon var. Det finns en medialogik som säger att vi njuter mer när sådana människor faller och förmodligen har den rätt, så janteaktiga som vi är.
Vem tror föresten att Göran Persson har ärliga storbondeplaner snarare än lite klassiska skatteplaneringsambitioner. Väl så illa som Borelius kan man ju tycka.
<i>Jag tror inte det handlar så mycket om kön som det handlar om "avvikande karaktärer".</i>
Men är det inte just detta kvinnodiskrimineringen handlar om? Att kvinnor alltid har "avvikande karaktär", eftersom det är den manliga karaktären som är norm.Därmed kan kvinnor alltid avfärdas med att de är just "avvikare", inte håller måttet.
...Det är ingen som har sagt att "kvinnor alltid har 'avvikande karaktär'". Förutom du då.
Markus, riktigt. My mistake.
Bergh, ok, fair enough. Men jag tror fortfarande analysen är missriktad. Speciellt om man inte provar att anta ngn annan position. (Och varför i h-vete verkar människor fullkomligt älska att skylla allt på diskriminering???)
Det är klart att man hellre skyller på någon annan/något annat för att man aldrig får ett break, när man själv och det egna martyrskapet säkert bör ta på sig en del av skulden. Men det är lika klart att den som hela tiden får break inte gärna vill tro att någon annan faktiskt borde ha fått det istället...
Markus, jag tror att du har rätt i sak (in fact, som nationalekonom uppskattar jag naturligtvis din analys som är baserad på personliga incitament). Men, om en människa har incitament att skylla sina personliga tillkortakommanden på ngn form av diskriminering, så har de som är anklagade för att vara de diskriminerande, incitament att förneka existensen av denna diskriminering. Att de gör det bevisar således inte att diskrimineringen finns (ett argument som inte sällan kommer upp i debatten: Om du inte ser strukturen så innebär det att du är en del av den, vilket bevisar dess existens).
Att kunna se utanför sin egna, eller av samhället konstruerade (ha! en struktur!), verklighet, är nödvändigt för en rikigt analys. Så tycker jag inte fallet är idag.
En ytterligare (retorisk kanske) fråga: Varför tittar inte nationalekonomer på diskriminering som en avsaknad av preferensers "completeness" (kan ej den svenska termen)? En sådan analys hade jag helt klart välkommnat och tagit seriöst.
Har det med könsstrukturer att göra? Ja, om man nu tycker om det ordet, vilket jag inte gör. Det har säkert definitivt att göra med att män har en längre tradition av att sitta vid makten. Möjligen har det också att göra med att media närmar sig makten på ett "manligt" sätt, om nu något sådant existerar.
Mona Sahlin nämndes. Hon har väl å andra sidan överlevt fler skandaler än någon annan? Möjligen i konkurrens med en annan kvinna, Gudrun Schyman. Men såvitt jag minns hanterade dessa två situationerna på samma sätt som Billström och Borg; de erkände och lovade bättring.
Sen kunde de kanske i vissa fall spela "jag är kvinna"-kortet också, men det fungerar nog inte längre.
Är jag begriplig eller svamlar jag bara?
Det hade förhoppningsvis inte spelat någon roll om det varit ett annat kön som begick den antidemokratiska handlingen.
Å andra sidan verkar SSU:s ordförande klara sig undan trots fällande dom i tingsrätten (ok, vi har inte sett slutet ännu)...
En hypotetisk fråga (kontrafaktiskt resonemang) till panelen: om det vore män som av någon outgrundlig anledning drabbades av våldtäkt i stället för kvinnor, tror ni då att straffskalorna skulle vara högre än de är idag? Vi förutsätter att männen har samma maktställning som i dagens samhälle... Ja eller nej?
A sugarplum lunker
Å andra sidan är det förstås mycket tänkbart att väldtäkt är ett specialfall genom att det skulle uppfattas hota manligheten eller någonting.
Våra preferenser är säkert inkompletta på alla möjliga sätt men jag förstår inte på vilket sätt det skulle spela större roll för diskrimineringen mellan kvinnor och män på arbetsmarknaden än för diskrimineringen mellan varor på andra marknader.
Johan,
Inget fel på taste eller statistical discrimination. Men diskussionen när det kommer till kön (och klass tillochmed; analysen är densamma), är att 'strukturer' gör att kvinnor (underklassen) inte kan se pay-offen av vissa yrkesval. Det faktum att det till 99 procent är män som är CEO:s gör att kvinnor inte ens har det alternativet i huvudet när de gör sitt karriärval. Detta är incompleteness.
Diskriminering behöver varken handla om de diskriminerande eller de diskriminerades preferenser, ifall det finns nätverksexternaliteter. Det kan ju vara så att det bara är lönsamt att anställa utsatt grupp x om y % av de andra arbetsgivarna också gör det (ni vet, social kompetens etc).
Detta är väl för övrigt ett lysande exempel på när välfärdsanalys bör kompletteras med ett rättighetsperspektiv. Även om samtliga inblandade maximerar sin egen nytta alldeles förträffligt, kan det ju lik förbaskat vara så att det är <b>orättvist</b> att kvinnor i genomsnitt tjänar mindre än män (etc). Och välfärdsteorem till trots kan det ju vara så att de <b>processer</b> som ger upphov till disrkrimineringen är orättvisa.
Jag tror de flesta skulle svara att det är orättvisare att kvinnor har lägre lön men det är svårt att peka på var den relevanta skillnaden ligger om man inte utgår från att den ena löneskillnaden är effektivmässigt motiverad men inte den andra.
För övrigt så länkade bloggen New Economist till ett provokativt papper på temat könsdiskriminering för ett tag sen, http://pantheon.yale.edu/~guinnane/Burnette
http://www.socialstyrelsen.se/Aktuellt/Nyheter/2005/pres050318.htm