Ny ekonomikrönika. Om (s) och sysselsättningen.
10 jul 2006, kl 0:09 | Almedalen Att skriva för Liberala Nyhetsbyrån innebär (förutom trevliga medarbetare) att texterna kan dyka upp lite här och var, med varierande signaturer. Juli månads ekonomikrönika (ett försök till en mer pedagogisk variant av denna blogpost) finns exempelvis i Trelleborgs Allehanda (som osignerad huvudledare), i Sundsvalls Tidning (signerad Andreas Bergh) och - klart festligast - i FaluKuriren där jag presenteras som "
Slutkläm:
Sverige i dag har extremt små löneskillnader mellan anställda – men klyftan mellan de som har jobb och de som saknar är enorm. I genomsnitt är arbetslösheten varken extremt hög eller låg. Men arbetslösheten är fyra gånger högre för invandrare födda utanför EU, och nästan 30 procent bland ungdomar under 25. Bara Polen och Slovakien har högre ungdomsarbetslöshet i EU.
När klyftorna är så stora, går det att hävda att den som accepterar ökad lönespridning faktiskt står för en politik som minskar utanförskapet och ökar jämlikheten. Socialdemokraterna för en politik för högproduktiva, kärnfriska, med rätt utbildning och goda språkkunskaper – medan övriga som inte platsar på arbetsmarknaden hänvisas till välfärdsstatens stödsystem. Deras slogan – "Alla ska med" – ter sig därmed endast ironisk.
Texten är onekligen hård mot socialdemokraterna. Men mitt intryck från en rad seminarier i Visby, är att socialdemokraternas representanter är ovilliga att diskutera sysselsättningsproblemet. Samtidigt hyfsas statistiken exempelvis genom att 29-åringar förtidspensioneras (eller erbjuds sjuk- och aktivitetsersättning, som det numera heter).
Jag kan inte tänka mig att detta var vad arbetarrörelsens grundare ville att välfärdsstaten skulle leda till.
Reader Comments (4)
Känner du dig föranledd att be om ursäkt för att du, i en ledartikel i en handfull borgerliga tidningar, riktar kritik mot en sittande socialdemokratisk regering ett valår då dessutom ett rekordstort borgerligt försprång utraderats till Sören Holmbergs oförställda förvåning, eller försöker du låtsas som om du (i likhet med Fredrik Reinfeldt) egentligen tycker ganska bra om arbetarrörelsen, socialdemokratin och blandekonomin men tycker att Göran Persson har svikit Axel Danielssons, Mäster Palms och Ernst Wigforss lysande exempel de senaste tre-fyra åren.
Eller va?