Berghs betraktelser

Festlig snubbe på fp:s ekonomiska seminarium - mer här.

I morgon bär det av till Gotland (ehuru väderprognosen är dyster). Har nyss dryftat rubricerad fråga på almedalsbloggen. Om vi skulle ses i vimlet, betänk att jag ofta har ett oavsiktligt ironiskt tonfall.

Att skriva för Liberala Nyhetsbyrån innebär (förutom trevliga medarbetare) att texterna kan dyka upp lite här och var, med varierande signaturer. Juli månads ekonomikrönika (ett försök till en mer pedagogisk variant av denna blogpost) finns  exempelvis i Trelleborgs Allehanda  (som osignerad huvudledare), i Sundsvalls Tidning (signerad Andreas Bergh) och - klart festligast - i FaluKuriren där jag presenteras som "tidningens specielle medarbetare" följt av hela titelbatteriet.

Slutkläm:

Sverige i dag har extremt små löneskillnader mellan anställda – men klyftan mellan de som har jobb och de som saknar är enorm. I genomsnitt är arbetslösheten varken extremt hög eller låg. Men arbetslösheten är fyra gånger högre för invandrare födda utanför EU, och nästan 30 procent bland ungdomar under 25. Bara Polen och Slovakien har högre ungdomsarbetslöshet i EU.

När klyftorna är så stora, går det att hävda att den som accepterar ökad lönespridning faktiskt står för en politik som minskar utanförskapet och ökar jämlikheten. Socialdemokraterna för en politik för högproduktiva, kärnfriska, med rätt utbildning och goda språkkunskaper – medan övriga som inte platsar på arbetsmarknaden hänvisas till välfärdsstatens stödsystem. Deras slogan – "Alla ska med" – ter sig därmed endast ironisk.

Texten är onekligen hård mot socialdemokraterna. Men mitt intryck från en rad seminarier i Visby, är att socialdemokraternas representanter är ovilliga att diskutera sysselsättningsproblemet. Samtidigt hyfsas statistiken exempelvis genom att 29-åringar förtidspensioneras (eller erbjuds sjuk- och aktivitetsersättning, som det numera heter).

Jag kan inte tänka mig att detta var vad arbetarrörelsens grundare ville att välfärdsstaten skulle leda till.

Igår talade Lars Ohly i Almedalen. Sett som retorisk övning för att elda upp de egna, lyckades han bra. Men hans åhörare var färre än vid tidigare talare, och sakligt sett var talet ett haveri av tokigheter om hur ekonomin fungerar.

Min personliga ranking av talen hittills blir som följer: 

1. Reinfeldt. Ganska laddad, inget som var helt uppåt väggarna, inte helt ointressant.

2. Persson. Flummigt värre, men inga sakfel och även en trött Persson är en anständig talare.

3. Wetterstrand följd av Eriksson. Båda var okej, varken mer eller mindre, men wetterstrand är den bättre av de två.

4. Hägglund. Tråkig till tusen. Betydligt roligare är han med färre åhörare.

5. Ohly. (se ovan)

SCB hade idag seminarium om Sveriges ekonomi. Följande framkom (diagram ur deras rapport):

Hushållens räntebetalningar 

 

Många är oroliga över bostadsmarknaden och hushållens skuldsättning. Men som framgår av bilden bredvid, har hushållens ränteutgifter som andel av deras disponibla inkomst fallit oavbrutet i 15 år, och är långt ifrån det sena 80-talets nivåer.

 Sveriges tillväxt i jämförelse

På seminariet argumenterades för att 1996 är ett bra basår för jämförelser, eftersom ekonomin då hämtat sig efter 90-tals krisen. Och då slår Sverige EU15 alla år utom 1996 och 2001. 

 Arbetslösheten: 8.2 procent

Slutligen meddelades att den svenska arbetslösheten, enligt de definitioner som kan jämföras med andra länder, är 8.2 procent (april i år). Denna siffra fås genom att till de öppet arbetslösa, lägga personer i diverse åtgärder. Då hamnar man på 7.8 procent. 8.2 procent blir siffran om man dessutom lägger till studenter som söker jobb.

Det är således dessa siffror LO:s Dan Andersson syftar på när han säger att den svenska arbetslösheten är 7-8 procent, vilket han gjorde på moderaternas semiunarium igår.

Vill man räkna högt, räknar man alla mellan 16 och 64 som inte har ett jobb som arbetslösa, dvs 1,6 miljoner eller 27%. Det är högre än till och med moderaternas egna mått "bred arbetslöshet". 

I morse, socialdemokraternas ekonomiska seminarium.

Featuring: Pär Nuder, Ségolène Royal (fransk parlamentsledamot och segertippad presidentkandidat), Poul Nyrup Rasmussen (ordförande i europeiska socialdemokraters parti), och Stefan Löfven (ordförande i IF Metall).

Om talarna: Royal var karismatisk, och simultantolkades från franska till engelska. Nuder den enda som var en smula självkritisk, varmed avses en liten bisats om arbetarrörelsens protektionistiska tendenser.

Tema: I princip samma som gårdagens SN-seminarium och moderaternas i morgon: Sysselsättnigen och globaliseringen.

Nyhet: Svenska finansdepartementet har till sammans med HM Treasure författat en rapport med den svulstiga titeln "Social Bridges - Meeting the challenges of globalsation"

Kommentar: Likt ett mantra upprepas att Europa inte ska konkurrera med lägre löner och osäkra jobb. Den europeiska arbetslösheten ska istället lösas med "education, added value och quality" som Royal uttryckte det. Istället för att lågproduktiva görs anställningsbara genom att de tillåts få löner som motsvarar deras produktivitet, ska de utbildas för skattemedel tills de är högproduktiva.

Strategin är en smula naiv, eftersom människors anställningsbarhet minskar ju längre tid de är borta från arbetsmarknaden.

Den nya, europeiska modellen som beskrevs på seminariet tycks vara en modell som ger trygg sysselsättning åt högproduktiva insiders, medan de som är lite mindre produktiva på grund av ungdom, språkproblem, lättare arbetsskador eller hälsoproblem försvinner ut från arbetsmarknaden in i välfärdsstatens alla system. Där är tanken att de ska omskolas eller rehabiliteras, men erfarenheten visar att utanförskapet bara växer.

På Svenskt Näringslivs seminarium gjorde Hans-Werner Sinn en skarp analys av Europas sysselsättningsproblem. Han myntade uttrycket bazar-ekonomi för att beskriva fenomenet att rika länder numera skapar allt mindre value added, och exemplifierade med porsche cayenne som numera nästan helt tillverkas i Polen.

Inget ont i detta – kruxet är att den arbetskraft som frigjorts från tillverkningsindustrin hamnat i välfärdsstatens försörjningssystem, inte i andra jobb.

Det intressanta är Sinns idéer om hur detta rättas till. Problemet är att Europas länder ger stöd åt människors fritid och beskattar deras arbete hårt även vid låga inkomster. Dessutom skapar socialbidragets konstruktion en fattigdomsfälla. Sinn rekommenderar därför förändringar av socialbidraget och motsvarande bidrag:

• sänkt socialbidrag, men igengäld
• ingen avtrappning av bidraget mot väldigt låga inkomster, samt därefter
• partiell avtrappning av bidrag mot ökad arbetsinkomst, så att arbete alltid lönar sig.

Liknande idéer har jag ju haft länge, så jag tycker såklart Sinn träffar helt rätt - se senast artikel i Stockholms Fria, (blogginlägg här) eller den här ur Liberal Debatt för 6 år sedan.

(Om någon undrar: Feldstein på seminariet var off-topic och pratade om mest om usas bytesbalansunderskott och dess effekter på dollarkursen (den spås falla)).

Politikerveckan i Almedalen är i år större än någonsin. Intressanta seminarier krockar. I morgon skulle jag vilja gå på Feministiskt Initiativs debatt "Mannen - djur, odjur eller jämställd?" med bl a mansforskaren Birger Östberg.

Men tyvärr krockar detta med med Svenskt Näringslivs seminarium:

"Sweden's structural challenges - ett seminarium om Sveriges strukturella utmaningar" (sic!)

Låter inte titeln lockande? De har hursomhelst lockat hit både Martin Feldstein och Hans Werner Sinn, och då är saken klar för min del. Oklart om detta gör mig till djur, odjur eller bara till en stereotyp manlig nationalekonom...

Andra bloggar om: almedalen, politikerveckan, strukturproblem, djur, odjur