Hur ser biståndsarbetare på näringslivet?

Ibland säger en bild ganska mycket. På en bild från detta seminarium syns Charlotte Petri Gornitzka, GD, Sida samt Anneli Rogeman, VD, Kooperation utan Gränser med viss skepsis lyssna på Stina Billinger (ej i bild), hållbarhetschef, SPP, som talar om näringslivets utvecklingsfrämjande roll.

Killen som ser mer fundersam ut är Erik Helmerson, ledarskribent, DN.

Sidas GD berättade på detta seminarium att Sida garanterar förlusterna när kvinnor vill ta lån för att ägna sig åt småskaligt jordbruk. Intressant.

(bild: Therese!)

Fungerar ett samhälle som inte kräver tillväxt?

Framme i Almedalen. I morgon:

Fungerar ett samhälle som inte kräver tillväxt?

samt

Arbetstidsförkortning – begränsningar och möjligheter

Arrangörer för båda dessa är 

Högskolan på Gotland avd SWEDESD (Swedish International Centre of Education for Sustainable Development), Gruppen De gröna i EU-parlarmentet, Steg 3

och båda leds av Birger Schlaug.

Min huvudpoäng:

Dagens samhälle _kräver_ inte tillväxt. Tillväxt uppstår när människor strävar efter att förändra sin situation så att de själva uppfattar den som bättre. Det är föga troligt att människor nu eller någonsin skulle upphöra att se problem i sin omvärld.

Problematisering: Varför är så många kritiska till dagens fokus på ekonomisk tillväxt?

Risken finns att verksamheter som många uppfattar ger förbättringar på kort sikt (säg 5-10 år) visar sig ge försämringar på längre sikt. Överdriven fokus på exempelvis årliga tillväxttal riskerar då att försämra de långsiktiga tillväxtförutsättningarna.

Torskfisket i Östersjön är ett enkelt och konkret exempel.

Vad man inte bör göra: Det är varken möjligt eller önskvärt att försöka förhindra människor att sträva efter tillväxt. Införandet av en grön BNP kommer med säkerhet att skapa ett väldigt trätande kring hur detta ska definieras och mätas. Det är inte helt enkelt att mäta BNP och produktivitet på ett rättvisande sätt, och jag har svårt att se på vilket sätt ett ännu mer svårmätt begrepp som grön BNP skulle lösa några problem.

Vad man bör göra: Identifiera de verksamheter där det finns stora vinster på kortsikt som riskerar ge stora problem på lång sikt. Enbart kunskapen om att det med stor säkerhet föreligger problem av typen allmänningens tragedi skapar sociala normer som minskat de kortsiktiga vinsterna.

Exempel: Ju fler som vet att noshörningen är utrotningshotad och att dess horn inte botar cancer (se denna DN-artikel), desto mindre lönsam blir tjuvjakt.

Därutöver bör man komplettera med politiska åtgärder som gör det mindre lönsamt att bedriva de verksamheter som skapar problem på längre sikt.

Forskning, information och ekonomiska styrmedel, med andra ord. Satsar miljörörelsen på detta, tror jag man kommer långt.

Om man däremot prioriterar att opinionsbilda mot tillväxt i allmänhet eller fastnar i diskussioner om hur grön BNP ska mätas, ser det mörkare ut. För både miljörörelsen och för miljön.

Ännu ett lästips

Förresten, apropå penningpolitik, läs gärna Hassler & Krusells gästinlägg på ekonomistas om Schymans, ska vi kalla det, anti-poor monetary contraction?

den som redan var jämförelsevis penningstinn blev ännu rikare tack vare Schymanns kupp. Ett alternativt sätt för Gudrun att åstadkomma detta hade varit att direkt skänka de 100 000 kronorna till alla andra i proportion till deras kroninnehav. Detta vore dock betydligt mer komplicerat och sedelbränneri är därför egentligen ett ganska finurligt sätt att åstadkomma denna sorts omfördelning.

I all hast från Almedalen

Lurvar runt i ett soligt Visby. Några axplock:

Här surnar jag till på Ali Esbati och vänsterpartiet.

Här eldar Gudrun Schyman upp 100 000. Inte så moget.

Här skriver Affärsvärlden om ekonomiklubben (kan ses här). Inte var dag det ger press att kräva utredning om ny skattereforem!

Har även skrivit på makthavare.se om en diskussion om biståndsforskning och socialdemokraternas ekonomiska seminarium. Båda grejorna var dock ganska andefattiga. (Intressant dock att Wanja Lundby Wedin numera säger rakt ut att facklig akassa är viktigt för att det håller uppe den fackliga organisationsgraden.)

Här kan man se flera intressanta seminarier från Fores "Liberala dagen". Enligt uppgift är i synnerhet seminariet "Utmanar feminismen liberalismen?" intressant.

Även Ratios seminarier kan upplevas i efterhand via bambuser här. Vid min egen övning deltog en mycket sympatisk vänsterpartist, och vid Peters övning idag syns en självironi hos Olof Johansson som jag inte sett tidigare. Och inte bara det!

Avslutar med en bild av statsvetaren Katarina Barrling Hermanssons underhållande beskrivning av interna riter inom folkpartiet. Mer finns i senaste numret av statsvetenskaplig tidskrift.

Ännu fler Almedalentips

När jag ändå är i gång: Jag har hamnat i tvenne paneler med god potential att bli veritabla pladderöverdoser.

Denna diskussion ordnas av Folkhälsoinstitutet på temat "Vem fixar folkhälsan – individen eller samhället?" innehåller följande gäng av förstå-sig-påare:

Marie Söderqvist Tralau, vd i analysföretaget United Minds AB och krönikör i Expressen.
Joakim Palme, vd för Institutet för framtidsstudier. 
Andreas Bergh, nationalekonomiska institutionen vid Lunds universitet och välfärdsforskare vid Ratio i Stockholm.
Eva Liedström Adler, generaldirektör för Kronofogdemyndigheten
Anne Brynolf, läkarstudent vid Karolinska Institutet, studentrepresentant i Läkartidningens redaktion och ledarskribent på Dagens Nyheter.
David Eberhard, psykiatriker och överläkare, Danderyds sjukhus.

Som kontrast till den stora spridningen i panelen ovan, notera homogeniteten i följande panel:

Villy Bergström, f.d. vice riksbankschef.
Hans Tson Söderström, professor, Handelshögskolan.
Andreas Bergh, doktor i nationalekonomi, Lunds Universitet, IFN och RATIO.
Bengt Dennis, f.d. Riksbankschef.
Eva Srejber, ledamot, Europeiska Investingsbanken.
Magnus Henrekson, vd för Institutet för Näringslivsforskning.
Cecilia Skingsley, analyschef, Swedbank.
Pehr Wissén, huvudsekreterare, Finansmarknadsrådet.

Detta är allstå ekonomiklubbens visby-special, som tar sig an frågorna Vad händer efter finanskrisen? Hotar en bostadsbubbla? Eller en skuldkris? Hur ska Greklandskrisen sluta?

På a svarar jag att förr eller senare blir det kris igen, på d svarar jag långtgående strukturreformer.

På b och c ber jag ödmjukast om hjälp!

Fler almedalentips: Coola statsvetare

På Clarion Hotell i Visby tilldrar sig följande mustiga events:

Mer info här!

Två almedalentips

Tänkte tipsa om några raffiga grejor under almedalsveckan.

Först, en liten Ratio-grej om reformer i OECD-länder. Jag kommer att visar lite tuffa scatterplots, och sedan blir det diskussion med bland andra Niklas Nordström (f d SSU-ordförande) och Bo Lundgren (f d moderat-ledare)

Måndagen 9-10, hästgatan 12. Mer info här!

Sedan, på onsdagen, blir det om möjligt ännu bättre. Under rubriken "Vem ska regera med vem" diskuterar en viss PSW med bland andra Mikaela Valtersson, Erik Ullenhag och Olof Johansson.

Här råkar jag veta att det kommer att presenteras opinionssiffror som är mycket spännande.

Mer här!

Inför socialdemokraternas ekonomiska seminarium

Korspostat från Makthavare.se
--------------------------------------
Det fanns en tid då socialdemokraternas ekonomiska seminarium var långt, påkostat och hyste internationella tungviktare inom antingen politik eller ekonomi. Senast var 2006, då affischnamnet var franske presidentkandidaten Ségolène Royal. Årets seminarium har inte riktigt samma stjärnglans.

Platsen är Wisby Strand 10-12 på tisdag, och årets tema är "Full sysselsättning." Panelen består av:

Henry Ohlsson, professor i nationalekonomi vid Uppsala universitet.
Anna Thoursie, utredningschef på Kommunal.
Allan Larsson, f d finansminister, och [[Thomas Östros]]

Vad kan sägas om detta? Henry Ohlsson är en stabil, ganska mainstream och föga radikal nationalekonom. Skrev för tre år sedan i Ekonomisk Debatt om strukturomvandlingens fördelar och hur den bäst underlättas. Nyanserat och läsvärt - hela artikeln här.

Anna Thoursie brukar också vara klok och nyanserad. Båda är dock åsiktsmässigt säkra kort för socialdemokratin. Övriga två tarvar knappast någon mer ingående presentation.

Socialdemokraterna verkar i år ta det säkra och tråkiga före det osäkra och spännande. Det känns som väldigt länge sedan Lundaekonomen Anne-Marie Pålsson 1993 var inbjuden till s-seminariet och startade den så kallade pig-debatten som pågår än idag.

Finns det bohemer på månen?

Festlig snubbe på fp:s ekonomiska seminarium - mer här.

Varför ser fp globaliseringen som en tävling?

I morgon bär det av till Gotland (ehuru väderprognosen är dyster). Har nyss dryftat rubricerad fråga på almedalsbloggen. Om vi skulle ses i vimlet, betänk att jag ofta har ett oavsiktligt ironiskt tonfall.

Ny ekonomikrönika. Om (s) och sysselsättningen.

Att skriva för Liberala Nyhetsbyrån innebär (förutom trevliga medarbetare) att texterna kan dyka upp lite här och var, med varierande signaturer. Juli månads ekonomikrönika (ett försök till en mer pedagogisk variant av denna blogpost) finns  exempelvis i Trelleborgs Allehanda  (som osignerad huvudledare), i Sundsvalls Tidning (signerad Andreas Bergh) och - klart festligast - i FaluKuriren där jag presenteras som "tidningens specielle medarbetare" följt av hela titelbatteriet.

Slutkläm:

Sverige i dag har extremt små löneskillnader mellan anställda – men klyftan mellan de som har jobb och de som saknar är enorm. I genomsnitt är arbetslösheten varken extremt hög eller låg. Men arbetslösheten är fyra gånger högre för invandrare födda utanför EU, och nästan 30 procent bland ungdomar under 25. Bara Polen och Slovakien har högre ungdomsarbetslöshet i EU.

När klyftorna är så stora, går det att hävda att den som accepterar ökad lönespridning faktiskt står för en politik som minskar utanförskapet och ökar jämlikheten. Socialdemokraterna för en politik för högproduktiva, kärnfriska, med rätt utbildning och goda språkkunskaper – medan övriga som inte platsar på arbetsmarknaden hänvisas till välfärdsstatens stödsystem. Deras slogan – "Alla ska med" – ter sig därmed endast ironisk.

Texten är onekligen hård mot socialdemokraterna. Men mitt intryck från en rad seminarier i Visby, är att socialdemokraternas representanter är ovilliga att diskutera sysselsättningsproblemet. Samtidigt hyfsas statistiken exempelvis genom att 29-åringar förtidspensioneras (eller erbjuds sjuk- och aktivitetsersättning, som det numera heter).

Jag kan inte tänka mig att detta var vad arbetarrörelsens grundare ville att välfärdsstaten skulle leda till.

Ranking av Almedalsdalstalen hittills

Igår talade Lars Ohly i Almedalen. Sett som retorisk övning för att elda upp de egna, lyckades han bra. Men hans åhörare var färre än vid tidigare talare, och sakligt sett var talet ett haveri av tokigheter om hur ekonomin fungerar.

Min personliga ranking av talen hittills blir som följer: 

1. Reinfeldt. Ganska laddad, inget som var helt uppåt väggarna, inte helt ointressant.

2. Persson. Flummigt värre, men inga sakfel och även en trött Persson är en anständig talare.

3. Wetterstrand följd av Eriksson. Båda var okej, varken mer eller mindre, men wetterstrand är den bättre av de två.

4. Hägglund. Tråkig till tusen. Betydligt roligare är han med färre åhörare.

5. Ohly. (se ovan)