Rodrik, staten och äganderätten
Mer från Rodriks bok (även läsbart här): Kan äganderätter existera utan en fungerande statsmakt?
Rodrik jämför Ryssland och Kina på 90-talet, och konstaterar att på pappret hade Ryssland ekonomiskt överlägsna instiututioner:In Russia, an investor has in principle the full protection of a private property-rights regime enforced by an independent judiciary. In China, there is no such protection, because private property was not legally recognized until recently, and the court system is not independent.
Trots detta föredrog internationella investerare i regel Kina framför Ryssland. Varför?
Rodriks förklaring:
The largest boom in "private" investment in China took place (at least until the mid-1990s) in township and village enterprises (TVEs). These were firms in which local governments typically held ownership. [...] Private entrepreneurs felt secure not because the government was prevented from expropriating them, but because, sharing in the profits, it had no interest in expropriating them.Resonemanget påminner - intressant nog - om Sverige på 1800-talet, då vi fick äganderätter när staten avvittrade skogsmark till utländska entreprenörer - och på så sätt fick vinster från skogsbruket att beskatta (allt beskrivet av Jan Jörnmark i den fascinerande boken Skogen, staten och kapitalisterna).
Sverige på 1800-talet, Kina på 90-talet... Historien tycks rymma mängder av exempel på att fungerande äganderätter växer fram i nära symbios med den offentliga maktens beskattning. Frågan är om det finns något exempel på motsatsen?
Reader Comments (4)
Äganderätter kan vara formellt skyddade och praktiskt skyddade. Dessa två egenskaper sammanfaller inte alltid. Viktigast för investerare är praktiskt skyddade äganderätter. I Ryssland var äganderätterna formellt skyddade, vilket inte var fallet i Kina. I Kina var äganderätterna dock praktiskt skyddade i större utsträckning än i Ryssland, varför utländskt kapital främt sökte sig till Kina.Orsaken till att äganderätterna var praktiskt skyddade Kina var att staten inte hade några incitament att expropriera verksamheter som de fick skatteintäkter från.
Om detta är den tolkning man bör ge argumentet så väcker det några tankar från min sida.
1. Tog inte ryska staten också ut skatt? Kan man i så fall verkligen se den starka koppling mellan beskattning och fungerande äganderätter som Anders Bergh påtalar? Detta argument kan omföras på svensk nivå: Ok, visst, skeendena i skogsnäringen på 1800-talet passar in i mönstret, men det finns gott om andra episoder under svensk historia då verksamheter trots beskattning sedermera exproprierats.
2. Kan man verkligen utelämna andra faktorer från en sån här analys om man ska dra så långtgående slutsatser? Jag menar valet mellan Kina och Ryssland måte ju påverkas avsevärt av exempelvis relativa lönenivåer och allmän stabilitet.
"A state, like any organization, is stable and efficient when those who own it are those who control it. However, this does not mean the owners and the employees must be the same people. If agent (employee) and principal (owner) can separate, the state will be much more stable and much more efficient."
Länk: http://unqualified-reservations.blogspot.com/2007/11/urs-advice-for-president-musharraf.html
Frestelse, för staten att expropriera är något som lönar sig endast på kort sikt eftersom det lär skrämma bort invetserare på lång sikt.
2. självklart. men allt annat lika...
tack för länktipset!
a