torsdag
mar222007
Vår-vinter i välfärdslandet?
22 mar 2007, kl 1:26 | Samhälle och politik På tips från Jenny, har jag läst en hel del i Vinter i välfärdslandet (av Elisabeth Langby) som gavs ut 1984. Tesen i boken är att den svenska välfärdsstaten skapat en kronisk överkonsumtion och att en kollaps stundar. 1993 gavs boken ut i en andra upplaga, med ett förord som onekligen andas "vad var det jag sade?"
Någon tredje nyutgåva är knappast att vänta. Flera av Langbys centrala spådomar har visat sig vara helt fel. Hennes domedagsprofetia vilar tungt på antagandet att svenska politiker inte klarar av att genomföra de förändringar som förekom i debatten under tidigt 80-tal, samt att dessa förändringar ändå inte är tillräckliga.
Sverige kommer exempelvis aldrig att kunna genomföra kraftiga avregleringar enligt Langby:
1970-talet innebar en explosion av lagar och regleringar inom arbetarskydd och miljövård. [...] de gör det krångligare och dyrare för företagen att producera. [...] Men vem vill att vi, för att öka konkurrenskraften, skall släppa efter på miljövårdskrav och arbetarskydd? I alla fall inte en politiker som vill sitta i regeringen efter nästa val. (sid. 72)Samma argument förklarar varför Sverige aldrig skulle lyckas reformera pensionssystemet:
Sveriges ATP-system kollapsar inom loppet av tio år om inte antingen pensionsutbetalningarna minskas eller avgifterna höjs. [...] Men, om det är svårt att minska på transfereringarna är det än svårare att skära ned socialförsäkringssektorn. [...] Vem är den politiker som ska berätta för oss att vi inte skall få ut vad vi betalat in? (sid. 75)Pja, vad sägs om Bo Könberg, Anna Hedborg och Margit Gennser? Langby spår vidare, och dömer ut andra reformer som både otillräckliga och ogenomförbara:
- Skolpeng och andra pengsystem: "Skulle dock vara svårt att praktiskt genomföra [...] lärarkåren skulle istället för att ha garanterade jobb utsättas för marknadskrafterna" (sid. 77)
- Entreprenadupphandlingar: "Även om privatiseringsförslagen är bra i teorin kan de inte få någon väsentlig praktisk betydelse. Åttiotalet är inte en tid för sociala experiment." (sid. 79)
- Rationalisering av den offentliga sektorn: "Det går inte att minska den [offentliga sektorn] så mycket som behövs för att budgetunderskottet ska få rimliga proportioner" (sid. 81)
Langby har uppenbart underskattat det politiska systemets förmåga att reformera sig självt. Samtidigt är det naturligtvis inte rättvist att döma ut analysen i efterhand med facit i hand: Den svenska reformprocessen kan mycket väl ha underlättats av just varningsklockor som Langbys bok.
Reader Comments (6)
"Marx har uppenbart underskattat det politiska systemets förmåga att reformera sig självt. Samtidigt är det naturligtvis inte rättvist att döma ut analysen i efterhand med facit i hand: Den kapitalistiska reformprocessen kan mycket väl ha underlättats av just varningsklockor som Langbys bok."
Nu sitter jag väl mest och är lite trött men rätt kul har jag iaf:-)
Sanningen är väl att Langby i vissa avseenden underskattade hur illa det skulle gå. Vi har nu miljoner i utanförskap som hellre lever fett på våra surt förvärvade skattepengar än att försörja sig själva. Parasiterandet har blivit norm i det svenska samhället. Och det tillfälliga andrum som skattereformen 1990 gav har sedan dess urholkats med värnskatt och andra otrevligheter. Nu har vi till råga på allt en moderat regering som söker konfrontation med arbetsgivarna och inte facket.
Så ärligt talat, Andreas, jag tror att vi är många liberaler som känner att vi faktiskt lever i Elisabeth Langbys dystopi.
Men tack, trots allt, för en ofta mycket läsvärd blogg!
Mvh
Kurt G Rantzén
Det vill säga, om herr advokaten Rantzén ser domedagen realiserad för honom i detta nu, på grund av omfördelningen av hans inkomster till lata samhällsparasiter, kan han få det väldigt jobbigt när basunerna väl ljuder... ;-)