Rodrik om the Washington Consensus

I senaste Journal of Economic Literature skriver Dani Rodrik under rubriken "Goodbye Washington Consensus, Hello Washington Confusion". Bakgrunden är bl a den här världsbanksrapporten som utvärderar de reformer Världsbanken förespråkat under 90-talet, närmare bestämt följande:

1. Fiscal discipline
2. Reorientation of public expenditures
3. Tax reform
4. Financial liberalization
5. Unified and competitive exchange rates
6. Trade liberalization
7. Openness to DFI
8. Privatization
9. Deregulation
10.  Secure Property Rights

Uganda, Tanzania och Mozambique brukar nämnas som framgångsexempel, men det är svårt att komma ifrån att resultaten i de allra flesta länder varit stora besvikelser.
Som en del av läroprocessen ändrades fokus och Rodrik har 10 punkter som beskriver "the augmented washington consensus":

11. Corporate governance
12. Anti-corruption
13. Flexible labor markets
14. WTO agreements
15. Financial codes and standards
16. “Prudent” capital-account opening
17. Non-intermediate exchange rate regimes
18. Independent central banks/inflation targeting
19. Social safety nets
20. Targeted poverty reduction

Formuleringar i världsbanksrapporten antyder nu dock att man helt lämnar tanken på "recepttänkande":

there is no unique universal set of rules...[W]e need to get away from formulae and the search for elusive ‘best practices’...”

Rodrik beskriver två trender som är i ropet: Institutioner (Acemoglu, Easterley & Levine m fl) och bistånd (Sachs och FN framför allt).

Artikeln för onekligen tankarna till Lars Jonungs ESO-rapport från 1999, Med backspegeln som kompass. Här beskrivs hur svensk stabiliseringspolitik lyckats lära av erfarenheter, men ständigt överdriver betydelsen av den allra senaste erfarenheten.

Även om pendeln just nu alltså slår tillbaka känns det troligt att policyrekommendationer i framtiden kommer att innehålla en mix av det ursprungliga Washington Consensus, bistånd och lärdomar från institutionell ekonomi.

Inte minst "Secure Property Rights" lär avancera på prioriteringslistan: Handelsliberaliseringar och öppenhet får väldigt olika effekter beroende på om det finns ett fungerande system för äganderätter eller ej.

Det handlar inte bara om att göra rätt saker, utan också om att göra saker i rätt ordning.

Comments

[Kalle]

Onekligen behöver även företag och företagare tingsrätter, kronofogdar, lantmäterimyndigheter, skatteverk (det kanske inte alla tycker att de behöver iofs ...) och tullmyndigheter. Och de skapas inte av sig själva.

[Pelle Ahlerup]

"Handelsliberaliseringar och öppenhet får väldigt olika effekter beroende på om det finns ett fungerande system för äganderätter eller ej."
Verkligen, och på allt fler områden finner man att utfallet från reformer och förändringar skiljer sig markant åt mellan länder som har goda institutioner och länder som har dåliga institutioner. En första reaktion på dessa resultat kan vara att man blir skeptisk till att öppna upp länder som har dåliga institutioner. Men som du skriver är det snarare frågan om i vilken ordning man ska genomföra reformer. Det krävs att ekonomin är tillräckligt dynamisk för att ett land ska vinna på att öppna sig för handel, för annars riskerar man att skapa en så stor grupp av förlorare att man får problem på andra områden och de potentiella fördelarna med friare handel går om intet.
Men hur skapar man en dynamisk ekonomi i ett urfattigt land med massiv korruption? Det är en god insikt att man behöver göra saker i rätt ordning, men i mitt tycke återstår det en hel del forskning innan vi vet hur man alls får igång processen.