Är det bra att nationalekonomin är indelad i inriktningar?
8 mar 2007, kl 0:53 | Lite väl akademiskt Svenska nationalekonomiska institutioner har i regel lite olika inriktningar med motsvarande seminarieserier: Mikro, makro, finansiell, internationell, utvecklings- och offentlig ekonomi, exempelvis. Hur motiverat är detta egentligen?
När jag var i USA, kändes uppdelningen där motiverad av rent praktiska skäl: seminariet i arbetsmarknadsekonomi med Hoxby och c:o drog alltid 5-10 seniorer, och ett 20-tal doktorander och gästforskare. Fler än så går inte att vara på ett work in progress-seminarium.
Den förklaringen håller inte i Sverige. Ej heller kan man rimligen påstå att uppdelningen är särskilt rationell, ty de flesta inriktningar är mer eller mindre mikrobaserade (och bör så vara).
Personligen tror jag inriktningstänkandet är mentalt begränsande. Nya doktorander börjar snabbt tänka i termer av vilken inriktning de ska välja (med uppenbara följder för handledare, finansierings- och framtida anställningsmöjligheter), istället för att söka intressanta forskningsproblem.
Nyligen gjorde NY Times en informell undersökning bland 20 tunga ekonomer om vilka yngre amerikanska ekonomer som anses pyssla med spännande ämnen och tros bli framgångsrika framöver. 13 yngre förmågor nämndes. Här ordas om att 6 av dessa är gifta med varandra, men minst lika intressant är att kika på ämnena de skriver om:
"Microfinance in poor countries", är det mikro, utvecklings- eller finansiell ekonomi? Beats me! Men varför måste det etiketteras överhuvudtaget?
Kanske är det dags att avskaffa inriktningarna och istället säga till nya doktorander att de ska välja intressanta forskningsfrågor och gå på alla intressanta seminarier utan att tänka i termer av inriktningar?
Reader Comments (6)
Att man behöver kunna mycket för att studera saker som går på tvärs är ju en sak. Om man skriver en uppsats om kvinnors roll i fornnordisk religion (vilket inte är det min syster skriver, tror jag) så måste man kunna historia, religion, genusvetenskap, fornnordiska och runologi (som är en hel vetenskap i sig). Men det vore ju bra om det kunde göras så enkelt som möjligt.
Hur det skall gå till har jag ingen aning om. :-)
Problemet Lennart tar upp verkar mer handla om för många institutioner och för dåligt samarbete mellan dem. Att ändra på det är inte riktigt samma sak som att avskaffa inriktningar. Inriktningar är ju inte formaliserade indelningar på samma sätt, utan praktiska klassifikationer vars gränser kan (bör kunna) överskridas och ändras.
En grej som skiljer samhällsvetenskapen från natur- och teknikvetenskapen är ju att indelning i ämnen (typ sociologi, nationalekonomi, hstoria osv) mer bygger på vilka metoder som används och vilka teorier som förekommer än på vilket område som studeras. T ex så studerar sociologer och ekonomer delvis samma frågor men på helt olika sätt och med olika slutsatser men särskilt mycket debatt mellan de olika lägrena förekommer inte.
Det är lite som om det funnits två teorier för hur fotosyntesen fungerar och de olika teoriernas förespråkare hade hållit till på olika institutioner på olika fakulteter och haft olika tidskrifter och konferenser och aldrig behövt stöta på motståndarnas teori, vare sig under utbildningen eller när de forskar.
àr det ett stort problem att doktorander inte gör detta menar du? I sadana fall àr det ju synd. Men som doktorand har man vàl kommit sa pass langt i sina studier att man àr ganska medveten om att indelningarna àr högst flytande och oklara.