måndag
maj142007
Välkommen till utbildningsfabriken!
14 maj 2007, kl 12:28 | Samhälle och politik Peter Wennblads spaning är naturligtvis helt riktig: Vi kommer när som helst att få en jättedebatt om högskolornas nivå och villkor i Sverige. Här har vi en nyckelformulering i dagens DN-debatt från Francke med flera på Högskoleverket:
En upplevd sänkning av kravnivåerna i utbildningarna och en ökad förekomst av "mjukare" examinationsformer kan kanske också förklaras av ett resurstilldelningssystem som premierar kvantitet före kvalitet.kontrastera gärna detta till slutklämmen:
Slutligen vill vi rikta en uppmaning tilllärosätenas styrelser och rektorer att försäkra sig om att man har fungerande interna kvalitetssäkringssystem som inte bara syftar till att säkra kvaliteten i befintliga utbildningar, utan också innefattar system för att inrätta och avveckla utbildningar.Således: Först konstaterar de (helt riktigt) att nuvarande resurstilldelningssystem premierar kvantitet före kvalitet. Sedan kommer en "uppmaning" till lärosätena att säkra kvaliteten. Men naturligtvis är det de ekonomiska incitamenten som styr.
Mitt tips till Högskoleverket: Kika på universitetens distansundervisningar.
Dylika är det ultimata sättet att mjölka nuvarande resurstilldelningssystem på pengar: Låga kostnader och inga flaskhalsar i lärosalar eller lokalbokningar. Där kan man ta in alla som söker och låta doktorander rätta hemtentor och inlämningsuppgifter till betalning som blir till en anständig timlön endast om uppgifterna godkänns tämligen mekaniskt.
Förresten: Min egen institution expanderar i höst distansutbildningen till b-nivå, trots att det inte gjorts några kursutvärderingar av distansundervisningen på a-nivå (jag har GÄRNA fel på denna punkt).
Varför inte passa på? Detta är trots allt en institution som lär ut att ekonomiska incitament spelar roll, och i så fall borde det inte vara alltför svårt att plocka några poäng. Det fiffiga kommunikationsforum gör att man kan efteranmäla sig direkt till institutionen fram till en vecka efter (!) terminsstart, så glöm det där med 15 april...
Åter till Högskoleverket: De verkar inte tro att uppmaningen om kvalitetssäkring är tillräcklig (skarpa hjärnor!), så de föreslår även ett alternativt resurstilldelningssystem:
vi menar att en del av resurserna, kanske 5-10 procent, bör fördelas utifrån bedömningar av utbildningarnas kvalitet.Låter det svävande? Naturligtvis inte. Alla inser att det är HSV:s bedömningar som HSV vill ska få en större roll.
i? Andra bloggar om: högre utbildning, akademi, högskolor, universitet
Reader Comments (29)
Man kanske skulle börja sälja betyg i NEK A, jag tror att betalningsviljan för att slippa denna kurs är hög hos ganska många studenter. För att inte tala om de kommande B-nivå kurserna...
Det finns, vad jag minns, just nu tre huvudspår kring hur man ska kunna nå regerings mål att kvaliteten ska spela roll i resurstilldelningen. I två av dem spelar HSV en roll, och den mest sannolika av de två är en där HSV:s roll blir väldigt liten.
Jag hoppas också debatten kan bli lite mer nyanserad. Det känns som det ofta är två läger i den ännu inte så omfattande debatten:
(1) "vänstern", som ser att allt fler väljer högskoleutbildning som en del i ett jämlikhets- och rättvise-perspektiv, och i mångt och mycket har detta som mål per se.
(2) "utbildningskonservativa" som ser kvalitet som enda mål i sig, men av någon anledning ofta verkar tycka att det rätta måttet var typ som det såg ut på 50-70-talet (när det i många fall var avsevärt lättare att komma in på prestigeutbildningar än vad det är idag, det gällde bara att söka).
Jag är irriterad på (1) eftersom de ofta blåförnekar sambandet mellan kvalitet och kvantiteg i högre utbildning. När 50% istället för 25% går vidare, har den genomsnittliga teoretiska begåvningen blivit lägre, och det har ofta fört med sig att kraven sänkts o s v.
Men jag är också irriterad på (2) eftersom man helt bortser från de positiva effekterna av att högre utbildning sprids till fler regioner, en ansenlig mängd människor har höga flyttkostnader i ekonomisk och social form, och att istället flytta produkten närmare människorna kan vara bra. När t ex Örebro universitet sökt rätten att få ge läkarexamen handlade det i det (negativa) utfallet mycket om upprätthållande av kvalitet (som man var tveksam till), och en hel del applåderade avslaget (vilket kanske var rätt, det har jag för lite kunskap kring). MEN givetvis är inte detta den enda faktorn man borde beakta (i sådana fall kan vi ju lägga ner alla läkarutbildningar förutom den som anses bäst o s v). Kanske är det ändå bra att ge Örebro läkarexamen, även om kvaliteten är 10% lägre i genomsnitt än i t ex x-stad.
Människor tenderar att ofta bli hyfsat rotade där de bor under sin studietid, och söker ofta jobb efter examen i närområde. Detta betyder enorma problem för många regioner i Sverige när man t ex söker arbetskraft inom yrkesutbildningar som läkare, eller polis m m. Regioner som i Karlstad/Örebro trakten kanske tvingas betala skyhöga löner för att locka till sig någon läkare från Stockholm (och ännu värre för än mer avlägsna regioner), som stannar 1-2 år, och sedan drar vidare. Detta är ju inte ett direkt litet problem för många regioner i Sverige (att öka utbudet vid befintliga lärosäten ser jag inte som ett jämförbart alternativ).
Så som vanligt handlar det om någon typ av trade-off.
Men jag tycker mer info och olika typer av offentliga granskningar/utvärderingar vore ett bra första steg. Vidare vore det väldigt bra om resurser fördelades efter sådana kriterier, både vad gäller forskningsresurser (där jag är inte så lite cynisk kring hur"expertråd" som skall bedöma kvalitet på olika forskargrupper) och utbildningsresurser. Det förra tror jag oundvikligen kommer i slutändan hamna någonstans i "pay for publication"-system. Det sistnämnda är lite svårare. Men allt lär också förändras, jmf t ex hur Umeå ses idag (i en ansenlig ämnen bättre än de äldre universiteten) och den utveckling som nya universitet kan nå.
PS. Är distansundervisning verkligen så lönsamt? Min erfarenhet som "tentarättande doktorand" var att kurserna hos oss inleddes med kring 90-100 studenter (och det innebar ganska omfattande arbete i början av kursen), varav det när terminen var slut kanske var 30 kvar som gick igenom, och min uppfattning var att bland de 30 var kvaliteten signifikant högre än på campuskurserna. Men det är väldigt viktigt att tvinga in studenter på distanskurser på minst 1 salstenta (som med fördel kan ske på mängder av platser runtom Sverige) och att ha kontinuerliga utvärderingar.
* Lägg ner de nya högskolorna, avskeda personalen, och överför resurserna till den handfull högskolor i Sverige som håller internationell klass. De i personalen som håller internationell klass skall söka jobb på någon av de kvarvarande högskolorna.
* Inför programorienterade inträdesprov på högskolorna. Människor utan läshuvud skall börja arbeta direkt istället för att harva i 4-5 år på löjeväckande låg nivå.
* Höj kraven på någorlunda krävande utbildningar som läkare, jurister, och civilingenjörer.
* Höj kraven radikalt på "mjukare" samhällsvetenskapliga utbildningar. Det finns ingen anledning att ha låga krav bara för att ämnena "mjuka".
* Inför obligatoriska årsprov på alla utbildningar och sparka ut studenter som inte klarar provet på två försök.
* Höj kraven på forskarutbildningar/doktorsavhandlingar. I dagsläget är en underkänd avhandling något exceptionellt. Misslyckade doktorander skall så snart som möjligt sägas upp och avhandlingen bli underkänd. Handledaren måste ha makten att göra detta i samråd med institutionsledningen utan att det anses konstigt.
* Höj kraven i skolan, inför betyg från dag ett, och ge lärare mer makt att skapa ordning i klassrummet. Inför olika klasser i varje ämne baserat på kunskapsnivå. Det är orimligt att duktiga elever skall sitta och göra saker de kan och det är lika orimligt att dåliga elever inte får chansen att lära sig på sin nivå.
* Inför ordentliga diplom för lärlingsyrken. Det är orimligt att ha teoretiska utbildningar för yrken som är av praktisk natur med smärre teoretiska inslag.
* Öka klyftorna i samhället, men inte mellan överklass och underklass, utan mellan ambitiösa och slöa. Det måste löna sig att anstränga sig.
Att stänga högskolor skulle i ett så litet land som Sverige inte leda till ett mer meritokratiskt system - sannolikt skulle man istället få en liten klubb där personliga kontakter betyder mer än kompetens.
Det är vanskligt att säga vilka nydisputerade individer "håller internationell klass" och alla som varit i universitetsvärlden ett tag vet att personliga antipatier och sympatier ofta får förvånansvärt stor inverkan. Om man då radikalt minskar antalet lärosäten riskerar man att förlora de forskare som är lovande men haft "otur" på det personliga planet.
Vad gäller kvaliteten på doktorandutbildningen tror jag man skulle vinna mycket om man krävde att folk inte disputerar där de genomgått grundutbildningen. På så vis skulle kraven automatiskt höjas och bli mer rättvisa.
Det är förbluffande att se hur det går till i det svenska samhället. En minoritet av ambitiösa människor försörjer en allt större del av slöa bidragstagare som inte ens förstår att de är bidragstagare.
http://www.bokhora.se/blog/?p=1026
Inga antagningsprov, inga förkunskapskrav.
den enda grupp 'slöa bidragstagare' som ökar för närvarande är pensionärerna.
För övrigt verkar det som om den svenska humlan flyger på ganska bra. Jag måste medge att jag känner en viss sympati med er högernissar. Era profetior om den svenska modellens förestående kollaps börjar påminna om Jehovas Vittnens ständigt reviderade prognoser för världens undergång.
Stora delar av Norrland är nettobidragstagare som regioner betraktade, men de som bor där tror inte att de är bidragstagare.
A-kassan är inte en försäkring och finansieras av skatter som är progressiva. Dessutom finns ett ersättningstak. Dvs människor med högre lön betalar inte bara för en egen arbetslöshetsförsäkring utan även för alla med lägre lön. Dessa är bidragstagare, men de tror det inte själva.
Båda dessa exempel skulle göra Sveriges folk vansinniga om det istället organiserades som individuella bidrag, dvs att varje Norrlänning eller låginkomsttagare fick pengar i handen varje år.
Det hela är ett genomtänkt bedrägeri.
Jag drar nog trots allt slutsatsen att du är en högernisse då du buntar ihop människor utifrån var de bor och sedan beräknar deras nettobidrag till den svenska ekonomin. Liknande beräkningar brukar vi annars få från Sverigedemokraterna, fast då gäller det som bekant inte norrlänningar.
Att a-kassan inte är en försäkring utan en socialförsäkring torde inte vara någon nyhet för denna bloggs läsare. Däremot måste du nog utveckla en smula på vilket sätt en socialförsäkring är ett bedrägeri.
Din första poäng antyder att Martin skulle vara både höger och sverigedemokrat då han konstaterar att norrland är nettobidragstagare. För det första är det naturligtvis befängt att betrakta Sverigedemokraterna som någon annat än ett vänsterparti, de delar helt den socialdemorkatiska synen på statens roll i samhället och föraktar den fria marknaden lika mycket. För det andra är det svårt att förstå hur man kan argumentera för att ett dylikt konstaterande om en viss landsända skulle vara näst intill fascistiskt _i sig_. Det är att förakta intellektuell debatt och byta ut sanning mot politiskt korrekt humbug.
Din andra poäng är att det inte torde vara någon nyhet för denna blogs läsare att A-kassan inte är en försäkring utan till stor del ett bidrag. Detta är nog sant, men om du läser Martins inlägg igen så ser du snart att det alls inte var vad han skrev. Han diskuterade den syn som svenska folket har på frågan, och det är svårt att tro annat än att han har rätt där; hur skulle folk i allmänhet kunna tro annat när både vänsterpartiets och socialdemokraternas representanter ägnade stora delar av den förra valspurten åt att ljuga rätt in i varenda tv-kamera de kom i närheten av? Och efter det fick stå oemotsagda i snart sagt alla medier. Fulständigt förbluffande. Du bygger således upp en alldelles egen liten straw man och fäktas lite sött med denna, men det urpsrungliga argumentet har du inte ens rört vid.
Jag har inte använt ordet "fascistiskt" så jag förstår inte vad du syftar på. Jag ifrågasätter värdet av att räkna ut vad en landsända eller en befolkningsgrupp "kostar" samhället och har bara konstaterat att sådana beräkningar normalt brukar handla om invandrare. Kanske hittar vi denna sorts resonemang just bland Sverigedemokrater då det bygger på ett fundamentalt missförstånd om hur ett samhälle fungerar.
Jag tycker för övrigt det är intressant att notera att individer som i vissa avseenden hyser full tilltro till individens rationalitet - d v s då det handlar om att skapa incitament för arbete etc - tror att människor är systematiskt förda bakom ljuset när det gäller så grundläggande saker som hur en socialförsäkring fungerar.
Jag tror att vi i god demokratisk anda måste acceptera att sisådär 90 procent av Sveriges befolkning röstat för partier som är för omfördelande socialförsäkringar - och de har troligen gjort detta just för att de är medvetna om problemen med att organisera dessa som "individuella bidrag".
För det andra finns det ett stort antal relavanta invändningar mot Caplans resonemang. För att bara nämna ett exempel slirar han ofta betänkligt mellan fakta och värderingar. Att väljarna är emot frihandel duger inte som bevis på deras irrationalitet eftersom väljaren ifråga mycket väl kan ha en korrekt bild av frihandelns effekter och ändå vara emot den p g a att han eller hon har andra värderingar än de experter som förespråkar frihandel.
Jag påstår också att gemene man inte har en aning om hur mycket han eller hon betalar i bistånd till Norrland, vilket du väl måste påstå att de visst gör, då de ju annars är ignoranta. Jag tror inte att vi hittar en liknande situation på marknaden, dvs. där i princip alla kunder är omedvetena om vad de betalar för en viss tjänst.
För att till sist gå in på din första punkt: naturligtvis kommer ingen väljare att ha en fullständigt korrekt bild av alla parametrar i a-kassan. Poängen är emellertid att jag inte tror att människor gör systematiska felbedömningar av hur systemet fungerar. Och anledningen till att jag tror detta är att människor dagligen kommer i kontakt med denna socialförsäkring - antingen i form av de bidrag de betalar in, eller i form av ersättning från a-kassan.
Till sist, då vi ännu är inne på ignorans i befolkningen: jag tycker mig ha observerat att det bland de bättre bemedlade delarna av befolkningen finns tendenser att groteskt överskatta hur mycket pengar som omfördelas i transfereringssystemet. Jag jobbade en tid som propagandist åt skattesmitarnas förening, och deras medlemmar ringde mig i stort sett dagligen för att diskutera de 'enorma' summor som går till socialbidrag. De var anmärkningsvärt ointresserade av min sakupplysning att socialbidraget totalt omfattade cirka 10 miljarder kronor.
Men om man nu kan finna en grund för att Norrland förtjänar detta intresse, blir väl motrepliken ungefär som den när Sverigedemokrater snackar om invandrarbrottsligheten: om du kontrollerar för utbildningsnivå, demografisk situation och andra externa faktorer kommer du förmodligen fram till att den påstådda omfördelningen till Norrland (som för övrigt ingen i diskussionen kommit med belägg för) är tämligen beskedlig i praktiken.
Vad avser en speciell poäng står jag dock undrande. I din diskussion om Caplans bok flyger du ut i något slags resonemang om att politikers incitament alternativt riksbanken (?) skulle ersätta marknadens självreglering genom att konsumenter lär sig vad de gillar och vad de ogillar. Lägg gärna ut orden här för jag förstår inte riktigt vad du menar. Argumenterar du för att politikerna visserligen vet att de måste säga vissa saker i valtider, men att de sedan känner sig bundna av ett mer långsiktigt tänkande för att skapa möjligheter för omval?
Den del av dina inlägg som kan sammanfattas med att "de rika" är så jävla snåla har jag inget direkt svar på. Till en viss del faller detta under strawmanbrottningen ovan, men frågan är om inte större delen av denna del av dina inlägg itne ens utgör en strawman. Det är mer nån slags allmän liten hatmanifestation inslängd för att stilla ett upprört sinne. (Nästan som Sverigedemokraterna!!! Eller tja, de flesta politiska rörelser, vilka lever på denna typ av irrationella motsättningar mellan grupper)
Min poäng var att om vi antar att människor är irrationella både som konsumenter och väljare så argumenterar herr Caplan för att konsumentens irratonalitet i längden står denne dyrt - varför han på sikt korrigerar sina misstag, medan samma korrigeringar av någon anledning inte inträffar i politiken. Men då menar jag att man kan hävda att en rad olika förändringar inom den ekonomiska politiken genomförts just för att politiker gjort misstag och lärt sig av dessa. Om mina tidigare exempel gått dig förbi skulle du kunna fundera på hur fräscht det vore med en 16-procentig devalvering år 2007 (om man hade fast växelkurs, vill säga). Eller ett nytt Bai bang, för att ta ett exempel från ett helt annat område.
Till sist: jag har inte påstått at "de rika" är "så jävla snåla". Detta påstående hamnar lite i samma kategori som ditt utfall ovan om mina personangrepp mot en anonym person.
� �������� �������� ����������� ��� ������� �� ������ ����. ���������, ��� �� ����� ����, ���� ������ ������
������, �������, � ����� ��������. �������� �� �����, ��� ������ ��� ���
� ��� ������ �� ���������� �� ����� �����