LNB-Krönika om Florida-hysterin


Senaste LNB-krönikan spinner vidare på Floridas inflytande i svenska kommuner, tidigare ältat här. Min oro verkar inte helt obefogad - Ida T uppmärksammade mig på följande ledare i corren:
Planerna på en förarlös spårvagn på balkar fem meter upp i luften genom centrala Linköping tycks också ha somnat in. Det är synd, för det är projekt av det slaget som kan göra staden unik – och attraktiv för den nya kreativa klassen

Läsvärd forskningsartikel (särskilt sid 755) om kritiken av Florida och varför han fått så stort genomslag:
Peck (2005), Struggling with the Creative Class, International Journal of Urban and Regional Research
Reader Comments (29)
Lyle Lanley: Well, sir, there's nothing on earth
Like a genuine,
Bona fide,
Electrified,
Six-car
Monorail!
What'd I say?
Ned Flanders: Monorail!
Lyle Lanley: What's it called?
Patty+Selma: Monorail!
Lyle Lanley: That's right! Monorail!
[crowd chants `Monorail' softly and rhythmically]
Miss Hoover: I hear those things are awfully loud...
Lyle Lanley: It glides as softly as a cloud.
Apu: Is there a chance the track could bend?
Lyle Lanley: Not on your life, my Hindu friend.
Barney: What about us brain-dead slobs?
Lyle Lanley: You'll be given cushy jobs.
Abe: Were you sent here by the devil?
Lyle Lanley: No, good sir, I'm on the level.
Wiggum: The ring came off my pudding can.
Lyle Lanley: Take my pen knife, my good man.
I swear it's Springfield's only choice...
Throw up your hands and raise your voice!
All: Monorail!
Lyle Lanley: What's it called?
All: Monorail!
Lyle Lanley: Once again...
All: Monorail!
Marge: But Main Street's still all cracked and broken...
Bart: Sorry, Mom, the mob has spoken!
All: Monorail!
Monorail!
Monorail!
[big finish]
Monorail!
Homer: Mono... D'oh!
http://www.timbro.se/bokhandel/books.asp?isbn=000019
(rappporten samförfattad med martin karlsson så det finns säkert en dold agenda OBS roligt skämt)
man ska nog vara försiktig med att tolka malmös nyvunna hipphet som ett stöd för att Florida-inspirerade politiska projekt fungerar.
När det gäller simpsonsavsnittet om monorail bör beaktas att verkligheten ofta överträffar dikten. Den hugade kan fördjupa sig i hur det kom sig att problemtyngda landskrona nyligen spenderade rejält med skattemedel på ett trådbusssystem.
I fallet Malmö har nog integrationen med Köpenhamsregionen betytt mer än något annat.
http://www.hgu.gu.se/files/handels_mainsite/news/sweden_in_the_creative_age_2007_06_19.pdf
Det befängda med sådana här poppisidéer är inte bara det som den gode Bergh poängterar, att KsO:s och kommunchefer slår bakåtvolter av glädje, för här minsann, här sker något nytt och kul. Nej, det är också att vanligtvis sansade och halvduktiga forskare (det finns fler exempel än detta...) börjar springa efter pengar och formulerar projekt och forskningsidéer efter vad som är inne just nu.
Jag råkar känna till att det kommer betydligt mer av den här varan i framtiden, även på fallstudiebasis. Och jag vågar nästan avslöja att kulturgeografer är inblandade.
Dennis: känner till det där, rätt mycket postmodernister inblandade där. För att anknyta till en tidigare Bergh-post (om just postmodernismen): allt är inte så jäkla tokigt alltså. Men det mesta, mind you. Men inte allt.
ang turning torso: den är utan tvekan stentuff. Men det är inte ormligt att tänka sig att med lite liberala bostadspolitik (ffa friare hyressättning), hade Malmö fått flådiga havsnära bostäder snabbare än vad som nu blev fallet och till lägre kostnad för skattebetalarna.
naturligtvis är jag inte emot att kommuner ibland vågar lite djärvt, som att bygga höghus. men många erfarenheter manar till ordentlig försiktighet.
ang turning torso: den är utan tvekan stentuff. Men det är inte orimligt att tänka sig att med lite liberalare bostadspolitik (ffa friare hyressättning), hade Malmö fått flådiga havsnära bostäder snabbare än vad som nu blev fallet, till lägre kostnad för skattebetalarna.
naturligtvis är jag inte emot att kommuner ibland vågar lite djärvt, som att bygga höghus. men många erfarenheter manar till ordentlig försiktighet.
F ö tycker jag inte senaste Fronesis var särskilt "postmodern" (vad det nu betyder). Sombart torde ju t ex svårligen kunna vara postmodernist. Och de texter jag läst hittills tycks snarare oldskoolmarxistiska, men det är möjligt att jag inte rikigt har förstått vad som ligger i begreppet postmodernism (se tidigare kommentarstråd). Vad syftar du på, Gummo?
http://www.fronesis.nu/nummer/15/staden
Hur som helst - för framtida Neo-nummer kan jag rekommendera följande pomo-recept, från Johanthan Rées farväl till Jacques Derrida i Prospect Magazine:
"choose your text: anything will do - a speech, an article, a book or a play. Second, spot the dichotomies on which it depends: science vs common sense, masculine vs feminine, insider vs outsider and so on. Third, note that these dichotomies cannot be justified in terms of the arguments that make use of them. Serve immediately, while observing sagaciously that every argument presupposes more than it can prove, and watch everyone’s dreams of absolute certainty go up in smoke."
Hör av dig om du vill snacka Florida på allvar... ;)
just diversity-indexet är det som jag tycker är mest problematiskt att överföra till en svensk kontext eftersom vi har en mycket mer reglerad fördelning av immigranter jämfört med t ex usa. invandrare i sverige söker sig inte till de miljöer de upplever som mest öppna, de placeras i specifika (företrädesvis miljonprograms-) områden och blir sedan kvar där. utöver detta lilla krux måste vi också komma ihåg att de invandrare florida mäter i sina usa-studier är en helt annan typ av invandrare än majoriteten av de som kommer till sverige som flyktingar.
dessutom bör man vara försiktig med att använda patent som ett ensidigt mått på innovativitet. patent är en väldigt komplicerad indikator som inte nödvändigtvis har så mycket med innovation att göra. men annars var det ju en fin rapport, trevlig färg och så.
Jag har nu läst rapporten. Den består av olika index konstruerade främst mha deskriptiv SCB-statistik. Dessa visas på länsnivå vara högt korrelerade med varandra och med olika standardmått på ekonomiskt välstånd.
Visst kan det vara kul att ranka svenska län efter inkomstnivå eller snarlika faktorer, men om syftet med rapporten är att göra ett bidrag till debatten om hur välstånd förklaras/skapas, skulle jag gärna se följande:
* Referenser till existerande forskning
* Multivariat analys
* Diskussioner om orsakssamband
Rapporten är f ö finansierad av “Stiftelsen för ekonomisk forskning i Västsverige”
Dock tyckte jag det var roande att se att Kronobergs län hamnar bland "leaders" i kreativitetstävlingen. Låt oss minnas det när vi i sommar dricker kaffe i plastmuggar på Börjes i Tingsryd!
Det var ju trist att min humoristiska underton inte framgick... ;) Jo, jag har förstått att du menar allvar i din Florida-kritik och det uppskattar (t.o.m.!) jag. Däremot vet jag inte om du i din Florida-kritik på allvar får någon motrespons(?). Det är väl först i samtalet som vi kommer fram till nya samt nyanserade insikter kring temat!? Just det här temat är viktigt att vi närmar oss därför att det erbjuder en ny syn på ekonomisk tillväxt och det underliggande samspelet mellan individ, plats och företag. Särskilt viktigt är det att vända ut och in på det eftersom så många lokalpolitiker och företagsledare lyssnar till det. Sunda människor önskar alltid göra mer nytta än skada med sina idéer - Florida ingår i den kategorin. Jag känner honom som en humanist.
Själv så köper jag många utav utgångspunkterna - annars hade jag inte varit med och gjort studien. Men svårt är det att köpa allt. Särskilt när man försöker applicera synsättet och metoden på en svensk kontext. Klart att det uppstår problematik.
Studien använder sig av en metod. Floridas metod. Fördelen med det är att den kan användas för internationella jämförelser - nackdelen, som sagt, viss avsaknad av nationell kontext. I.o.m. att en så specifik metod använts så blir din kritik av finansiär inte relevant. Det har inte vinklats eller friserats åt västsvenskt håll.
Läste någon utav dina bloggläsares inlägg som handlade om att kommunnivå och stadsdelsnivå vore önskvärt. Relevant kommentar! Olika nivåer har olika förtjänster beroende på vad man vill illustrera för processer. (I många sammanhang hade jag även gärna sett regioner större än befintliga län). Jag vill lyfta fram att vi har gjort kommunindexeringar. De framlyfts visserligen inte lika mycket som länsindexeringarna. Se appendix i rapporten samt inbakat i övr text. Framöver, med hjälp av en mer detaljerad databas vi just fått in house, så räknar vi med att kunna se mönster på stadsdelsnivå. Spännande därför att korrelationerna kan bli annorlunda...
...vilket leder mig vidare till ditt önskemål om diskussion kring orsakssamband. Vad är hönan och ägget i sammanghanget? Tuff puck. (Florida har börjat göra en del kvantitativa analyser på senaste tiden för att försöka klarlägga detta en aning. Kan bli intressant att följa.) Är det tolerans och mångfald som skapar kreativitet och ekonomisk tillväxt? Eller är det ekonomiskt välmående som skapar mer öppensinne och förtroende? Och finns det ett direkt samband mellan ’tolerans’ och ekonomisk tillväxt? Eller förklaras korrelationen av ett storstadsfenomen? För visst är det så att om vi går ned på stadsdelsnivå i t ex Göteborg så ser vi skilda världar vad gäller inkomst- och utbildningsnivå mellan Bergsjön och Askim...
Apropå inkomstnivå; vi rankar inte svenska län efter inkomstnivå (finns gott om andra undersökningar som gör det). Vi rankar efter olika variabler inom Teknologi, Talang och Tolerans. Dessa indexeringar har sedan ställts mot ekonomiska parametrar såsom bruttoregionalprodukt för att se om de 3T:na verkligen har en relevans för ekonomisk tillväxt. Som synes korrelerar det i Sverige.
Yes, well... jag måste runda av för idag. Tack för kommentarer och reflektioner, Andreas och andra! Era synpunkter kommer onekligen att bidra till att utveckla den här typen av forskning.
/Evelina
http://www.katallaxi.se/2006/09/15/ett-par-saker-3/
Jag gillar humoristiska undertoner :-)
Jag menade inte att rapporten är vinklad pga finansiären
Jag vet att ni inte rankar efter inkomstnivå, men eftersom indexen är högt korrelerade med inkomstnivå blir rankingen snarlik.
Och slutligen: Jag har faktiskt fått mothugg av Charlotta Mellander, i kommentarerstråden här:
http://berghsbetraktelser.squarespace.com/blogg/2007/6/2/varning-for-richard-florida-sjukan-i-svenska-kommuner.html#comments
(notera att jag inte ens lyckats samla mig till ett svar :-)
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1058&a=206846&previousRenderType=1
...ses i Almedalen, kanske...?
Vänsterkritiken mot Florida går ut på att han uppmuntrar till nyliberal stadspolitik, medan högern tycks mena att han inte är tillräckligt nyliberal (om vi bara sitter still och håller klaffen ska säkert allt ordna sig).
Det mest provocerande är förmodligen att Florida gillar europeisk socialdemokrati, för att den kombinerar entreprenörsskap med socialt ansvarstagande. För mig utgör Malmö ett av de få riktigt lyckade exemplen på ompositionering (och nej, det hade inte gått av sig själv; det är därför folk röstar (m) nationellt men (s) lokalt här) i Floridas anda, även om den inleddes nära ett decennium innan Floridas idéer fick fullt genomslag.
Slutsats: varken old-school-liberaler eller old-school-socialister har det lätt nu för tiden.
Nice one, Nils!!
Vad gäller Malmös socialdemokratiska politik kan jag tyvärr inte instämma i vad Nils säger ovan. Entreprenörskap handlar inte om kommunalråd med 325 meter höga visioner. Det handlar om att ge enskilda individer utrymme att vara kreativa.
Jag satt i Rosengårds stadsdelsfullmäktige på den tid man klubbade ett projekt med namnet "Rosengård - nationellt exempel". I planerna ingick att kommunala tjänstemän skulle komma på förslag till företagsprojekt som arbetslösa invandrare i stadsdelen sedan - på kommunens bekostnad - skulle driva. Den socialdemokratiska majoriteten var inte särskilt intresserad av att diskutera hur existerande småföretag skulle kunna tänkas klara sig i konkurrensen.
Så exemplet Malmö måste nog föras in i matrisen som en kombination av old-school-socialdemokrati (kommunalråd som pekar med hela handen) och old-school-liberalism (mikroperspektivet skiter man högaktningsfullt i).
Jag trodde att det skulle framstå som uppenbart att exemplet från Rosengård var just ett exempel på ett mer utbrett fenomen.
Det är naturligtvis fritt fram att kontra med representativa exempel på hur de styrande socialdemokraterna främjat entreprenörskap i staden. Själv känner jag inte ett enda så det vore mycket intressant att ta del av.