Senaste poster
Populära
Google Scholar
« Vart går socialdemokratin: Dimman skingras? | Main | Om Lindbeck och SNS »
måndag
jan282008

Om regeringens försök att begränsa topping up

I senaste Fokus uppmärksammas ett av regeringens mest kritiserade förslag: Att begränsa sjukpenningen efter ett år till 75 procent. De mest kritiska i både fack och näringsliv har talat om en "attack mot avtalsrätten". Är det så?

För det första: Marknaden för så kallade topping up-kontrakt är skapad av det politiska beslutet att ha en socialförsäkring. Någon attack mot avtalsrätten kan det därför inte röra sig om.

I det här fallet föreslår regeringen att den som varit sjukskriven längre än ett år, ska få ersättningsnivån 75 procent (gäller löner under taket på 25625 kronor). Detta skapar en efterfrågan på topping up, dvs tilläggsförsäkringar som täcker upp till 90 eller 100 procent.

För det andra: Eftersom topping up-kontrakt ställer till det genom att kraftigt minska självrisken, finns det redan idag en regel som säger att avtalsförsäkringar inte får toppa upp till mer än 90 procent. Skälet är att kostnaden för beteendeförändringar (moral hazard, i det här fallet längre sjukskrivningsperioder) faller främst på socialförsäkringen, och därmed på skattebetalarna. Ändringen innebär att reducering ska göras även vid privata försäkringar så att total ersättning hålls på 75 procent.

Motivet för nivån 75 procent är naturligtvis helt pragmatiskt: nivån går att leva på men innebär samtidigt att det lönar sig märkbart att återgå till arbetsmarknaden.

På 80-talet var de flesta borgerliga politiker - och många socialdemokrater - överens om att ersättningsnivåer på 90 procent och högre var problematiska, och att systemen borde förändras så att den totala ersättningsnivån rymde en kännbar självrisk.

Nu verkar vissa ha ändrat sig. Tror de att problem med moral hazard blir mindre bara för att försäkringen säljs privat, eller ingår i ett löneavtal?

Relaterat: En föredömlig riksdagsledamot gör ett försök att förklara.

PrintView Printer Friendly Version

EmailEmail Article to Friend

Reader Comments (22)

Vad gäller beskrivningen av de incitament som skapas av de institutioner som du beskriver har jag föga att invända. Dock undrar jag om du inte tar ett stort och alltför lättvindigt steg över frågan om avtalsrätten.

Du skriver att "marknaden för så kallade topping up-kontrakt är skapad av det politiska beslutet att ha en socialförsäkring. Någon attack mot avtalsrätten kan det därför inte röra sig om." Men kan man verkligen resonera på det viset? Är det aldrig att inskränka avtalsrätten om den aktuella efterfrågan är skapad av statliga regleringar? Och vad innebär en klassificering byggd på det kriteriet?

Privata sjukförsäkringar som specifikt erbjuder vård utomlands för att kringå den socialiserade svenska vårdens kösystem, ligger de också också utanför den fria avtalsrätten? Även utan det svenska systemet skulle ju visserligen sjukvårdsförsäkringar finnas, men de skulle knappast utformas på det vis som de gör idag. Jag menar att det är på samma vis med den aktuella sjukförsäkringen. Även utan statliga regleringar på området skulle det ju finnas försäkringar som ersätter inkomst vid sjukdom. Dock skulle de inte utformas på det aktuella viset.

Det verkar således som om du vill anamma principen att vi rör oss utanför avtalsrätten även då a) ett generellt behov skulle finnas även helt utan statliga regleringar men b) utformningen av avtalet påverkas av statliga regleringar som de facto existerar. I en sk. välfärdsstat av Sveriges storlek är detta i min mening en problematisk definition att använda. Vilka avtal faller egentligen utanför definitionen i ett samhälle av det svenska slaget?
28 jan | Unregistered CommenterErik
Forslaget ar helt klart en inskrankning av avtalsfriheten men synnerligen berattigad sadan.

En nyliberal som tycker att skatt ar stold borde valkomna forslaget da det forbjuder manniskor att sluta avtal med stulna pengar som insats.

Detta ar ocksa en avgorande skillnad mot privata sjukvardsforsakringar, som inte toppar upp utan ersatter det som det offentliga systemet erbjuder.

Naturligtvis kommer det aven fortsattningsvis vara tillatet att kopa privat sjukpenningsforsakring som betalar hela sjukpenningen pa privat vag.
28 jan | Unregistered CommenterMartin
"En nyliberal som tycker att skatt ar stold borde valkomna forslaget da det forbjuder manniskor att sluta avtal med stulna pengar som insats."

Två fel gör inte ett rätt. Jag trodde det var grundläggande.
28 jan | Unregistered CommenterErik
Men det är fortfarande fullt tillåtet att köpa och sälja privata försäkringar. Däremot kommer staten i vissa fall att sänka ersättningsnivån i det offentliga systemet. Och om man anser att staten har rätt att ge folk 75 procent, borde man rimligen anse att staten får lov att sänka detta till 65 procent. Exempelvis.
28 jan | Unregistered Commenterbergh
Kanske det vore på sin plats att diskutera den civiliserade lösningen, opt-out.
28 jan | Unregistered CommenterTom
Hörru Erik, du är ju alldeles briljant! Kan man i din värld också utöva sin avtalsfrihet för att skänka bort 10 miljoner man inte har till sina barn och sedan gå till socialen och kräva in pengarna?
28 jan | Unregistered CommenterMartin
Hm... Läs mitt inlägg igen, Martin.
29 jan | Unregistered CommenterErik
Fick vår nyliberale Don Quijote slut på argument, eller varför förklarar han annars inte om principen "två fel gör inte ett rätt" även kan tillämpas för att kreativt utnyttja socialbidragssystemet?
29 jan | Unregistered CommenterMartin
Martin, Erik har alltså enligt din premiss blivit bestulen ("skatt är stöld"), så _därför_ ska han inte få sluta extraavtal ("det forbjuder manniskor att sluta avtal med stulna pengar som insats").

Briljant. Tack för ett gapskratt så här framåt natten.
29 jan | Unregistered CommenterTom
Som dr Vlachos påpekar är kritiken märklig, eftersom nästan all "topping up" gäller under de första tolv månaderna. Men det är just de första tolv månaderna som undantas i regeringens förslag!

http://blogs.su.se/jvlac/jvlac-8S85I8be
Vlachos har rätt, detta är i själva verket ett ganska försiktigt förslag från regeringen.
29 jan | Unregistered Commenterbergh
Två saker:

"Skälet är att kostnaden för beteendeförändringar (moral hazard, i det här fallet längre sjukskrivningsperioder) faller främst på socialförsäkringen"

Verkligen? Varför då?

Det är också intressant att notera att den privata marknaden faktiskt vill gå in och utöka försäkringen. Det skulle aldrig hände för t.ex. arbetslöshetsförsäkring. Är moral hazard-effekterna mindre i sjukförsäkringen kanske?

(Ps. vad heter moral hazard på svenska?)
30 jan | Unregistered Commenterpontus
För att socialförsäkringen täcker 0 till 75%, och topping up ytterligare som mest 15%.Om minskad självrisk leder till längre sjukskrivning blir det alltså dyrare för alla försäkrade.

beteenderisk är nog det bästa, men alltjämt dåliga, försöket att översätta termen. Jag föredrar den engelska.
30 jan | Unregistered Commenterbergh
Pontus: finns det inte privata topping up-försäkringar för arbetslöshetsförsäkringen också? Jag är rätt säker på att en kompis tecknade en sån via American Express.
30 jan | Unregistered CommenterJocke
Andreas: Håller du på o fifflar runt med absoluta värden nu? Return on investment för den privata försäkringsgivaren borde väl drabbas precis lika som motsvarande för staten? Det är väl det som är relevant? Eller missar jag något nu?

Jocke: Den artikel jag hade i huvudet var följande: http://links.jstor.org/sici?sici=0022-3808(199808)106%3A4%3C806%3AEASAUI%3E2.0.CO%3B2-2

Första meningen lyder: "Unemployment insurance is unique in that unlike other forms of insurance it has never been provided by the private sector"

Och detta är JPE, vilket förstås innebär det är en Sanning!
30 jan | Unregistered Commenterpontus
Visst sänks avkastningen för den privata försäkringsgivaren också av moral hazard, men jag har svårt att tänka mig att detta skulle göra topping up-lösningen att föredra ur samhällsekonomiskt perspektiv.
30 jan | Unregistered Commenterbergh
Aha!

Ok, men jag tänkte att det i alla fall är en värdefull signal över vad den privata sektorn ser som problemen i att försäkra sjukdomsbortfall. Dom, i alla fall, sätter/ställer/lägger sina pengar där deras mun är (wtf!).
30 jan | Unregistered Commenterpontus
Andreas, Vlachos poäng var väl främst att just den minimala praktiska betydelsen av regeringens förslag gör det till ett svårslaget exempel på usel avvägning mellan politisk kostnad och ekonomisk nytta.

Pontus, det är förvisso sant att helt privata arbetslöshetsförsäkringar knappast finns någonstans men däremot finns det åtskilliga exempel på kompletterande avtalslösningar, främst på akademiker och tjänstemannsidan.
31 jan | Unregistered CommenterPoP
Det kan du har rätt i, PoP. Men den politiska kostnaden borde egentligen inte behöva vara särskilt stor.
31 jan | Unregistered Commenterbergh
Instämmer, men tyvärr har "borde" och "är" en otrevlig tendens att inte alltid sammanfalla :)
31 jan | Unregistered CommenterPoP
Apropå moral hazard: en borgerlig regering vill alltså se till att människor inte med frukterna av sitt eget arbete kan försäkra sig om en personlig trygghet. Lyckat.
1 feb | Unregistered CommenterTom
Intressant läsning är rimligtvis ESS 2007:1 (som behandlar topping up) samt ESS 2005:2 (ESS = Expertgruppen för studier i samhällsekonomi @ Finansdepartementet):

http://www.sweden.gov.se/sb/d/9517/a/87558
4 feb | Unregistered CommenterRickard

PostPost a New Comment

Enter your information below to add a new comment.

My response is on my own website »
Author Email (optional):
Author URL (optional):
Post:
 
All HTML will be escaped. Hyperlinks will be created for URLs automatically.