Blir länder med öppen ekonomi så volatila att de behöver större välfärdsstat? (Svar: nej)

Avrapporterar härmed dagens forskningsinsats:

Ett ofta förekommande påstående inom statsvetenskap och nationalekonomi, är att länder med öppen ekonomi mot omvärlden utvecklar större välfärdstater som ett sätt att hantera de svängningar som det innebär att vara exponerad mot de globaliserade finansiella marknaderna.

Tänkt orsakskedja: globalisering -> volatilitet -> försäkringsbehov -> välfärdsstat.

Som källa nämns (beroende på om man är statsvetare eller nationelekonom, och hur långt tillbaka man orkat söka) Rodrik (1997), Katzenstein (1985), Cameron (1978) och Lindbeck (1975).

Kruxet är att argumentet faller redan i första ledet: Mer öppna länder är inte mer volatila. Rodrik är misstolkad, övriga hade fel.

Kim (2007) kallar argumentet “not only theoretically ambiguous but empirically moot” (p. 210). Han visar empiriskt att "more open economies are not necessarily more volatile externally or internally" och konstaterar att "economic volatility is a mistaken link in understanding the causal impact of economic openness on government size".

Han är inte ensam om att hugga på denna boll: Down (2007) gör samma poäng (men Kim verkar ha fått publikationen).

För övrigt förkastades argumentet helt utan källor på empirisk grund i en fotnot någonstans i Alesina och Glaeser (2005), (som f ö inte står på sin plats i bokhyllan.)

referenser:

Alesina, Alberto och Edward Glaeser 2005. Fighting Poverty in the US and Europe : A World of Difference. Oxford: Oxford University Press.

Cameron, David R. 1978. "The Expansion of the Public Economy: AComparative Analysis." American Political Science Review 72:1243-1261.

Down, Ian 2007. "Revisiting The Compensation Hypothesis of WelfareState Development: Trade Openness, Country Size and EconomicVolatility." Paper presented at the annual meeting of the MidwestPolitical Science Association, Palmer House Hotel, Chicago, IL, Apr 122008.

Katzenstein, Peter. 1985. Small States in World Markets: Industrial Policy in Europe. Ithaca, N.Y.: Cornell University Press.

Kim, S. Y. 2002. "What if More Open Economies Are NOT More Volatile?Implications for the Compensation Argument." Paper presented at theannual meeting of the American Political Science Association, BostonMarriott Copley Place, Sheraton Boston & Hynes Convention Center,Boston.

Kim, So Young. 2007. "Openness, External Risk, and Volatility:Implications for the Compensation Hypothesis." InternationalOrganization 61:181-181.

Lindbeck, Assar. 1975. "Business Cycles, Politics, and International Economic Dependence." Skandinaviska Enskilden Bank Quarterly Review 2:53-68.

Rodrik, Dani. 1997. "Has Globalization Gone Too Far?" Washington, DC: Institute for International Economics.

Comments

[Thor Berger]

Om man vill angripa det första ledet i orsakskedjan (globalisering->volatitilitet) bör man väl beakta det senaste årets utveckling på de globala finansiella marknaderna?
Även om en exponering mot de globala finansiella marknaderna normalt sett bidrar till lägre volatilitet innebär denna exponering samtidigt stora risker när globala kriser av den typ vi ser idag inträffar. Exponering mot de finansiella marknaderna kan således ge duktigt minskad volatilitet genom riskspridning, men ställer ju också enorma krav på den enskilda nationen när en av Taleb´s svanar eller dylikt kommer på besök (t ex Island).

Rodrik berörde detta på sin blogg för någon dag sedan där han hänvisar till ett nytt paper av McCauley & Ma där de hävdar, föga förvånande, att det finns ett samband mellan ett antal asiatiska länders öppenhet mot globala finansiella marknader och i vilken utsträckning dessa länder drabbats av den nuvarande finanskrisen. Denna trade-off, mellan kortsiktigt minskad volatilitet och stora svängningar på sikt, bör ju belysas och beaktas.

[Peter Ingestad]

Härligt av Bergh med en så grundlig litteraturredovisning, och sedan tycker jag Thor Berger träffar huvudet på spiken med sitt framhållande av den historiska konkretionens betydelse. Jag är inte just insatt i det här, utan får nöja mig med överväganden på allmän grund, och vi har två eklatanta exempel på stora nationella ekonomier som presterat ekonomiskt ypperligt under slutenhet mot omvärlden (autarki). Jag syftar på Hitlers Tredje Rike och Stalins Sovjetunionen och på 1930-talet, då båda länderna visade anmärkningsvärd tillväxt samtidigt som just hela övriga världen var i depression. Sedan är det självklart att dessa nationer i övriga hänseenden utgör allt annat än föredömen. Poängen är just Thor Bergers, nämligen att den historiska situationens unicitet måste beaktas,och de exempel jag gav bedömer jag ha bäring på den specifika frågeställning Bergh tog upp. Jag skulle sålunda bedöma att den av Bergh anförda ståndpunkten ej har allmän giltighet, utan bara vidsträckt sådan.

En sak som borde ha berörts är ländernas storlek. Sverige är litet och konjunkturkänsligt, vi klarade 30-talskrisen bra tack vare en framgångsrik devalvering, vi har under efterkrigstiden kombinerat god ekonomi med en omfattande välfärdsstat och har i nukläget en stark position. Om nu inte öppna ekonomier hänger samman med stor offentlig sektor, så förefaller inte motsatt korrelation föreligga. Vi har åtminstone ett kraftfullt motexempel.

Avslutningsvis är jag inte överdrivet imponerad av specialistlitteratur, då den förjupning denna ger ofta utgår från premisser av begränsad relevans samt dessutom, liksom all vetenskaplig produktion överhuvud taget, får misstänkas riggad till förmån för en redan på förhand intagen ståndpunkt. Här är det Gunnar Myrdal man får studera, förutom en nyttig dos grundläggande vetenskapsteori, där jag själv, till skillnad mot alltför måna ekonomer, har gediget på fötterna.

[Jonas]

Skulle tro att Alesina och Glaesers kommentar kan härledas till denna studie: http://www.anderson.ucla.edu/faculty_pages/romain.wacziarg/downloads/openness.pdf. Där visar Alesina och Wacziarg att det verkar vara landets storlek som driver både öppenhet för handel och storleken på den offentliga sektorn.