SNS välfärdsråd om socialbidrag och fattigdom
26 nov 2008, kl 14:25 Förmiddagens seminarium om fattigdom och socialbidrag på SNS, var initialt ingen upplyftande övning. Exempel på förslag ur rapporten (från ekonomistas):
Inrätta en instans med kompetens från socialtjänst, Af och Försäkringskassan som kategoriserar hjälpsökande som arbetsföra och icke arbetsföra, där den första gruppen hänvisas till Af och den andra till kommunens socialtjänst
Själv tror jag att om människor ges möjlighet och incitament att bidraga till sin försörjning, kommer de att göra detta. Problemet med dagens socialbidrag är ökade arbetsinkomster motverkas krona för krona av minskat socialbidrag.
Det tog lång tid att utröna huruvida rapportförfattarnas förslag innebär att de hundraprocentiga marginaleffekterna för socialbidragstagare avskaffas. Rapporten är nämligen inte mer detaljerad än så här:
De finansiella incitamenten bör förstärkas med hjälp av ett förstärkt jobbskatteavdrag för dem med låga inkomster. (s. 120)
Kruxet är att socialbidraget fyller upp hushållets inkomst efter skatt upp till normen, så en vanlig skattesänkning för de flesta bidragstagare inte påverkar marginaleffekten. Detta diskuteras inte i rapporten, vad jag kunnat se.
Till slut kunde Matz Dahlberg förklara för mig att deras avsikt med det förstärkta jobbskatteavdraget är att avskaffa fattigdomsfällan. Därmed skulle Sverige röra sig i riktning mot de system som finns i UK och USA, vilket onekligen är ett ganska radikalt förslag - som dock dolts så väl att det knappt går att utläsa ur rapporten (<-- hela boken som pdf - trevligt!).
Att SNS döljer sina radikala förslag är för övrigt inget nytt. I våras räknade konjunkturrådet på införandet av platt skatt i Sverige, utan att göra något som helst väsen av detta.
Rapportens kanske intressantaste diagram: Notera hur socialbidraget inklusive boendeutgifter alltjämt håller en ensamstående utan barn ovanför en fattigdomslinje på 60% av medianinkomsten:
Reader Comments (8)
Det intressanta är väl att normen inklusive boende är nästan 8000, vilket öppnar för en del vinn-vinn reformer genom att tillåta folk att disponera en aningen mindre summa betydligt friare (vanligen lägger vi ju inte över 50% av disp ink på boende ).
Och visst kan man försöka få över fler socialbidragstagare till arbetsmarknadsprogram och ge dem någon form av lön i stället för socialbidrag. Men många av de som får socialbidrag får det korta perioder, eller får engångssummor för att täcka t.ex. en tandläkarräkning. För dem finns det ingen enkel lösning som tar bort den 100-procentiga marginaleffekten. Det kan ju å andra sidan diskuteras om de har 100 procent marginaleffekt, den tid de inte får socbidrag har de ju inte det.
Men mindre styrt till viss konsumtion och mindre avtrappning mot andra inkomster tror jag är steg i rätt riktning. Knutet till individen snarare än hushållet lutar jag också åt.