Keynes otippade comeback i Sverige
Keynesianismen har gjort en osannolik comeback i svensk debatt. Självaste Lars Calmfors efterlyser nu tillfälliga skattesänkningar.
Förbryllande. Vad hände permanentinkomsthypotesen? Om hushållen är osäkra inför framtiden och ogärna sätter sprätt på de miljarder Anders Borg gett dem i skattesänkningar hittills, varför skulle en tidsbegränsad momssänkning eller ett extra barnbidrag plötsligt göra susen?
De som trodde att finanspolitik som medel för att utjämna konjunktursvängningar hörde hemma på museum, får tänka om: Nu förordas det av Finanspolitika rådet finanpolitiska rådets ordförande.
Dessutom tar Calmfors avstånd från förslag som han erkänner är kloka, med motivet att de inte är konjunkturpolitik (ur DN):
Det finns goda långsiktiga argument för samtliga dessa förslag [slopad värnskatt, lägre kapitalinkomstbeskattning och sänkta arbetsgivaravgifter.] Men de är inte bra konjunkturpolitik.
Frågan är väl snarare om det finns goda långsiktiga argument för finanspolitik som konjunkturpolitik.
Jag är skeptisk. Vi har ingen aning om hur långvarig svackan bli. Kommer åtgärderna för tidigt, bränns krutet utan att göra nytta. Kommer de för sent, kan de göra att återhämtningen övergår i överhettning.
Keynesianismen är delvis institutionaliserad i Sverige: När varsel blir till uppsägningar, kommer skatteintäkterna att minska. Budgetöverskottet kommer att minska i snabb takt helt automatiskt när ökade akasseutbetalningar dessutom mildrar fallet i hushållens efterfrågan.
Lägg där till ytterligare 15 miljarder i skattesänkningar som var planerade sedan tidigare, men som nu lanseras som krafttag mot konjunkturnedgången.
Visst kan regeringen göra mer. Förslagen från svenskt näringsliv - slopad värnskatt, lägre kapitalinkomstbeskattning och sänkta arbetsgivaravgifter - förtjänar övervägas just för att de inte har karaktären av kortsiktig konjunkturpolitik utan istället bidrar till att förbättra ekonomins funktionssätt på lång sikt.
John Hassler och Per Krusell har flera bra invändningar mot Calmfors idéer i Affärsvärlden:
I detta konjunkturläge är det särskilt riskabelt att finanspolitiska rådets ordförande föreslår en momssänkning. Orsaken är att en förväntan om en framtida momssänkning skulle minska efterfrågan nu. Särskilt gäller detta varaktiga konsumtionsvaror -- om man tror att momsen kanske kommer att sänkas framöver är det ju en dum idé att till exempel köpa sin bil i dag.
Reader Comments (13)
Men om de förbättrar EKONOMINS FUNKTIONSSÄTT borde väl alla vara överens om att de här åtgärderna är goda eller?
Anders: Förslagen har också fördelningspolitiska effekter som kan ogillas av en och annan...
Calmfors föreslår en *temporär* momssänkning. HUr stor beteendeeffekt får det? Och vilka signaler sänder det?
Wall Street Journal, 18 januari:
http://online.wsj.com/public/article_print/SB120062129547799439.html
citat 1. "I detta konjunkturläge är det särskilt riskabelt att finanspolitiska rådets ordförande föreslår en momssänkning. Orsaken är att en förväntan om en framtida momssänkning skulle minska efterfrågan nu."
citat 2.:"En permanent momssänkning kan vi diskutera. Men är momsen den mest angelägna skatten att sänka?
Calmfors föreslår en *temporär* momssänkning. HUr stor beteendeeffekt får det? Och vilka signaler sänder det? "
dessa två citat är ju direkt motstridiga, alltså, om moms sänkningen är temporär borde den väl få så mycket större och snabbare beteende effekt och sända signalen att det är dumt att vänta med att köpa kylskåpet till senare när momsen är återställd igen ?
lustigt vore det , om det inte vittnade om en akademisk omoral och intellektuell korruption (för det är väl inte ren dumhet?)
Jag menar att en temporär momssänkning får betydligt mindre effekt på den totala konsumtionen än en permanent.
Ingen motsägelse, inget nyliberalt. Bara ett försök att resonera kring vad staten bör och inte bör göra.
http://krugman.blogs.nytimes.com/2008/11/29/the-keynesian-moment/
Det finns förvisso en spännande diskussion om hur tungt politiken i det här läget bör luta sig mot finans- respektive penningpolitiken men vi tycks närma oss någon sorts global ekonomkonsensus kring att det är extraordinära instatser som krävs. Lite lustigt är det möjligen att Krugman mest verkar tro på finanspolitiska stimulanser medan Mankiw tycks damma av Krugmans gamla Japanrecept om att centralbankerna måste lova ut en ordentlig framtida inflation.
Bjuder på en passande länk.
http://www.marxists.org/reference/subject/economics/keynes/general-theory/