Flera permanenta åtgärder i regeringens krispaket

Vad DNs artikel om regeringens krispaket inte berättar, är vilka åtgärder som är tänkta som tillfälliga, och vilka som är permanenta. Regeringen har dock vett att berätta - och det är någorlunda upplyftande läsning för alla som tror att det svårt att med tidsbegränsade finanspolitiska ingrepp mildra en lågkonjunktur:

De föreslagna åtgärderna är tidsbegränsade till perioden 2009-2011, med undantag för förslaget om fördubblad nedsättning i nystartsjobb som är permanent och det förhöjda studiebidraget för arbetslösa som enbart  gäller under 2009 och 2010. Därtill införs ROT-avdraget som en permanent del av skatteavdraget för hushållstjänster.

Således: ROT-avdraget låter kanske som en särlösning, men är i själva verket en permanent utvidgning av det avdrag för hushållsnära tjänster som redan finns. Även den sänkta arbetsgivaravgiften för den som anställer långtidsarbetslösa ska vara permanent.

Bara ROT-avdraget påstås kosta 3.5 miljarder årligen - att jämföra med paketets totala omfattning på 8,3 miljarder 2009. En betydande del av krispaketet är med andra ord inte konjunkturpolitik i någon annan bemärkelse än att åtgärderna införs när konjunkturen går ner.

Snarare innebär dessa åtgärder att regeringen fortsätter på den inslagna vägen, med sänkta skattekilar på olika delar av arbetsmarknaden, där man tror att sänkningarna gör mest nytta.

Slutsats: Med tanke på vilka förslag som florerat i debatten från även vanligtvis sansat håll, kunde man befara det värsta - men än sålänge verkar regeringen ha is i magen.

Återstår att se om man kan avhålla sig från att stödja fordonsindustrin...

Fotnot: ROT-avdragets kostnad är f ö beräknad exklusive dynamiska effekter, så i praktiken lär det kosta betydligt mindre än 3.5 Gkr.

Comments

[Martin]

Det är något märkligt över detta. Mindre än två år före ett val presenterar en osedvanligt impopulär fyrpartiregering, som sitter på Europas starkaste statsfinanser, ett krispaket som är ett under i ekonomiskt ansvarstagande. Har jag missat något? Eller är valet 2010 så utsiktslöst att de redan blivit en lame duck?

För övrigt verkar borgarna inte heller ha några betänkligheter när det gäller att använda utbildningssatsningar i stabiliseringspolitiska syften. Inte för att jag riktigt förstod vad som var så upprörande med detta, men ändå...

[bergh]

Sällan har väl en bloggpost åldrats så snabbt:

"Återstår att se om man kan avhålla sig från att stödja fordonsindustrin..."

8 timmar senare: 28 miljarder till fordonsindustrin.

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=3130&a=862649

Så mycket för ekonomiskt ansvarstagande...

[Tom]

Nej, vad är utbildningssatsningar till för annat än att manipulera statistiken?

Steg 1: Träd på fikonlövet att humankapital bildas genom satsningar på högre utbildning
Steg 2: Forsla in så många arbetslösa som möjligt, strunt i förmåga (kraven kan alltid sänkas, vet ni)
Steg 3: Profit!

(De arma hjonen lånar ju till och med pengar för att försörja sig. Eeeexcellent.)

[Tom]

Ska man inte se Borg som en gammal god Keynesian förresten? Stora överskott i goda tider (ni minns väl hur miljarderna rasslade in för ett par år sen?), spendera det sedan i dåliga tider.

[Martin]

Ledsen att jag är så dåligt uppdaterad på svenska nyheter. Världen känns med ens begriplig igen.

Tyvärr har jag -- trots Toms mycket pedagogiska förklaringar -- fortfarande inte hajat vad som är upprörande med att låta intagningen till olika utbildningar variera med konjunkturläget. Dels bygger resonemanget ofta på den diskutabla premissen att det finns en gräns för vilka som kan tillgodogöra sig en högre utbildning (de som oroar sig över det egna signalvärdet menar nog i regel att den gränsen går precis under dem själva). Men även om så vore fallet, är det väl enkel ekonomi att man bör utbilda fler när marginalkostnaden är lägre?

[Martin]

Alternativkostnaden ska det vara. Ett riktigt klurigt begrepp.

[Tom]

Ur statens synvinkel är det troligen billigare att locka ungdomar till utbildning än att låta dem gå arbetslösa. Det ter sig till och med troligt med tanke på statliga beteenden i kristider.

Däremot kan man fråga sig i vilken mån de studerande (ekonomiskt) vinner på saken. Hur utvecklas livslön, studiepremie osv? Jag tycker mig se ett element av utbildningsvoodoo här och var, där kausationen antas vara att ökad utbildning driver upp lön även för enklare arbeten. Många verkar ju t.ex. tycka att en svår utbildning, eller t.o.m. en lång utbildning, borde ge en hög lön. Men det kan ju tyvärr också vara bortkastad tid. Humankapital bildas heller inte enbart på högskolorna; se där en alternativkostnad!